Ett handbollsgalet Karis fick sin guldfest
En sexton år lång väntan är över. Karis och BK-46 får äntligen kalla sig störst, bäst och vackrast i FM-ligahandbollen. Samtidigt betyder det Dickens bedrövliga finalsvit fortsätter.
”Miraklet i Karis”, då Dicken förstörde BK-46:s perfekta hemmafacit i FM-ligahandbollen, blev en engångsföreteelse. I final nummer två, tre och fyra var BK-46 numret för stort för Dicken.
Ett handbollsgalet Karis fick inleda sin efterlängtade guldfest efter 33–19 och 3–1 i matcher. Guldet är BK:s första sedan 2006.
– Det är svårt att hitta några ord – eller de rätta orden. Jag är otroligt stolt över laget, publiken och hela Karis. Vi är tillbaka på toppen där BK hört hemma i alla tider. Otroligt starka år har vi haft, bortsett från fjolåret när vi tappade semin mot Dicken efter att vi leder med 2–0 och har allt i våra egna händer. Så visar vi hur starka vi är i år, säger BK-stjärnan Nico Rönnberg som återvände till moderklubben förra säsongen.
– Det är hemma i Karis och i moderklubben där man hör hemma och att ta första guldet med dem är obeskrivligt för tillfället, säger han och blickar mot den massiva fanklacken som rest till Britas.
Målkalas
Rönnberg var finalseriens gigant med sina 39 fullträffar – i den avgörande finalen blev det åtta mål medan Sebastian Säkkinen satte elva fullträffar. Men det var ingen eneller tvåmannashow då BK-46 spelade hem guldet.
– BK har ett brett material. Vi har haft en del skador men vi har jobbat på bra och inledde med seger. I den matchen visade att vi kan ta BK. Men vad kan man säga? De var klart starkare i dag och i de två senaste matcherna. Det är små saker som vänder flytet i matcher, säger en besviken Max Granlund som hörde till Dickens bärande krafter den här säsongen – som är hans tills vidare sista i sin moderklubb.
Nästa höst spelar han i Sverige och Alingsås. Granlund lämnar Dicken stolt.
– Det har varit en otrolig tid här. Jag tror inte man kan bli mer lojal en klubb än vad jag varit till Dicken hittills. Så klart hart man försökt vinna ett FM-guld då vi har flera silver med herrarna. Det har inte riktigt sjunkit in ännu, säger Granlund.
Dicken var lika solklar tvåa som BK-46 var etta den här säsongen. Finalserien var jämn men BK-46 var ett litet steg före. Då man blickar bakåt i kalendern ser man bättre hur bra Karislaget egentligen var.
Före förlusten i den första finalen hade Karislaget inte förlorat sedan november i ligan.
– Den första finalen – utan att ta något från Dicken – var en bra väckarklocka. Alla fick se sig i spegeln. Så där går det om man inte är där. Dicken kämpar oss i varje match och det vet vi. Men jag hade inte en tvekan att vi inte kommer att stå som segrare när finalserien över. Jag tror på det här laget och jag vet hur bra nivå vi har. Det känns helt otroligt bra, säger Rönnberg.
Fyller Dickens guldtorka 30 år?
BK-46 dominerade den finländska handbollen stort på 1980-, -90-talet och början av 2000-talet men efter guldvåren 2006 gick det neråt. Året därpå blev det brons, sedan fick Karis vänta i ytterligare tio år på en bronspeng i herrhandbollen.
För Dicken fortsätter en av de olyckligare finalsviterna inom finländsk bollsport. Finalnederlaget var Dickens tionde i följd och sjunde på de senaste tio säsongerna – varav en inte genomfördes på grund av coronapandemin.
Drumsölagets senaste FM-guld på herrsidan bärgades hem 1993.