Fantasifullt persongalleri i konstnärsparets gemensamma målningar
Det rika persongalleriet i målningarna skvallrar om att två personer ligger bakom verken. I konstnärsparets verk är den individuella insatsens konturer utsuddade. I kombinationen av mytologi och mänsklig verklighet kan man också skönja inspiration från den japanska animationens grand old man Hayao Miyazaki. Raisa Raekallio och Misha del Val: ”That's right, Hold My Hand” Said the Lumberjack to the Limping Buddha.
Galleri Huuto, Kalevagatan 43. Till den 19.6.
Konstnärsparet Raisa Raekallio och
Misha del Val har i snart ett årtionde arbetat ihop i målandets tecken, och tillsammans uppnått ett tillstånd av konstnärlig symbios. I deras gemensamma målningar är den individuella insatsens konturer utsuddade. Verken är utförda av ett ”vi” som är så starkt att frågan om vem som gjort vad inte bara är omöjlig att utläsa, utan också irrelevant.
Motiven i Raekallios och del Vals oljemålningar är fantastiskt fantasifulla. Främst i dem går det att skönja att två personer ligger bakom de annars så enhetliga färggranna verken. Ett av parets kännetecken är grupper av varelser som avbildas i olika tillstånd av samverkan, till exempel sittandes kring samma bord. Det rika persongalleriet skvallrar om att det ligger två personer bakom verken. I vimlet finns allt från maskerade gubbar till kubistiska karaktärer.
Ingen regression vid horisonten
Det excentriska och hemlighetsfulla gäng som huserar i Raekallios och del Vals konst ges utrymme i så väl utställningens titel som i dess text, skriven i form av en dialog. Yttrar sig gör bland annat en filosof, en samuraj, en skidlöpare, kompositören Philip Glass och Sauron, men också ”&M”, en fiktiv version av konstnärsparet självt.
Upphovsmakarna är inte några allsmäktiga gudar utan en unison röst som uttrycker försiktighet och anspråkslöshet. ”Vi vill bara skapa hyggliga målningar”, utbrister R&M på ett ställe. ”Vi är rädda för regression” säger de senare.
Någon regression syns dock inte vid horisonten då man jämför med Raekallios och del Vals senaste soloutställning i huvudstadsregionen, som gick av stapeln på Målarförbundets tm-galleri sommaren 2020. Konceptet var detsamma: underliga gestalter i ockulta sammankomster. Den nya utställningen bjuder ändå större variation i fonder och uppbyggnad, vilket har en stor inverkan på atmosfär och narrativitet.
Fantasin på högvarv
Raekallios och del Vals förmåga att tillsammans måla fram karismatiska stämningar framkommer i inledande The Ball (2021). I en ståtlig balsal med enorma kristallkronor och schackrutigt golv dansar en rad uppklädda herrar jenka. I allt från uppsyner till utstyrslar finns något att utläsa: hattarna och skäggen i kombination med inredningen antyder att vi befinner oss i la
belle époque. Oväntade detaljer som en ansiktsmålning och en judisk huvudbonad utgör element som får fantasin att gå på högvarv. Att betrakta The Ball är som att titta på en stillbild ur en teaterpjäs.
Redan i Raekallios och del Vals gemensamma äldre verk har det funnits belägg för inspiration från den japanska animationens grand old man Hayao Miyazaki och dennes studio, Ghibli. Så är fallet även denna gång – i The Players (2022) syns en figur misstänkt lik den ansiktslösa anden i filmen Spirited Away, i Bystanders (2021) anas Porco Rossos grisiga pilot, och i dialogtexten omnämns Det levande slottet
. Men likheterna är inte bara ytliga, utan finns också i det lediga sätt på vilket man kombinerar mytologi med mänsklig verklighet och det mystiska med det milda. Det skrämmande kan också vara tröstande. I detta skiljer sig Raekallio och del Val från Eeva Peura, vars dunkla målningar deras verk annars är nära besläktade med.
Utställningstextens R&M vill åstadkomma hyggliga målningar. Ifall det refererar till verklighetens Raisa Raekallios och Misha del Vals konstverk är målsättningen definitivt uppnådd. Redan i det jämlikt och balanserat gemensamma utförandet finns något meningsfullt och fint, men det riktigt minnesvärda finns i de visuella världarna.
Motiven i Raekallios och del Vals oljemålningar är fantastiskt fantasifulla. Främst i dem går det att skönja att två personer ligger bakom de annars så enhetliga färggranna verken.