Tillåt skottpeng på vitsvanshjort året om

De senaste 20 åren har vi fått uppleva vitsvanshjortens framfart på vår holme i Snappertuna skärgård, och följa med hur naturen tagit skada. Framför allt är det den känsliga skärgårdsfloran som tagit skada. Nästan samtliga strand- och ängsblommor som till exempel strandlysing, fackelblomster, strandveronica, käringkål, mannablod har helt försvunnit. Vårt trädgårdsland på cirka en ar har vi varit tvungna att omgärda med ett två meter högt stängsel, annars skulle de grönsaker och bärbuskar vi odlar där också ha försvunnit.

Naturskyddsförbundet föreslog nyligen att kvoterna för nedläggande av vitsvanshjort skulle höjas och tiden förlängas samt att kvoterna för de naturliga predatorerna såsom till exempel lodjur skulle sänkas. I dag torde kvoten för lodjuret vara 200, vilken man utan vidare kunde sänka till 100 eller rentav till 50. Lodjuret har sedan urminnes tider hört till den naturliga faunan medan vitsvanshjorten hämtades hit från USA för cirka 80 år sedan.

Jag tänker inte här gå in på alla de områden vitsvanshjorten är skadlig inom, de torde vara bekanta för de flesta av oss. När det gäller åtgärder för att få bukt med problemet tycks jägarna tyvärr sätta sig emot en höjning av nedläggningskvoterna, av skäl jag gärna skulle vilja få höra mera om. För egen del anser jag att vitsvanshjorten kunde få rätt att nedläggas året om i skärgården, att man med andra ord kunde få skottpeng för varje hjort som rör sig i skärgården. På fasta landet kunde man fortsätta med jakten såsom den utförs i dag.

Någonting måste göras annars har vi snart ingenting kvar av vår unika skärgårdsflora och inte några pollinerare heller! Peter Catani

Vanda