Partierna svarar på frågor om priser och löner
Vänsterförbundet oroar sig för matpriserna, på Centerns kongress skapar bränslepriserna oro. HBL frågade vad som bör göras – och också om lönehöjningar.
Vi måste frigöra oss från beroendet av fossila bränslen, i första hand det som vi importerar från Ryssland. Därtill måste vi garantera tillgången på livsmedel, likaså hållbart. Elina Valtonen, Samlingspartiet
Problemet är störst för låginkomsttagare, vars utgifter helt och hållet handlar om förnödenheter. De stigande priserna är en ohållbar ekvation för dem. Lotta Staffans, Vänstern
Jag är själv i vårdbranschen och känner till verkligheten inom äldrevården. Lönen är nog en del av vad som behövs. Det handlar om vad samhället värdesätter. Susanna Pirttiaho, Centern
HBL ställer frågorna på de tre partikongresser som pågår under helgen. Samlingspartiet möts i Kalajoki, Centern i Villmanstrand och Vänsterförbundet i Björneborg.
1. Vilka är de största problemen då matkassen och energin blivit dyrare – och vad bör beslutsfattare göra? 2. Hur borde vårdarnas lönekrav bemötas?
Heikki Pakarinen, Samlingspartiet, delegat från Esbo
1. – Rätt sätt att åtgärda det här problemet är inte att sänka mervärdesskattesatsen på livsmedel eller bränsleaccisen utan vi måste satsa på att sänka inkomstskatterna.
– Jag kan tänka mig att regeringen är väldigt frestad att sänka till exempel bränsleskatten, men det vill jag avråda från. Men kanske ändå med en liten reservation. Om bränslepriserna fortsätter att skjuta i höjden så måste man kanske tänka om. Men inte i nuvarande läge.
2. – Den överenskommelse som nu gjordes för resten av den kommunala branschen riskerar att bli väldigt dyr. Vårdarna kommer sannolikt att få samma löneförhöjning som de övriga i kommunbranschen. Om vårdarna får mer så ska också de andra nästa gång få mer. Det är en omöjlig lösning och så kan vi inte gå vidare. Det skapar en löneinflation som vi inte har råd med.
– Beslutsfattarna har ju förr försökt rädda knepiga situationer med skattelättnader. Det har fungerat tidigare och det kunde man testa också nu från regeringens sida.
Elina Valtonen, Samlingspartiet, riksdagsledamot och vice ordförande
1. – Det stora problemet är att lösa det här på lång sikt och på ett hållbart sätt. Vi måste frigöra oss från beroendet av fossila bränslen, i första hand det som vi importerar från Ryssland. Därtill måste vi garantera tillgången på livsmedel, likaså hållbart. Det är fråga om enorma strukturella ändringar. På kort sikt måste vi se till att människornas köpkraft bibehålls.
– Ekonomer har tittat noggrant på det här de senaste månaderna och det är tyvärr ganska ineffektivt att sänka bränsleskatten, även om det låter fiffigt. Om vi använder en miljard för det ändamålet och det inte har större effekt än ungefär 20 cent på literpriset för den som tankar, så är det inte så mycket. Nyttan kan dessutom på kort sikt rinna ut i sanden då vi är en så liten marknad att priserna snabbt kunde stiga igen. Det bästa är att sänka skatten på arbetsinkomster och pensioner, så att folk får mera pengar i handen och fritt kan välja hur de används. Vårt förslag är att det görs genast.
2. – Det här är en fråga som politiker inte borde blanda sig i överhuvudtaget. Vi låter arbetsgivarna och arbetstagarna komma överens. Allmänt sett behövs det mera lokala lösningar på arbetsmarknaden, till exempel som i Sverige där det har lett till att lönenivån stigit i genomsnitt. Då kan också kunnande och ett gott utfört jobb belönas. Det är möjligt också inom vården och den offentliga sektorn.
Lotta Staffans, Vänstern, delegat från Helsingfors
1. – Problemet är störst för låginkomsttagare, vars utgifter helt och hållet handlar om förnödenheter. De stigande priserna är en ohållbar ekvation för dem. I besluten skulle det vara särskilt viktigt att beakta dem med lägst inkomster. Det kunde till exempel vara Li Anderssons förslag att sänka momsen på mat. Också indexhöjningarna av socialbidragen var ett bra beslut.
– Sänkningar av inkomstskatten ska inte vara överst på listan, om prishöjningarna ändå är en kortvarig topp.
