Finlands lag om trosfrid är en otidsenlig kvarleva
DEMOKRATI Rasmus Paludans koranbrännande är illvilliga provokationer, därom förefaller jag och Björn Vikström (HBL Insändare 10.5) vara eniga. Vikström säger sig, glädjande nog, vara enig med mig också om det orimliga i att just religiösa symboler ska ha ett starkare lagligt skydd mot smädelse än andra symboler. Hans förslag – att vidga den nuvarande lagen om trosfrid till att gälla även icke-religiösa symboler som "utgör byggstenar i gruppidentiteter och väcker känslor av stolthet hos dem som berörs" – skulle dock göra att vi hamnar ur askan i elden.
En sådan formulering kan ju även omfatta symboler för till exempel motorcykelgäng, fotbollslag, politiska grupperingar och nationer. Ska man inte heller få bränna sådana böcker som Mein Kampf eller Det kommunistiska manifestet, som väl passar väl in i Vikströms formulering om "gruppidentitet" och "stolthet"? Symboliska handlingar riktade mot Rysslands flagga som de som under de senaste veckorna har förekommit runtom i världen i protest mot invasionskriget i Ukraina, borde de vara olagliga och straffbara?
Vikström, liksom även Andreas Stenberg (HBL Insändare 10.5), tar också upp olika gruppers påstådda "underläge" i förhållande till varandra, och blandar till och med in frågan om hudfärg, och då blir det riktigt absurt. Anta till exempel att en jude och en muslim offentligt smädar varandras religioner, vem av dem ska då anses vara i "överläge" och därför straffas medan den andre går fri? Är judarna (färre till antalet, i genomsnitt rikare och ljusare) i överläge gentemot muslimerna (fler till antalet, i genomsnitt fattigare och mörkare) eller är det tvärtom? Eller om det är en ljushyllt muslimsk bosnier och en svart kristen kongoles som ömsesidigt skändar varandras symboler? Vem av dem är det som, med Stenbergs ordval, "sparkar neråt" och bör straffas för detta? Nej, låt oss slippa sådana diskussioner i våra rättssalar.
Symboler som för vissa människor "utgör byggstenar i gruppidentiteter och väcker känslor av stolthet" kan för andra människor betyda förtryck och hot och framkalla obehag. Människor som fötts in i islam men valt att lämna religionen är en utsatt grupp som ofta håller låg profil av rädsla för repressalier (minns Salman Rushdie!). Ska verkligen deras möjligheter att på olika sätt offentligt manifestera sitt avståndstagande från den lära de lämnat dessutom ytterligare begränsas av lagstiftaren?
❞ Att alltför nitiskt försöka kriminalisera klandervärda handlingar av alla de slag ger oss inte ett mer hänsynsfullt och tolerant samhälle, utan snarare tvärtom.
Finlands lag om trosfrid är en otidsenlig kvarleva av gamla medeltida hädelselagar och att utvidga den till att omfatta även icke-religiösa symboler skulle göra ont värre. Att alltför nitiskt försöka kriminalisera klandervärda handlingar av alla de slag ger oss inte ett mer hänsynsfullt och tolerant samhälle, utan snarare tvärtom. Vi medborgare kan på många andra sätt, enskilt eller kollektivt, fredligt markera vårt missnöje mot handlingar vi finner oacceptabla. I just Paludans fall torde det klokaste dock vara att, bildligt talat, "vända andra kinden till", alltså helt enkelt ignorera honom. En provokatör som inte lyckas provocera någon tröttnar snart.
ANDERS SIRÉN Kirjala