Nöjda miner bland Kalajokis dyner
Det kan ha varit politiskt rekord i glada miner då Samlingspartiet samlades till partikongress i Kalajoki under veckoslutet. Stor enighet och harmoni vilar över opinionsettan, men under ytan finns djupa olikheter som vid tillfälle igen kan skapa sprickor.
Vem som helst som skulle ha droppat in på Arenan vid de fantastiska sanddynerna i Kalajoki under veckoslutet hade kunnat se att det är ett lyckligt parti som håller möte där. Det är inte så konstigt för Samlingspartiet har aldrig haft så stort väljarstöd som just nu.
Det måste kännas extra bra eftersom partiet fick en dålig start på oppositionstiden. Partiordförande Petteri Orpo var tydligt obekväm i sin nya roll som oppositionsledare. Sannfinländarna och Jussi Halla-aho tog snabbt hand om den rollen. Det märktes också i opinionssiffrorna. Det är bara ett och ett halvt år sedan Samlingspartiet låg nere på drygt 16 procent och nedräkningen hade redan börjat för partiordförande Orpo. Det spekulerades om det är kronprinsen, Antti Häkkänen, eller kronprinsessan Elina Valtonen som borde ta över.
De två är fortfarande de hetaste efterträdarkandidaterna till Orpo och förde på partikongressen en inofficiell kamp om vem som ligger bäst till just nu då de båda kandiderade för att fortsätta som vice ordförande. Men Orpo ville ingen utmana, han återvaldes enhälligt och det beror på att allting nu är annorlunda än i fjol vintras.
Vändningen kom i kommunalvalet i somras där Saml blev största parti på riksnivå, den fick en fortsättning i välfärdsområdesvalet i januari och så kom slutligen det riktigt stora lyftet i och med Natodebatten och -ansökan.
Samlingspartiets stora mål är att vinna valet och leda nästa regering och det gömdes inte undan på partikongressen. Det är ett oblygt men logiskt mål för ett parti som överlägset toppar opinionsmätningarna.
Det levererades som sig bör kritik i olika politiska riktningar, men på det hela taget betonade partiordförande Orpo också vikten av samarbete, inte minst i stora natioupp nella och för Finlands framtid viktiga frågor. Ideologiska motsättningar ska inte få stå i vägen för förnuftiga beslut.
Samlingspartiet vill agera ansvarstagande och inser att riskerna kan vara större än vinsterna om man som opinionsledare hugger vilt i alla riktningar för att plocka billiga populistiska poäng.
Samlingspartiet har alltid varit ett parti som betonar försvar och säkerhet och blev också det första partiet som flaggade för Natomedlemskap för 16 år sedan. Vid partikongressen var också försvar och säkerhet starkt närvarande och man var noga med att påminna alla om vem som var först inne på Natolinjen. Samlingspartiet var först att flagga för Nato. Orpo flaggade i talarstolen med en egen Natonäsduk han har haft i fickan redan i många år.
I det nya politiska programmet som godkändes i Kalajoki slår man fast som den viktigaste punkten att säkerhet helt enkelt är grunden för all välfärd. Samlingspartiet rider vidare på det som har fört partiet i topp. Samlingspartiet vill öka resurserna för försvaret och se Finland som ett aktivt medlemsland i Nato i framtiden.
Det andra stora skötebarnet för Samlingspartiet är ekonomin. Under hela pågående riksdagsperiod har man upprepat sin oro över statens snabbt ökande skuldsättning. I sitt linjetal på lördagen fortsatte Orpo på samma linje. Det kan enligt honom inte ske bara med nedskärningar, det krävs prioriteringar, men framför allt ekonomisk tillväxt.
Samlingspartiet betonar också starkt behovet av en skattereform som med sammanlagt en miljard euro lindrar beskattningen på arbete i alla inkomstklasser. Partiet vill i stället flytta tyngdpunkten i beskattningen på utsläpp, annan miljöskadlig verksamhet och konsumtion. Allting ska leda till en lägre totalskattegrad.
Den goda atmosfären var påtaglig och inga synliga sprickor gjorde sig påminda i Kalajoki. Trots det rymmer Samlingspartiet precis som tidigare både liberala och starkt konservativa krafter. De kommer ibland tydligt fram och det är inte heller något som partiordförande Orpo försöker sopa under mattan. Han konstaterade i Kalajoki att man som samlingspartist får vara av olika åsikt, partiet finns till för såväl liberaler som konservativa.
Då synen i en aktuell central fråga avgörs av om man har en liberal eller icke liberal syn kan det i alla fall tära på ett partis trovärdighet om det existerar helt olika synpunkter beroende på vem som uttalar sig. Delningen må nu vara relativt osynlig, men den finns där och kan när som helst framträda tydligare och bryta harmonin. Men det hoppas Samlingspartiet att inte ska ske de närmaste tio månaderna så att lugnet och samklangen håller i sig åtminstone till riksdagsvalet.