Malmgårds skog fick respit
I Helsingforsförorten Malmgård kämpar invånarna mot husbyggen i lummigaste delen av deras skog.
Går det att bygga en tredjedel fler bostadshus i Malmgård fram till 2035 utan att den stora Gårdsskogen rörs? Invånarna är bestämt emot att det skjuter upp nya hus i skogen. Men man får gärna bygga mer på andra ställen i det här Helsingfors-området, tycker de.
Det pågår flera strider i Helsingfors där invånarna försöker stoppa staden från att bygga bostäder i deras skog.
En sådan plats är Gårdsskogen i Malmgård, som ligger en bara 15 minuters tågresa från järnvägsstationen.
Arja Andersson och Hannu Tuominen har bott i Malmgård sedan 1980-talet, då bostadsområdet var nytt. Hon i ett sträck sedan 1981, han i perioder.
– Det fanns inget centrumkvarter då utan en lerig åker. Jag behövde gummistövlar för att ta mig till jobbet, säger hon.
– En lärarkollega var en av de första som flyttade in i studentbostäderna. När han promenerade till Gamlas blängde korna på honom bakom stängslet och undrade vart han var på väg. Han undrade nog också lite vart han flyttat, säger Tuominen.
Några kor finns inte längre i Malmgård. De flyttade till Svidja slott för länge sedan.
”Ett lugn kom över henne”
Gårdsskogen är stor, doftar av liljekonvalj och har många upptrampade stigar i det ljusgröna blåbärsriset. Man kan till och med nästan gå vilse en liten stund. Ändå ligger tågstationen inte långt borta.
Arja Andersson berättar om hur de nyligen bjöd in den biträdande borgmästaren Anni Sinnemäki (Gröna) till skogen.
– Först när hon anlände talade hon om hur Malmgård behöver fler bostäder. Men när vi kom in i skogen var det som om ett lugn kom över henne.
I tisdags hände något överraskande i stadsmiljönämnden, som Sinnemäki är ordförande för. Hon föreslog att planeringsprinciperna för Malmgård skickas tillbaka till tjänstemännen för ny beredning. Alla andra politiker i nämnden höll med.
– Jag tror att hon påverkades av sitt besök här, säger Andersson.
I maj avgjordes en tävling som visade hur det skulle se ut om man bygger många nya hus med en sammanlagd yta på 100 000 kvadratmeter i Malmgård.
Majoriteten skulle vara främst bostadshus, och de skulle i huvudsak placeras i skogen.
Det har Andersson, Tuominen och andra invånare protesterat bestämt mot. De menar att det hade blivit för lite kvar av skogen.
– Den mest lummiga delen av skogen skulle ersättas av hus. Och klipporna längst in skulle bli innergårdar för bostadskvarteren, säger Andersson.
Efter nämndens möte tog också Sinnemäki ställning för skogen på Facebook.
”Vi Gröna anser att det planerade byggandet i skogen i det vinnande bidraget är allt för tungt, och man kommer inte att förverkliga planerna i den formen heller. Här skulle det ändå vara bra att ge anvisningar till beredningen om att det centrala målet härnäst är att bevara skogen.”
Första bilfria drömmen
Uppe på Gårdsskogens högsta punkt, som höjer sig 71 meter över Malmgård, drillar koltrasten. Suset från trafiken på Malmgårdsvägen hörs också.
– Här ser man hur stor diversiteten är i Gårdsskogen, säger Tuominen.
Andersson vänder blicken mot ett par ståtliga urskogstallar.
– Det har berättats för mig hur de i något skede slutar växa på höjden och i stället växer på bredden.
Hon berättar att Malmgård var det första bostadsområdet i Helsingfors som strävade efter att vara bilfritt.
– Men vad är det där då? säger hon och pekar på en karta med det vinnande bidraget.
– Parkeringshallar för 800 bilar!
I fel ordning?
När Malmgårds planeringsprinciper bollades tillbaka till tjänstemännen den här veckan skedde det av en orsak. Politikerna vill vänta på att miljöutredningarna för skogen blir klara.
❞ Skogen är en så stor helhet, varför förstöra den, ens litegrann i kanterna Arja Andersson
Vanligtvis brukar staden kartlägga miljövärdena i sina egna skogar. Men på den punkten skiljer sig Gårdsskogen, eftersom den har varit i fastighetsbolaget Spondas ägo sedan 1990-talet.
Invånarna i Malmgård har varit förundrade över att själva tävlingen ordnades innan planeringsprinciperna för området slogs fast.
Antti Mentula, arkitekt på staden, varför gjorde ni så här?
– Vi ordnar planeringstävlingar i olika skeden av beslutsprocessen. I det här fallet konstaterade vi att det är viktigt att få information om hur en byggrätt på 100 000 kvadratmeter vore möjlig att placera i området.
Staden har jämfört resultatet i tävlingen med de nya planeringsprinciperna.
– I dem var det centralt att det finns tillräckligt mycket grönområden i mitten. Vi konstaterade att det vinnande bidraget inte var helt färdigt.
Mentula berättar att man inte kommer att utgå från det segrande bidraget helt och hållet.
– Vi kommer att minska på byggmängden, till exempel på det ineffektiva småhusbyggandet, och på gatuområdena så att skogsområdet blir större.
”Hittar inte ut!”
Varken Arja Andersson eller Hannu Tuominen motsätter sig att Malmgård utvecklas och byggs ut. Men det måste ske på andra ställen än där träden står.
– Skogen är en så stor helhet, varför förstöra den, ens litegrann i kanterna? säger Andersson.
För Tuominens del kunde de byggnader som är i sämst skick i Malmgård rivas och ersättas av ett mera effektivt byggande.
– Vi har både Hoas-hus och Heka-hus här som är förhållandevis lätta att riva, säger Tuominen.
Hoas står för Helsingforsregionens studentbostadsstiftelse och Heka är en förkortning för Helsingfors stads bostäder.
När Malmgård byggdes var tanken att ha en jämn fördelning mellan ägar- och hyresbostäder.
– En stor del av hyresbostäderna är för studerande. Med andra ord bor ett brett spektrum av människor här, säger han.
– Malmgård är lite labyrintartat. Vissa brukar hojta ”jag hatar det här stället, jag hittar inte ut!” säger Andersson.
Men, berättar hon, när man frågade invånarna i stadens bostäder hur de trivdes, visade det sig att de inte vill flytta bort. Det trots att de inte sökt sig hit från början.
Jobbar för att höja statusen
Staden jobbar mot segregering i Helsingfors. En del av den positiva särbehandlingen går ut på att bygga en tredjedel fler bostäder i
Malmgård fram till 2035.
– Man har bekämpat segregation här också tidigare. Men då försökte man inte locka fastighetsinvesterarna, säger Andersson.
Hon tillägger att Malmgård nu halkat in på en väg där antalet hyresbostäder är fler än ägarbostäderna.
– Fastighetsförmedlarna anser att det inte finns kuranta köpobjekt här.
Kurant betyder efterfrågad och lättsåld.
Andersson konstaterar att Malmgård har en låg lönenivå jämfört med Gamla Munksnäs, som har ungefär lika många bostäder.
– Där tjänar invånarna i medeltal 10 000 euro mer i månaden än vad man gör här. Även om det bor många olika sorters folk här så saknas de som är mycket förmögna.
Samtidigt är antalet arbetslösa också rätt så högt.