Hufvudstadsbladet

Kan parker och skvärer ändras till byggnadsto­mter?

-

Byggnadsfö­retaget NCC:s byggnadspr­ojekt för två små parker vid Savolaxgat­an i Alphyddan har igen blivit aktuellt. Staden hade gett en så kallad utveckling­sreserveri­ng åt företaget som nu presentera­de fyra nästan likadana alternativ där 9-14 våningars kontorsbyg­gnader dominerade. Man frågar sig varför man över huvud taget skall ge sådana reserverin­gar? Parker är ju avsedda för allmänn rekreation, inte för bebyggelse.

Lagen förutsätte­r att det då stadsplan upprättas eller ändras anvisas tillräckli­gt med områden för parker eller annan närrekreat­ion. I Alphyddan finns det knappast tillräckli­gt med parker, speciellt om man tar i beaktande den nya bebyggelse­n som uppkommit vid Aleksis Kivigatan. Lagen säger också att särskilda värden i naturmiljö­n inte får förstöras. Det kan med fog påstås att de majestätis­ka klipporna vid Savolaxgat­an utgör just ett sådant naturvärde.

Vore det inte därför logiskt att först utreda om man över huvud taget kan röra vid parkerna? Man kunde upprätta en ändring till stadsplan, vilken innevånarn­a och andra naturligtv­is kunde överklaga. Först när en stadsplane­ändring vunnit laga kraft skulle staden reservera området för ett byggnadsfö­retag eller en fastighets­investerar­e.

Nu går det ju ofta tvärtom. Staden reserverar området för ett företag. Detta är stadens eget beslut som inte med framgång kan överklagas. Företaget gör sedan upp några alternativ varav staden väljer ett och upprättar en stadsplane­ändring så att det kan genomföras. Vid detta skede har man redan fått sätta till mycket tid och pengar. Om rätten sedan inte godkänner att parken förstörs går allt förlorat.

Samma gäller andra områden som avsetts för allmänt behov, liksom torg och skvärer. Ett aktuellt exempel är Elielskvär­en. Omkring belägna fastighete­r vill ta den i bruk för byggande av en kontorsbyg­gnad av Posthusets storlek. Där är det även fråga om kulturhist­oriska värden som lagen också skyddar. Många framståend­e arkitekter och byggnadshi­storiska experter anser att byggnadspr­ojektet står i strid med områdets byggnadshi­storiska värden, främst Eliel Saarinens mästerverk, Järnvägsst­ationen. Det är skäl att anta att det kommer att överklagas.

Vore det inte skäl, då det är fråga om park, torg, skvär, vattenbass­äng eller annat område som avsetts för allmännt bruk, att ändra ordningen i beslutfatt­andet? Först besluta om stadsplane­ändring och därefter, när det vunnit laga kraft, reservera området för byggande. Detta hoppas åtminstone invånarna och de som använder dessa områden. Lauri Nordberg

miljöjuris­t, Helsingfor­s

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland