En för alla, alla för en – också när det gäller ekonomin?

Finland och Sverige är på väg att ansluta sig till Natos musketörparagraf – en för alla, alla för en. Men behöver vi en solidaritetsklausul också för ekonomin?

När Anders Fogh Rasmussen bjuder in till demokratifestival i Skådespelarhuset i Köpenhamn sparar han inte på krutet. Med talare som USA:s tidigare president Barack Obama på plats i den danska huvudstaden och Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj med per videolänk är det en inflytelserik skara ledare som vänder och vrider på särskilt en frågeställning: hur ska de västliga demokratierna klara av kampen mot den autokratiska världen med Ryssland och Kina i spetsen?

Anders Fogh Rasmussen, Natos tidigare generalsekreterare och mångårige danske statsminister, anser att det historiska vägskäl vi befinner oss i ger både anledning och skyldighet att tänka nya tankar.

”Vi närmar oss en ny världsordning där en konfrontation mellan demokrater och autokrater är ofrånkomlig”, säger han och hänvisar till det han kallar ”autokraternas manifest” som Kinas och Rysslands ledare Xi och Putin sände ut i samband med vinter-OS.

”De ställer frågan om demokratierna är i stånd till att erbjuda sina befolkningar det folket faktiskt vill ha. Det är första gången de ifrågasätter vår samhällsmodell så öppet och det är en alarmerande signal”, säger Fogh Rasmussen.

Vi har alltså att göra med krafter som är ute efter att skrota den nuvarande världsordningen. Fogh Rasmussen kallar det en konfrontationsfas som vi är tvungna att ta oss igenom. För att klara det behövs ett tätare och mer målmedvetet samarbete mellan världens demokratier.

”Jag vet inte hur länge konfrontationsfasen kommer att ta men det kan gott hända att vi talar om några år. Senast då blir alla länder och alla företag i världen tvungna att välja till vilken grupp de vill höra.”

Det är ingen slump att han nämner företag. Fogh Rasmussen – numera rådgivare till Zelenskyj – har också gått hårt ut mot till exempel tyske förbundskanslern Olaf Scholz som han beskyller för ett veligt ledarskap på grund av landets energiberoende av Ryssland.

Det är bland annat i det ljuset man ska se Fogh Rasmussens utspel om att västvärlden inte bara behöver en artikel 5-paragraf för försvaret utan också en ekonomisk försvarsallians.

Resonemanget går ut på att det ligger i varje lands intresse att bidra med ekonomisk uppbackning om ett annat demokratiskt land utsätts för någon form av ekonomiskt angrepp. Det kan också handla om utpressning på grund av landets hållning till demokrati och mänskliga rättigheter.

”Om Kina sätter press på Australien eller Litauen ska vi andra hjälpa”, menar Fogh Rasmussen och ser framför sig en allians av demokratier som tillsammans motsvarar 60 procent av världsekonomin.

Rent konkret kan hjälpen handla om lån eller att hjälpa ett land att få lån. En ekonomisk solidaritetsklausul skulle också omfatta privata företag på så sätt att de också kan behöva hjälp med sin kreditvärdighet om de vill ställa om sina produktionslinjer från Kina till mer stabila demokratier.

Det är förstås både en brandfackla och försöksballong han kastar in, den gode Fogh Rasmussen. Men också en kittlande tanke som är värd att resonera kring även om den är behäftad med en mängd ”men” och ”om”. Som att EU redan är en ekonomisk union. Vi har också OECD (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling). På vilket sätt skulle en ny ekonomisk försvarsallians bringa något till bordet som det inte redan finns ramar för?

Och var kommer frihandeln in i bilden? Den är väl ändå något av ett fundament i de västliga demokratierna men inte nödvändigtvis kompatibel med den solidaritetstanke som en ekonomisk musketörparagraf skulle innebära. För att inte tala om hur exempelvis Kina utnyttjat just frihandeln i världen för att skapa sig dagens geopolitiska maktposition.

Samtidigt är det lätt att hålla med om att vi befinner oss i ett världspolitiskt läge som kräver förmåga till innovativt tänkande. Hbl skrev tidigare om finansmannen Björn Wahlroos kritik av EU:s sanktioner.

Också Wahlroos utmanar genom att hävda att etisk argumentation är meningslös och farlig när man befinner sig mitt uppe i ett krig.

”Krig handlar om att skada din fiende mer än vad du skadar dig själv. Ingen har någonsin vunnit ett krig genom att skjuta sig själv i benet”, sade Wahlroos.

Det säger inte Fogh Rasmussen utan han talar tvärtom om värdet av att stå upp för de demokratiska värderingarna.

Själva essensen blir väl då hur man idkar ekonomisk krigföring med bibehållen självkänsla och heder i behåll.