2. – Det är arbetsmarknadsparternas sak att komma överens. Men det måste också finnas en vilja att satsa på välfärdstjänster, så att man inte stramar åt så mycket att man inte har råd med lönerna. Vårt parti är också för att välfärdsområdena skulle få beskattningsrätt för att ha mera rörelseutrymme att besluta om sina prioriteringar. Jari Myllykoski, Vänstern, riksdagsledamot
1. – Vi har mycket svårt med lönsamheten för livsmedelsproducenterna. Inom grönsaks- och växtodlingen gör handelskedjorna våldsamma inköpsavtal, till exempel flera år långa avtal för potatisproducenterna. Vi behöver en lag som reglerar livsmedelsmarknaden. Därtill måste vi se hur vi kan hjälpa låginkomsttagarna, genom att till exempel sänka momsen på mat. Det är viktigt att alla har råd att äta hälsosamt och det är också en fråga om folkhälsa.
2. – Eftersom jag har fackföreningsbakgrund är jag van vid att besluten fattas vid förhandlingsbordet. Det kommer att behövas ett långsiktigt löneprogram, och därtill en mer effektiv struktur inom sjukhusen, fastän det kan låta fånigt att tala om effektivitet.
– KT (Kommunarbetsgivarna) kunde få till en lösning, eftersom vårdarlönerna inte kommer att vara kommunernas problem i framtiden. Förstås talar jag inte om några ohämmade löneförhöjningar. I någon mån borde pengarna komma ur statens kassa.
Susanna Pirttiaho, Centern, delegat från Södra Savolax
1. – Jag är från östra Finland där avstånden är långa, och man behöver köra till jobbet. Bränslepriset känns verkligen i skinnet, även om regeringen redan fattat vissa beslut, till exempel att sänka andelen biobränslen. Avdraget för arbetsresor hjälper, men allt kommer ju med fördröjning. Man borde överväga alla slags verktyg. Det är förstås klokt att vara eftertänksam också, då man i den andra vågskålen har statens intäkter. Jag har inte ett enskilt klart förslag, eftersom det säkert behövs flera
olika sätt att tackla det, och ingen enskild trollkonst.
2. – Jag är själv i vårdbranschen och känner till verkligheten inom äldrevården. Lönen är nog en del av vad som behövs. Det handlar om vad samhället värdesätter. Hittills har man talat om personaldimensionering, men då den ska stiga till 0,7 är jag orolig över varifrån den personalen ska komma. Vi ser nu en aldrig skådad personalbrist.
– Men det behövs också annat. Kunnigt ledarskap och bättre upphandlingskriterier, så det inte bara är storbolagen som vinner. Vi behöver privata sektorn, men det ska råda balans och måttlighet. Sen vill jag lyfta upp alla de fina sidorna i vården som inte kommer fram just nu. Det är många som vill göra det här jobbet för att det är belönande och man sprider glädje.
Arto Pirttilahti, Centern, riksdagsledamot
1. – Det är en kärnfråga i vardagen, vilken lön man lever på och hur priserna stiger. Men å andra sidan handlar det om marknadsfaktorer. Ekonomer anser att man inte med lagstiftning ska röra om i marknaden. I Finland har vi som tur ett välfärdssystem där de allra svagaste får stöd.
– I sista hand är det konsumenten som betalar för allt som sker med priserna i kedjan, också då det gäller livsmedelsproduktionen. Här behöver vi få alla tillgängliga verktyg. Regeringen har vikt 300 miljoner för försörjningen inom jordbruket, och vi behöver lätta på bränslepriserna. Men frågan är hur mycket lagstiftningen ska göra då vi har en marknadsekonomi – inte en regleringsekonomi.
2. – Jag anser att det finns utrymme för förbättring. Problemet är det här förhandlingssystemet som leder till att löneprogrammet omfattar hela offentliga sektorn. Det såg vi också 2007: Då var jag näringsombud i Mänttä-Vilppula, och fick omkring 10 procents lönepåslag - trots att jag var högavlönad och fick förhållandevis mer än just vårdarna. Den strukturen funkar inte. Man borde tala om höjningar i euro, inte procent, och rikta dem rätt.
– Själv skulle jag unna mer till dem vars arbetskraft behövs, men nu ser löneprogrammet ut att höja kostnaderna över linjen i offentliga sektorn. Jag hoppas att man når en uppgörelse.