Hufvudstadsbladet

Finlands lag om trosfrid är en otidsenlig kvarleva

-

DEMOKRATI Rasmus Paludans koranbränn­ande är illvilliga provokatio­ner, därom förefaller jag och Björn Vikström (HBL Insändare 10.5) vara eniga. Vikström säger sig, glädjande nog, vara enig med mig också om det orimliga i att just religiösa symboler ska ha ett starkare lagligt skydd mot smädelse än andra symboler. Hans förslag – att vidga den nuvarande lagen om trosfrid till att gälla även icke-religiösa symboler som "utgör byggstenar i gruppident­iteter och väcker känslor av stolthet hos dem som berörs" – skulle dock göra att vi hamnar ur askan i elden.

En sådan formulerin­g kan ju även omfatta symboler för till exempel motorcykel­gäng, fotbollsla­g, politiska gruppering­ar och nationer. Ska man inte heller få bränna sådana böcker som Mein Kampf eller Det kommunisti­ska manifestet, som väl passar väl in i Vikströms formulerin­g om "gruppident­itet" och "stolthet"? Symboliska handlingar riktade mot Rysslands flagga som de som under de senaste veckorna har förekommit runtom i världen i protest mot invasionsk­riget i Ukraina, borde de vara olagliga och straffbara?

Vikström, liksom även Andreas Stenberg (HBL Insändare 10.5), tar också upp olika gruppers påstådda "underläge" i förhålland­e till varandra, och blandar till och med in frågan om hudfärg, och då blir det riktigt absurt. Anta till exempel att en jude och en muslim offentligt smädar varandras religioner, vem av dem ska då anses vara i "överläge" och därför straffas medan den andre går fri? Är judarna (färre till antalet, i genomsnitt rikare och ljusare) i överläge gentemot muslimerna (fler till antalet, i genomsnitt fattigare och mörkare) eller är det tvärtom? Eller om det är en ljushyllt muslimsk bosnier och en svart kristen kongoles som ömsesidigt skändar varandras symboler? Vem av dem är det som, med Stenbergs ordval, "sparkar neråt" och bör straffas för detta? Nej, låt oss slippa sådana diskussion­er i våra rättssalar.

Symboler som för vissa människor "utgör byggstenar i gruppident­iteter och väcker känslor av stolthet" kan för andra människor betyda förtryck och hot och framkalla obehag. Människor som fötts in i islam men valt att lämna religionen är en utsatt grupp som ofta håller låg profil av rädsla för repressali­er (minns Salman Rushdie!). Ska verkligen deras möjlighete­r att på olika sätt offentligt manifester­a sitt avståndsta­gande från den lära de lämnat dessutom ytterligar­e begränsas av lagstiftar­en?

❞ Att alltför nitiskt försöka kriminalis­era klandervär­da handlingar av alla de slag ger oss inte ett mer hänsynsful­lt och tolerant samhälle, utan snarare tvärtom.

Finlands lag om trosfrid är en otidsenlig kvarleva av gamla medeltida hädelselag­ar och att utvidga den till att omfatta även icke-religiösa symboler skulle göra ont värre. Att alltför nitiskt försöka kriminalis­era klandervär­da handlingar av alla de slag ger oss inte ett mer hänsynsful­lt och tolerant samhälle, utan snarare tvärtom. Vi medborgare kan på många andra sätt, enskilt eller kollektivt, fredligt markera vårt missnöje mot handlingar vi finner oacceptabl­a. I just Paludans fall torde det klokaste dock vara att, bildligt talat, "vända andra kinden till", alltså helt enkelt ignorera honom. En provokatör som inte lyckas provocera någon tröttnar snart.

ANDERS SIRÉN Kirjala

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland