Planera färdtjänsten på ett hållbart sätt

Nu och då får vi läsa om problem med färdtjänst och FPA-taxi. Om mindre än en månad har det gått fyra år sedan taximarknaden avreglerades och därmed borde också färdtjänsten ha kommit till upphandling genom anbudsförfarande. Ändå är ett flertal kommuner utan ett färdtjänstsystem som skulle uppfylla kravet på konkurrensutsättning.

Nu är det bra att komma ihåg varför taxibranschen skulle avregleras. För dem som inte minns skall jag repetera: Taxin var för dyr, servicenivån för låg, utbudet för begränsat och det allra viktigaste; systemet saknade öppen konkurrens. Allt detta skulle ändras till det bättre så fort taximaffian satts på plats av för ändamålet införskaffad trafikminister. Samtidigt skulle trafik- och kommunikationsministeriets kanslichefs våta dröm gå i uppfyllelse.

Då man vet väldigt lite om någonting är det lätt att ha åsikter om det och framför allt säkra åsikter. I efterhand kan man granska om åsikterna hade belägg eller inte. Aktörer med gedigen insikt i branschen har både före och efter avregleringen försökt rådgiva beslutsfattare om hur servicen skall fås att fungera. Råden har sällan hörsagats.

Nu vore det på tiden att planera färdtjänsten på ett hållbart sätt. Med hållbart menar jag hållbart för alla parter och därför är det av största vikt att också kommunerna känner sitt samhällsansvar. Att kommuner till exempel ställer en maximitaxa som inte håller för några som helst lönestandarder är direkt omoraliskt. Att man i upphandlingar anno covid-19 bakat in ett förbehåll om att kunna pausa inköp i fall av pandemi är fegt och att vägra förhandla om priser när bränslepriserna stiger med, för oss alla, oförutsagda 100 procent är definitivt inte att känna samhällsansvar.

Ett tips till kommuner där volymen av färdtjänst inte räcker för en koncentrerad logistik: Inrätta en skälig och hållbar samhällstaxa med indexkontroll och låt slutanvändaren sköta konkurrensförfarandet så hålls marknaden öppen och servicen på hög nivå.

Krav på miljöbilar är också att ta fasta på. En stark vilja att elektrifiera trafiken syns i beslutsfattandet. Man tenderar att utesluta alla andra alternativ trots att vi i dag vet att elbilen är en större miljöbov än man erkänner. Trots att förordningar och regelverk på EU-nivå styr miljökriterierna borde också stater och kommuner vara aktiva i att driva saker i rätt riktning.

Tekniken tar ibland stora kliv. Att nu binda sig vid en teknologi som inte är miljömässigt hållbar vore oförlåtligt. Finavias krav på elbilar vid Helsingfors-Vanda flygplats är ett exempel på feltänk. Där behövs två elbilar för att göra en dieselbils jobb. Det är en annan sak än att ladda privatbilar som står parkerade 90 procent av tiden. Dem kan man bra ladda med kärnkraft producerat på uran, anrikat i Ryssland och brutet i dagbrott i Kazakstan.

Miljösamvete – check, avklarat.