Från senapspatriotism till glassnationalism?

Klockan klämtar för glassproduktionen i Sibbo. Som konsument undrar man om Unilever minns de bittra lärdomarna från 2002– 2003, då man väckte ett folkligt ramaskri vid flytten av senapsproduktionen till Sverige?

Vårt kalla klimat till trots hör finländarna till världens flitigaste glassätare. Att vår aptit på glass sticker ut ur mängden, trots att åtgången är starkt säsongsbetonad, är desto mer anmärkningsvärt. Hur reagerar älskare av glassar som Jättis och Kingis nu, då Unilever hotar avsluta glassproduktionen vid fabriken i Sibbo och eventuellt flytta produktionen till Sverige?

För drygt 10 år sedan sålde Ingman sin glasstillverkning till jättekoncernen Unilever. Produktionen i Sibbo går numera för halv maskin, bolaget medger att man har gått ordentligt back inom marknadsandelar sedan 2016.

Passion för senap

År 1978 producerade Ingman sina första glasspinnar i Massby i Sibbo. Ett av de första glassvarumärkena var Bravo. Glass är ett känslomässigt intimt njutningsmedel, för somliga rentav en identitetsfaktor. Nu återstår att se ifall livsmedelspatriotismen vaknar till liv, eller om glassätarna förhåller sig pragmatiskt till Unilevers stundande drag.

Finländarnas passionerade förhållande till enskilda varumärken framstod glasklart då Unilever för 19 år sedan flyttade tillverkningen av Åbo senap (Turun Sinappi) från Åbo till Uppsala, senare till Polen. Därmed utmärkte sig bolaget som knutpatrioternas favorithatobjekt. Frågan utlöste namninsamlingar, bojkotter och sympatistrejker, ämnet dryftades i teve, radion och på löpsedlarna. Många kunder övergick permanent till ett inhemskt tillverkat alternativ: Aura senap.

Unilever togs totalt på sängen av finländarnas eldiga känslor: man trampade helt enkelt i klaveret och förstörde det egna varumärket. Med svansen mellan benen återvände Åbo senap till Finland år 2014. Många minns den gamla reklamsloganen ”Kahta en vaihda”, två saker byter jag aldrig ut. Dessa nästintill bevingade ord har blivit föremål för otaliga fantasifulla travesteringar, även bland ovänner av senap.

❞ Hur mycket punkattityd har glassälskare? Må varje glasspatriot avgöra själv.

Nyckfulla kunder

Efter en smärre moralpanik hävde inrikesminister Eino Uusitalo punkbandet Sex Pistols arbetstillstånd den 12 januari 1978 och lade därmed krokben för gruppens planerade spelning i Helsingfors veckan därpå. Men redan den 14 januari gav gruppen sin sista, floppartade konsert i San Francisco – som avslutades med solisten John Lydons hånfulla skratt: ”Har ni nånsin haft känslan av att vara lurade?”

Nu, 44 år efter denna incident, tillika 44 år efter att den första glasspinnen tillverkades i Sibbo – kommer finländarna att frammana samma stolthet – rentav kärlek – för inhemskt tillverkad glass som för senap? Nyckfulla äro konsumenterna: köpbeteendet förändras. Lyxigare premiumglass har – liksom artesanöl och mikrobryggerier – vuxit från en nischmarknad dominerad av uppstartsföretag till mainstream. Det tvingas Unilever anpassa sig till. Men till vilket pris – det återstår att se.

Ja – har du nånsin haft känslan av att vara lurad? Hur mycket punkattityd har glassälskare? Må varje glasspatriot avgöra själv. Det går lätt att identifiera den blåvita sångsvanen, Gott från Finlandursprungsmärket (Hyvää Suomesta) på glassförpackningen. Det är en garant för inhemsk tillverkning, med minst 75 procent av finländska råvaror. Två saker byter en del av oss aldrig ut, må det sen vara i form av pinne eller strut – eller också piercing och tuppkam.