Språkvården är en stödtjänst i det journalistiska arbetet

Mediespråkvården handlar om så mycket mer än finlandismer. En kontinuerlig språkdiskussion är livsnödvändig i de finlandssvenska mediehusen.

När samhället stängdes ner i början av pandemin kunde vi läsa i var och varannan finlandssvensk medietext att evenemang inhiberades. Ordet inhibera förekom i rubriker, ingresser, bildtexter och brödtexter. Det ledde till att vi mediespråkvårdare skrev följande rekommendation: ”Använd gärna det allmänspråkliga verbet ställa in i stället för det föråldrade ’inhibera’ när det handlar om att till exempel bussturer, flyg, konserter och andra evenemang ställs in.”

Inhibera förekommer som medicinsk eller juridisk term – till exempel kan ett beslut eller en avstängning inhiberas. Inhibera används förvisso också mer allmänt i betydelsen inställa, men då har det vanligen en formell prägel. När språkvårdarna använder benämningar som allmänsvensk och allmänspråklig i sina rekommendationer avses ord och uttryck som inte är regionalt begränsade och som inte är föråldrade eller har avvikande stilvalör.

Ordet inhibera försvann inte ur våra tidningstexter på grund av rekommendationen, men variationen av uttryck blev större och verbet ställa in började synas lite mer. Det här är ett exempel på hur vi mediespråkvårdare jobbar och hur journalisterna tar till sig rekommendationerna. En av våra uppgifter är att upplysa om ord som används felaktigt eller överanvänds till nackdel för mer adekvata ord.

En levande, modern svenska är en förutsättning för att de finlandssvenska nyhetsmedierna ska överleva. Mediehusen är måna om språket och har därför valt att satsa resurser på språkvård. Ett gott och normenligt nyhetsspråk anses vara en del av mediets trovärdighet. Detta språkvårdsarbete pågår sedan flera år via Svensk presstjänst, och ett nära samarbete med Institutet för de inhemska språken har alltid setts som viktigt.

Den rådande synen på språket i medierna är att journalisterna inte ska begränsa läsarnas språk genom att använda finska eller engelska ord när det finns svenska motsvarigheter. När det gäller finlandismer pågår en ständig diskussion om vilka av dem som fyller en funktion och behövs i en viss text. Synen på användbarheten kan självklart variera enligt de olika mediekontexterna också. Etablerade finlandismer för särfinländska företeelser ska självklart användas, medan språkvårdarna avråder från finlandismer som inte fyller någon funktion i till exempel en normenlig nyhetstext. Där hänvisar vi till allmänspråket igen.

Endast en bråkdel av vårt jobb handlar om finlandismer, men de blir ofta en symbolfråga i diskussioner om den finlandssvenska språkvården eftersom de väcker känslor och eftersom det finns så många åsikter om vilka finlandismer som är allmänt etablerade.

Det går alltid att diskutera och att fatta redaktionella beslut som inte stämmer överens med språkvårdens rekommendationer, men i praktiken utgör sådana enskilda redaktionella beslut undantag. Alla artiklar är skapade i samarbete mellan olika personer på redaktionen – ibland är en av dem språkvårdaren. Men det är journalisterna och redaktörerna som har det sista ordet och ansvaret för vad som står i tidningen. Det står mediehusen fritt att anlita eller inte anlita språkvård, men de har själva sett det som viktigt att språket i de finlandssvenska medierna följer den allmänsvenska normen.

Minna Levälahti är anställd av föreningen Svensk presstjänst, arbetar som språkvårdare för KSF Media och är även doktorand i nordiska språk.