Tre timmar och 20 minuter på Hangö teaterträff räckte för mig
Jonas Forsbacka upplevde Hangö teaterträff på ett annorlunda sätt, och hann tänka både ett och annat under sin korta visit i den lilla staden vid havet.
13:30 Det första som möter mig är en iskall vind när jag kliver av bussen efter en kokhet resa till Hangö teaterträff. Märker att kyrktornet är dolt av någon slags rök, eller dimma? Jag borde kanske ha packat med mig jackan i alla fall.
13:37 Väntar på en vän jag träffade på bussen som gick in för att kissa på Pizzeria Milano (är också kissnödig men håller mig). Gråter jag? Nej, det är svett. Jag kommer inte behöva någon jacka.
14:00 Kommer fram till kulturmagasinet Victor i östra hamnen. Människor strömmar till, vissa har somriga kläder, somliga röker. Kylskåpet i caféet är laddat med immiga skumppaflaskor. Jag kissar.
14:19 Smygtittar på "hej på dig!"kramar och kära återseenden på avstånd. Människor verkar ha fjärilar i magen, det är så här det känns att gå på festival igen.
15:00 Brukare och personal från Fyrens service-enhet och Hangö blåsorkester öppnar teaterträffen med tromboner och alla möjliga blåsinstrument. Festivalen bjuder på mångfald genast från start, utan att någon gör något nummer av det. Blir varm när jag tänker på det (svettas mycket). 15:03 Tittar avundsjukt på när andra skålar i bubbel.
15:40 Öppningsceremonin är över, rusar mot servicehuset Astrea där jag stöter på teaterträffens ordförande Annika Tudeer i dörren. Hon är glad att se mig trots att vi endast pratats vid över telefon en gång.
– Vad kul det är att få träffa dig på riktigt!
Hon berättar att hon missade öppningsceremonin eftersom hon var upptagen med att svabba golv på Brankishuset.
Visst har scenkonsten – som författaren och regissören Joakim Groth lyfte fram i sin vackra dikt under öppningsceremonin – haft problem med maktmissbruk och brutala hierarkier genom åren, säkert fortfarande. Men under den första halvan av den trettionde teaterträffens första dag märker åtminstone inte den här utbölingen av något sådant.
16:10 Inser att jag inte ätit något sedan frukosten i morse. Rusar efter en låda pommes med grillkrydda som jag äter i ett nafs.
16:22 Skyndar tillbaka till Astrea, kissar och fyller vattenflaskan. Går in i salen där jag ska ta del av performanceföreställningen Vattenkonsert av trion Valkeapää–Liimatainen–Pietiäinen.
16:31 Tänker på Killinggängets sketch "Absolut Kroumata" när gruppen dundrar i gång med sina kroppsrörelser och gongar. Juha Valkeapää är klädd i en lila overall, och ligger raklång på en plattform när han doppar ansiktet i ett kar med vatten. Samtidigt som han bubblar, fräser och lapar bildar han ljud som studsar i rummet, och ljusprojektioner skapar vackra vågor och mönster i taket.
16:40 Inser hur mycket man kan göra med vatten, ljuden låter som både valsång och beatboxing.
16:52 Skriver i mitt anteckningsblock: "Vi överlever inte utan vatten. När ett barn ser en vattenpöl vill det genast leka med den. Det är mänskligt att leka, inom konsten leker man. Vi överlever inte utan konsten".
16:59 Jag har fått kollektivets välsignelse att lämna konserten i förtid. Bälgar i mig vattenflaskan samtidigt som jag springer mot busstationen igen.
17:20 Sätter mig på bussen mot Helsingfors. Uppfylls av tanken att en halv föreställning – och tre timmar och 20 minuter – kan räcka för att inse hur mäktig scenkonsten är.