Osäkert om vården blir bättre med stora områden

VÄLFÄRDSOMRÅDESVALET Om någon vecka har vi, enligt många, Finlands onödigaste val. Då söndrar vi kommuninstitutionen som i över hundra år skött den viktigaste demokratin, den lokala. Då överförs vården till den diffusa välfärdsområdesförvaltningen. Den första åtgärden borde vara namnbyte till regionförvaltning, som landstingen numera heter i Sverige. Den nya förvaltningen tar 50 procent av vår kommunalskatt plus ett okänt belopp av våra statsskatter.

Att förbättra servicen i utflyttningsbygderna är inte lätt. Stora sammanslagningar har inte tillräckligt förbättrat situation. Det är osäkert om vården blir bättre då samkommunerna blir stora som län.

Inflyttningskommunerna har deltagit i en utjämningsfond för att hålla utflyttningskommunerna på fötter. Esbo har de senaste tio åren årligen betalat cirka 200 miljoner euro till fonden. Helsingfors antagligen dubbelt upp. Men det räcker inte. De flesta invalda ställs inför samvetsproblem. Ska man i första hand lobba för hemkommunen eller för någon man inte känner. Kräver rättvisan att det finns fullgod vård även då det är mil mellan gårdarna och läkare inte finns att tillgå?

Sveriges motsvarighet har inte blivit någon succé. I debatten längtar man ofta tillbaka till det gamla systemet som vi nu lämnar. Kritiken fanns också före den misslyckade skötseln av pandemin som skördat 10 000 fler dödsfall än hos oss. I stället för hälsostationer i glesbygden har man utvecklat distanshälsovård. Läkarna gör hembesök via datorn. Också vi har börjat pröva på distansvård. Att skaffa hundratals nya hälsostationer i glesbygden stupar både på kostnaderna och på personalbristen.

Reformen är en halvmesyr. Det var viktigt att få ett beslut. Risken fanns (finns) att nästa riksdag förkastar äventyret. Utanför blev beskattningsrätten. Den kommer, var så säker.

Den statliga hälsovården i Storbritannien anses vara bäst i världen. Där är operationssalarna i full gång dygnet runt och där behöver inte de som efter klockan 16 kommer till akuten vänta hela natten tills läkarna kommer till jobbet följande dag.

Bra att Helsingfors blev utanför reformen. En medelstor kommun som Borgå kunde ha blivit orepresenterad. Mellannyland borde redan nu ha blivit ett län liksom Stockholms län i Sverige. Länet skulle handha, förutom vården, trafik, planering och andra gemensamma frågor. De ekonomiska klyftorna mellan länen skulle jämnas ut som nu mellan kommunerna.

Självklart ska alla väljare se till den egna kommunens intressen. En sak som ytterligare förbryllar väljarna är då kandidaterna inte uppger hemkommunen.

Stort är inte alltid vackrast. Just nu förefaller det som om Esbo har mest problem i Västnyland både vad gäller hälsovård och äldreomsorg. Eftersom kring 90 procent av vårdkostnaderna tillkommer efter att vi fyllt 65 är det viktigt att pensionärerna i alla kommuner ser till att de är representerade där besluten fattas.