Nuckan startar egen hjärtespalt

I boken Nuckan skrev Malin Lindroth självutlämnande om ofrivillig ensamhet. Nu låter hon sin huvudperson annektera en hjärtespalt och luckra upp historien om den romantiska kärleken.

Det har gått ett par år sedan Malin Lindroth förde fram Nuckans perspektiv. Efter att själv ha levt utan fast relation i 30 år ville hon tvätta skammen ur begreppet. 2018 pekade hon ut erfarenheten kring ofrivillig ensamhet, men i den nya boken Nuckans hjärtespalt var det dags att ”sätta nuckans blick i arbete”.

– Det kändes viktigt eftersom jag i första boken pratar mycket om Nuckan som en position men utan att egentligen praktisera den, säger Malin Lindroth.

Rådgivaren i en hjärtespalt är enligt henne varken professionell terapeut eller psykolog utan snarare en autodidakt, gärna en äldre kvinna. Här har Nuckan valt ut ett antal frågeställningar ur europeiska hjärtespalter. Ingen efterfrågar visserligen hennes kärleksråd – men Lindroth tänker att de ändå behövs.

– För att historien om tvåsam romantik är så oerhört ingrodd i vår kultur. Vi pratar hela tiden om kärlek men det är bara variationer på samma historia som upprepas. Så jag tänker att Nuckan kan luckra upp den berättelsen och göra plats för andra historier.

Orimligt kärlekskrav

Men när Nuckan svarar på hjärtefrågor konfronteras hon också med sin egen idé om kärlek. Hon har inte slutat drömma om en relation, hon har bara misslyckats med att hitta någon, konstaterar Malin Lindroth krasst. Det finns alltså en längtan kvar – men Nuckan ifrågasätter drömmen om att kärleken ska bära en genom livet.

– Jag tänker att det nästan hos alla människor finns ett orimligt kärlekskrav och Nuckan föreställer sig att det finns en tvåsamhet som handlar om att hantera den orimliga drömmen.

Den senaste tidens böcker om tindervärldens eviga jakt gestaltar hur plågsam historien om den perfekta kärleken kan vara, tycker Lindroth. Nuckan citerar istället filosofen Alain de Bottons tes att ingen egentligen är perfekt för någon annan. Och att det vi kallar kärlek oftast bara är början på kärlek.

– Det frigör en från den hopplösa jakten på den rätta som jag tänker är destruktiv oavsett hur ensam eller tvåsam man är. Jag tror inte att den historien gör någon gott.

En fråga som skulle kunna ställas i en hjärtespalt, som Malin Lindroth själv undrar över är: men hur skiljer man då historien om kärlek från kärleken?

– Det skulle jag vilja veta mer om.