Julia Häger är sin egen tränare – ”vill veta varför jag gör saker”
Efter en svår inledning på säsongen har Julia Häger hittat storformen – i FM i Imatra gav det silver. – Jag är särskilt nöjd över att det var klassisk stil, säger IF Minken-skidåkaren.
Många i Finlands skidkretsar kan ha varit gröna av avund när Sverige tog ut sitt sprintlag till OS – fast Linn Svahn fortfarande återhämtar sig efter en axeloperation har Sverige flera klara medaljfavoriter i damernas sprint.
Johanna Hagström, som två gånger ställt sig på prispallen i världscupen i klassisk sprint i vinter, rymdes inte i den svenska OS-truppen. I OS är det fristilssprint som gäller.
– Ja, hon skulle ju verkligen ha platsat i Finlands lag, säger Julia Häger, som mer eller mindre tillbringat de senaste fem åren i Umeå, där hon tränat med svenskarna.
Här i Finland är man ju alltid nyfiken över hemligheten bakom svenskarnas sprintframgångar. Har du märkt någon skillnad? – Jag tror grundprincipen är ganska lika. Man kör kanske lite mer hårda intervaller i Sverige. Men vad jag har förstått är det dels en slump att det är många unga som kommer upp, dels så tror jag då det är fler som blir bra så måste alla kämpa så otroligt mycket, säger Häger.
– Sen så har vi haft mycket teknik, skicklighet, snabbhet, kurvor och taktik. Jag vet inte, men kanske det är något finländarna kunde bli bättre på.
En av dem som valdes in i Sveriges OS-lag var Anna Dyvik, som inte tränat med det svenska landslaget. Under hösten väckte Dyvik uppmärksamhet när hon sågade den svenska landslagsmodellen i Maratonpodden. Dyvik är numera sin egen tränare och tycker om att köra mer på känsla.
Häger har förståelse för hur Dyvik tänker. Hon är också sin egen tränare.
– Det har varit mycket diskussion om det här i Sverige. Jag tror det är viktigt att alla hittar sin egen grej. Sen finns det vissa basgrejer man inte kan komma bort ifrån, som att man måste träna hårt och man måste träna bra, men man ska hitta det som funkar för en själv och får en att må bra, säger Häger.
– Jag vill styra min träning själv och veta varför jag gör saker. Speciellt då jag studerat har jag känt att det varit en stor frihet att kunna planera mitt liv själv. Jag är inte jättesystematisk och analytisk, utan jag har kört mycket på känsla och lärt känna min kropp väl. Det finns förstås både för- och nackdelar med det.
Nyligen har Häger dock fått mera hjälp av FSS-tränarna i Vörå, Matias Strandvall, Henrik Byggmästar och Roland Villför. Hon har också gått på mattkontroller i Vörå.
– Jag tror det har varit bra att få med tränare som tror på struktur. Jag har också hjälp av en tränare i Umeå, så jag har många bollplank, säger Häger.
Häger hade en tung inledning på säsongen. Hon blev bland annat utslagen i kvartsfinalerna i klassisk sprint i finska cupen i Taivalkoski, som var kvaltävling för världscupen i Ruka i november samt skandinaviska cupen i Beitostølen i december. I 10 km klassiskt var hon 28:a.
– Jag var väldigt sliten. Jag fick inte ut allting som fanns i kroppen. Jag var inte fullt övertränad, men hade en viss överbelastning, säger Häger, som studerat till talterapeut vid Umeå universitet.
– Det här var min första höst då jag inte hade några studier, så det var lätt att bara träna i stället.
I det här skedet hade hon nytta av att ha FSS-tränarna som stöd. Som alla som sysslat med uthållighetsidrott vet så är det alltid vila som är det svåraste.
– Det gällde bland annat att lägga in vila med jämna mellanrum. Själv har jag haft vila bara när jag tycker. Jag fick också köra mer långsam fart på grundpass. Ibland känns det som att man knappt kommer framåt, säger Häger.
I det här skedet pekar dock formkurvan uppåt. I FM i Imatra för ett par veckor sedan tog Häger karriärens andra FM-silver i seniorklass, då hon var tvåa i 10 km klassiskt.
– Jag är jätteglad över att det gick bra, speciellt då det var klassiskt. Jag har jobbat mycket med klassisk teknik och försökt bli lika bra i klassisk stil som i skejt. Jag är också glad över att jag lyckade vända trenden.
I finska cupen i Vanda var Häger sexa i 5 km fristil. Hon hoppas få nya chanser att visa upp sin form i vinter, åtminstone i FM, och eventuellt i skandinaviska cupen.
– Jag hoppas få tävla så mycket som möjligt, känna att formen är på stigande, och få till en riktig toppform när det krävs, säger hon.