Konstrecension: Sommarens viktigaste utställning kommenterar kriget i Ukraina
Ukrainske konstnären Sergej Bratkov har inte velat överge sina ryska elever och hans utställning Harkova/Moskova är en genomtänkt helhet som sporrar till tankar och reflektion om krig, historia och identitet.
Sergej Bratkov – Harkova/Moskova
Konsthallen Kohta, tills 10.7.2022
Trots att (konst)världen är dynamisk går det sällan snabbt på museer. Utställningar kräver år av planering och scheman är spikade långt in i framtiden. Där har mindre och privata organisationer som konsthallen Kohta ett klart övertag, då de snabbt kan reagera på förändrade situationer. Och snabba ryck har det verkligen varit då
Sergej Bratkovs utställning Harkova/Moskova öppnade knappa hundra dagar efter Rysslands anfall mot den ukrainska konstnärens hemland. Det är dock långt ifrån något hastverk som visas utan en genomtänkt helhet som sporrar till tankar och reflektion om krig, historia och identitet.
Kohtas utställningsprogram ofta har fokuserat på två kontrasterande konstnärer men i Harkova/Moskova finns kontrasten inom konstnären själv. Sergej Bratkov, internationellt känd bland annat genom sin medverkan i flera Venedigbiennaler, är född i Charkiv men är sedan över 20 år tillbaka bosatt i Moskva där han undervisar i konst.
Med realistiska fotografier och annan mediekonst skildrar konstnären fenomen i den postsovjetiska verkligheten på båda sidor av gränsen. I utställningstiteln kristalliseras både förhållandet städerna emellan och Bratkovs relation till dessa två platser, som för tillfället verkar vara världens motpoler. Under kriget har Bratkov inte velat överge sina ryska elever utan bland annat inkluderat dem i det nyproducerade verket Skyddsrum.
Fri som en fågel
I verket har konstnären bett eleverna att tillbringa en natt i skolans galleri, omgivna av tama duvor, samt att morgonen efter skriva ner sina drömmar. I filmupptagningen och fotografierna från natten är det lätt att se parallellerna till de bilder från Ukraina som pumpats ut i medierna, samtidigt som det finns en medvetenhet om att studenterna haft ett val som andra saknat.
Drömanteckningarna visar hur det undermedvetna påverkas av yttre omständigheter, då flera har drömt eller haft visioner om fåglar. Vad de ukrainare som befinner sig i verkliga skyddsrum drömmer om förblir osagt, men studenternas anteckningar vittnar om absurditeten i situationen.
Fåglar återfinns även i det äldsta verket i utställningen, daterat 1997. Mot en ljusblå bakgrund, som ska föra tankarna till sovjetiska institutioner, hänger fotografier av barn och uppstoppade fåglar om vartannat. Det äldre verket påminner om hur Ukrainas historia påverkats av Ryssland redan långt före Krimkrisen. Liknelsen mellan de oskyldiga barnhemsbarnen och de skrämmande uppstoppade fåglarna kan verka grym, men framställningen väcker flera frågor om frihet. Hur fri är en uppstoppad fågel eller ett barn i ett system i förfall?
Också i verket Porträtt av min far ifrågasätts individens möjlighet till frihet och självförverkligande då samhällets trygghet är hotad. Bratkovs far hade velat bli konstnär men blev inkallad till den sovjetiska armén under andra världskriget. Ifall något av barnen på fotografierna lever i dag är chansen stor att de för tillfället patrullerar på Charkivs gator.
Tungt och viktigt
Den som ofta besökt Kohta kan reagera på att upphängningen av Harkova/Moskova är mera avskalad än i flera tidigare utställningar. I den större utställningssalen, där man varit duktig på att bygga spännande lösningar genom att utnyttja golv och rum, är tomheten nu påtaglig. Med det sagt är detta exakt vad som krävs för att kunna ta in de tunga ämnen som presenteras.
Det mindre rummet, som ibland har varit svårt att integrera i helheten, har nu utnyttjats för en arkitektonisk installation bestående av ett flertal videoverk. I videorna ses konstnärens bror mäta upp ett förfallet hus på olika okonventionella sätt – hur många armbågar går det på ett avstånd, hur många kakelplattor finns på en vägg? Brodern är fortfarande bosatt i Ukraina och enligt videoverkets eftertext räknar han i dag bombexplosioner utanför sitt fönster.
Harkova/Moskova är kanske inte sommarens roligaste utställning, men utan tvekan den viktigaste. Efter utställningsbesöket kan man alltid ta sig en glass (eller ett glas) på det trevligt gentrifierade Teurastamo-området för att bota den värsta ångesten.