”Gamla tanter behöver mer kontanter”
På Mynttorget i Gamla stan, mitt emot den svenska riksdagen, demonstrerar någon nästan varje dag. I torsdags var medelåldern hög och engagemanget lika högt när ett tiotal äldre damer högljutt krävde högre pension.
En står där med rollator och en i blommig sommarklänning, en har jeans men alla har en röd basker på huvudet. Deras slagord ekar mellan Lejonbacken och Riksdagshuset:
– Vad behöver gamla tanter? Tanter vill ha mer kontanter!
De har en stor filt uppspänd mellan sig och med vad som ser ut att vara ett enormt korsstyngsbroderi står det: Pensionärer kräver högre pension!
Demonstanterna (felskrivningen är avsiktlig) får glada hejarop och knutna nävar i solidaritet av de som flanerar eller skyndar förbi i solskenet.
Adressen är definitivt den rätta. I riksdagen på Helgeandsholmen mitt i Slussen är pensionerna ett hett ämne. Hett för att hela riksdagen vill höja pensionerna och ännu hetare därför att det går en ideologisk skiljelinje mellan regeringspartiet Socialdemokraterna samt Vänsterpartiet och Miljöpartiet, och oppositionen Moderaterna, Liberalerna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Eftersom det är valår blir pensionerna en ännu viktigare fråga eftersom det är en stor grupp som i de flesta fall röstar. Dumt skulle det parti vara som inte riktar sig till de ungefär 2,5 miljoner pensionärer som finns i Sverige.
Under pandemin, när Magdalena Andersson var finansminister, öppnade hon penningkistorna och det delades frikostigt ut pengar till medborgare och företag.
– Nu spränger vi 100 miljarders strecket, sa finansministern stolt men bistert i april 2020.
Då fanns det pengar i ladorna. Ett uttryck som upprepades av ministrarna varje gång ett nytt stödpaket introducerades.
❞ Att finansministern varnar för att spenderarbyxorna inte håller allt för länge är förståeligt men samtidigt får man känslan av att det bara är regeringens förslag till att öppna ladorna som är okej, inte oppositionens.
På den vägen har man fortsatt. Löften om tusentals kronor till elkunder när priserna har gått upp och antagligen fortsätter att göra det, till jordbrukare, bilägare som ska kompenseras för stigande bränslepriser och pensionärerna. I de flesta fall är det Anderssons efterträdare Mikael Damberg som har stått för de rundhänta utfästelserna.
Därför är det konstigt att plötsligt läsa hans småilskna debattartikel i Dagens Nyheter där Damberg läxar upp riksdagen för att oppositionen inte kan prioritera i budgetprocessen.
"Sveriges goda offentliga finanser gav oss utrymme att hantera pandemin. I dag ser vi dock det ena utgiftsdrivande initiativet efter det andra från partier i riksdagen. Det är dags att återgå till en ordnad budgetprocess", menar Damberg i debattartikeln.
Det är inte direkt morgonkaffet i vrångstrupen men nog ett lite överta raskat hummande vid frukostbordet.
Ett litet småleende får man nog kosta på sig när Damberg fortsätter att hålla sin ekonomiska räfst och rättarting när han läxar upp oppositionen för att inte ta lärdomarna från tidigare årtionden på allvar, speciellt när det gäller återuppbyggnaden av försvaret:
"Ett annat bevis på bristen på helhetssyn är att vara helt emot att ens diskutera finansieringen av den försvarsutbyggnad vi står inför, trots att det handlar om ett enormt åtagande de kommande decennierna. Det är inte trovärdigt."
Att finansministern varnar för att spenderarbyxorna inte håller allt för länge är förståeligt men samtidigt får man känslan av att det bara är regeringens förslag till att öppna ladorna som är okej, inte oppositionens.
Även om de tusenlappar som regeringen delar ut är valfläsk så känns det nog lite konstigt att alla andra prioriteringar är fel.
Här finns en logik som är en besk kalk för regeringspartiet att svälja. Så gott som omedelbart efter att Magdalena Andersson hade säkrat sin post som statsminister förlorade hon i budgetomröstningen efter att Miljöpartiet lämnade regeringen. Det betyder att de prioriteringar som styr är oppositionens, eller för att vara exakt Moderaternas och Kristdemokraternas, SD var med om förhandlingarna. Därför kanske den lite magsura kommentaren om "utgiftsdrivande initiativ". Å andra sidan är regeringens förlust i budgetomröstningen knappast oppositionens fel.
Dessutom kan det ske igen. På onsdag ska riksdagen rösta om den så kallade vårändringsbudgeten. För att regeringen ska få igenom sin budget måste Centerpartiet röspå den och det betyder att de i förlängningen röstar på Vänsterpartiets pensionsförslag. Säga vad man vill så har inte Centerledaren Annie Lööf och Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar visat några som helst tecken på att värma upp sitt förhållande.
På Mynttorget forsätter demonstranterna att skandera. När de tar en paus frågar jag den mest högljudda om det är regeringens eller oppositionens pensionsförslag hon vill att ska drivas igenom.
Hon tittar mig stint i ögonen, skakar lite på huvudet och säger:
– Skit samma bara vi får högre pension!
– Vad behöver gamla tanter? Tanter vill ha mer kontanter!