Dunderdebut om 80-talssommar
Året är 1986 och sommarfotsulorna ”sega som ostkanter”. Karin Filéns anmärkningsvärda debut går i den omhuldade flickbokstraditionens anda och förpuberteten är i hennes tappning en tid av att fnissa och skrattexplodera, men också att upptäcka nya saker.
UNGDOMSROMAN Karin Filén Alla mina katastrofer Förlaget, 2022. Rekommenderad läsålder 9–12 år.
Det är sommaren innan Sandra ska börja sjätte klass i ny skola. Som om inte det vore pirrigt nog, har hon gjort bort sig inför de tuffa, äldre flickorna på skolan.
Hur ska hon passa in? Vill hon passa in?
I debuten Alla mina katastrofer sätter Karin Filén ord på den där säregna perioden mellan att vara ett i-stunden-lekande, livsnjutande barn, och samtidigt medveten om att en håller på att bli något annat, en tonåring med blicken vänd mot sig själv – sökande och prövande inför vad detta innebär. ”Jag vill hemskt gärna sluta växa så fort på längden så att jag kan vara kort och gullig. Som min kompis Jenny. Gärna skulle jag ha lite större rumpa också för min är platt som en pannkaka. Mamma brukar säga att alla är bra och fina på sitt sätt och det kan ju hända, men jag vill helst vara bra och fin på ett lite annat sätt”.
1980-talsnostalgi?
Filén är diffus angående var berättelsen utspelar sig, men desto mer tydlig med när den äger rum. Året är 1986 och man kan undra hur det fungerar för läsare födda flera årtionden senare. Vad vet de om kassetter, trådtelefoner, nöjesparken Puuhamaa eller kärnkraftskatastrofen i Tjernobyl? Men genom att infoga tydliga och intresseväckande tidsmarkörer gör Filén detta till en av bokens styrkor. Hon visar därtill hur omvälvande växtvärkstiden är, oberoende av när den utspelar sig. Och den som inte vet vem Samantha Fox är kan alltid googla.
Filén skriver i den omhuldade flickbokstraditionens anda. Sandra inte bara läser och gillar Anne på Grönkulla, hon delar också Annes förhöjda livskänsla och – pinsamheterna till trots – okuvliga framtidstro. Bästisarna Jenny och Emma är inga bleka sidekicks utan egna personligheter.
Någon sockersöt barndomssommaridyll är det därtill inte. Flicktrojkan tvingas hantera både mobbande jämnåriga och en underlig farbror som kikar på dem när de byter om på badstranden. En särskilt stark scen växer fram kring de barbröstade ”kvällsflickor” från bortslängda tidningar som Sandra samlar på i en After Eight-ask. De är söta och fina, tycker Sandra, men också laddade med något som gör att hon håller dem hemliga. Sandras hemlig- och pinsamheter knyts på så vis fint ihop med hennes nyfikenhet på vem hon själv är på väg att bli.
Förpubertetens sköra flickskap
Förpubertetens flickskap är i Filéns tappning både en tid av att fnissa, skrattexplodera, rodna, retas och vara småkär, men också att upptäcka nya sidor hos sig själv och andra. Ett stort plus är att boken inte fastnar i förutsägbara spår av syskonoch kompisrivalitet. Både Sandras störiga storebror Micke och malliga klasskompis Jessica visar sig vara inte fullt så ”dumma i huvet” som
Sandra trott. Hur skört förhållandet är till den egna, växande kroppen får Filén också fram, exempelvis i skildringen av Jennys mamma som under en byxshoppingtur på stan, helt renons på känslighet först kritiserar sin egen dotters ”breda bak” och sedan Sandras pojkaktigt smala höfter.
Avancerad slagfärdighet
Ska en hitta något att anmärka på i denna anmärkningsvärda debut, är det att Sandras berättarröst stundvis formulerar sig lite väl moget. Men, å andra sidan har hon – likt Anne på Grönkulla – livlig fantasi och ett passionerat förhållande till språket, vilket förklarar hennes avancerade ordval och slagfärdighet. Sandras ”underbordiska” möte med brorsans kompis ”perfekta Peik” eller de förödande effekterna av ryskt mintgodis med laxerande effekt, är bara två av många episoder som lockar till skratt. Tjernobylkatastrofen och skolstarten må kasta skuggor över Sandras sommar, men hindrar inte lyckan över de vackra sommarkvällarnas ”smaragdstunder” eller sommarfotsulor ”sega som ostkanter”. Filén både har något att berätta och kan göra det. Det här är en dunderdebut för såväl 80-talsnostalgiker som mellanåldersbokslukare.
❞ Vad vet de om kassetter, trådtelefoner, nöjesparken Puuhamaa eller kärnkraftskatastrofen i Tjernobyl? Men genom att infoga tydliga och intresseväckande tidsmarkörer gör Filén detta till en av bokens styrkor.