Ett snävt fokus på militär säkerhet är problematiskt – våga tro på fredligt samarbete
KULTURDEBATT Folkrätten och diplomatin ifrågasätts allt mer samtidigt som den säkerhetspolitiska debatten begränsar sig till militära aspekter. Men om vårt fokus kan vidgas så kan också våra verktyg för konfliktlösning bli fler. Fokusera på goda exempel o
Just nu är förtroendet mellan Ryssland, Europa och USA lägre än på länge. Några första försök till samtal har brutit det totala dödläget, men den militära upptrappningen och risken för konfrontation består. Arbetet för att förbättra relationerna kommer ta lång tid.
Trots det finns det fortsatt flera akuta frågor som förutsätter samarbete och det finns även positiva erfarenheter och gemensamma intressen som förenar länderna kring Östersjön, inklusive Ryssland. Hur kan Finland agera för att främja en framåtblickande agenda?
Hittills har den allmänna debatten begränsat sig till militära aspekter och frågan om ett eventuellt medlemskap i Nato. Samtalet saknar konstruktiva framåtblickande element. Ensidigheten riskerar spela stormakterna i händerna och gynnar dem som vill hålla sig till krigsargument. En sådan snäv diskussion ger efter för den militära logiken och åsidosätter allvaret i andra pressande behov och kriser: sociala, ekonomiska och ekologiska, problem som inte kan lösas militärt.
Finlands president Sauli Niinistö har en bredare blick. Han har betonat behovet av bekräftelse av principerna och de folkrättsliga åtagandena i Helsingforsavtalet från 1975 och vill återuppliva Helsingforsandan inför Finlands ordförandeskap i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE, år 2025.
Det som i början kallades "konferensen" om säkerhet och samarbete bestod av tre "korgar": militär säkerhet; ekonomiskt samarbete, miljö och teknologi samt den mänskliga dimensionen, det vill säga mänskliga rättigheter och mellanmänskliga kontakter. Det var framför allt arbetet inom den tredje dimensionen som möjliggjorde nya öppningar.
Problematiska trender
Respekten för alla staters gränser och icke-inblandning i andra staters angelägenheter hör till grunderna för det moderna säkerhetssystemet. Republikens president, liksom flera andra ledare, avfärdar därmed bestämt alla försök, från ryskt eller annat håll, att påverka andra staters beslut, inklusive i fråga om medlemskap i organisationer och allianser.
Liksom för alla mänskliga relationer, fungerar systemet bäst om merparten av aktörerna, i synnerhet stormakterna, håller sig till överenskommelserna. Därför är det bekymmersamt att vi under en längre tid sett följande trender:
1. Stormakterna agerar allt oftare ensidigt, utan hänsyn till folkrätten och förpliktelser inom FN och andra organisationer. Kosovo, Irak, Afghanistan, Krim, Hongkong är några exempel efter det kalla krigets slut.