Vresrosen förbjöds, men ännu väntar inte bötesstraff
Sedan den 1 juni är det förbjudet att odla vresros i Finland. Rosen, som växer längs många vägar, är ett hot mot naturens mångfald. I Helsingfors pågår kampen mot vresrosor i Kallvik, där man kämpar med att hålla den känsliga strandmiljön fri från växten.
Ingen vet exakt hur utbredd vresrosen är i Finland, men att den är ett ständigt växande problem är alla numera medvetna om. Myndigheter uppmanar folk att utrota vresrosor i sina trädgårdar och anmäla förekomsten av vresros i naturen till den webbaserade portalen Vieraslajit.fi. Men någon övervakning förekommer inte.
– Även om lagen trädde i kraft i början av juni finns det inga vresrospatruller som åker runt i landet och inspekterar folks bakgårdar med böteslappar i näven. Vår främsödesdigra ta uppgift är att informera om förbudet och ge råd om hur man effektivast blir av med vresrosen, säger koordinator Reima Leinonen, sakkunnig om invasiva arter vid NTMcentralen i Kajanaland.
Vresrosen har spridit sig till stora delar av Finland. Den är en vanlig syn exempelvis längs motorvägar och framför många stadshus och kommungårdar. Tack vare sin rika blomning, som pågår hela sommaren, har man tidigare aktivt planterat ut vresrosor på många håll i landet.
Det var innan man insåg de konsekvenserna — vresrosen sprider sig mycket lätt, speciellt i karg skärgårdsnatur, och bildar så täta buskage att alla andra växter kvävs till döds under dem. Trädgårdsväxten blev ett hot mot naturens mångfald. Därför måste den nu stoppas och utrotas.
– Vår målsättning är inte att genast riva upp varje vresros i landet med rötterna. Till en början fokuserar vi på att stoppa spridningen av vresros till nya växtplatser och att utrota den på de mest känsliga naturområdena, som just på holmar i skärgården och sandstränder längs kusten, säger Johanna NiemivuoLahti konsultativ tjänstemanpå Jord- och skogsbruksministeriet, som har förberett den nya lagen.
Det här arbetet med att röja bort vresrosen pågår just nu i Kallvik i Helsingfors. Här jobbar naturvårdaren Tomi Silander vid Stara med att riva upp nya skott av vresrosor. Det är ett långsamt arbete som kräver god syn och uthållighet. Till sin hjälp har han två raska sommarjobbare, gymnasiestuderande Miro Tuominen och Vertti Heino som uttryckligen hade önskat att få jobba ute på fältet, bland invasiva arter.
– Just på det här området har vi kommit långt i vårt arbete, här växer de nya skotten ganska glest, så det gäller att gå runt och hitta enstaka vresrosor. Men så har arbetet på den här strandängen också påbörjats för kanske fyra–fem år sedan av ett gäng från universitetet. Jag vågar påstå att vi redan har vunnit striden just här, i spetsen av Kallviksudden, säger Tomi Silander.
Han och grabbarna är utrustade
❞ Jag har märkt att det är effektivare att dra försiktigt och lirka loss rötterna, då får man upp mera än om man drar hårt, för då går roten genast av Miro Tuominen sommarjobbar med att bekämpa vresrosen
med tjocka arbetshandskar med läder på handflatorna och varsin sopsäck. Vresrosens stjälk är täckt av hundratals små taggar, de minsta under en millimeter tjocka, så röjningsarbetet kan inte göras med bara händer.
— Eftersom vi nu rör oss på ett naturskyddsområde så är vår främsta uppgift att skydda naturen. Därför har vi inte med oss några redskap. På andra ställen kan man ha nytta av spadar för att gräva fram rötter, men här är vi måna om att inte förstöra naturen, så vi jobbar för hand. Man tar tag i vresrosens stjälk lågt nere och försöker dra upp så mycket som möjligt av rötterna, förklarar Silander.
— Jag har märkt att det är effektivare att dra försiktigt och lirka loss rötterna, då får man upp mera än om man drar hårt, för då går roten genast av, säger Miro Tuominen.
Alla delar av vresrosen som de lyckas få loss måste sättas i sopsäcken. I slutet av dagen förs säckarna till förbränning, för varje liten rotbit som hamnar i naturen sprider växten till nya växtplatser.
– Vresrosen är otroligt livskraftig, den sprids både via rötter och frön från "nyponen". Den trivs mycket bra längs stränder, där den har lätt att slå rot i sanden. Frökapslarna flyter och kan driva med havsströmmar långa vägar. Jag gissar att dessa vresrosor har flutit i land här när det har varit högvatten och sedan spridit sig okontrollerat över hela Kallviksudden, säger Tomi Silander.
Att helt utrota vresrosen från ett område tar fyra, fem år. Först måste man klippa ner själva busken, som bildar ett tätt och ogenomträngligt snår av taggiga men intensivt gröna och vackert blommande rosor. Sen river man upp så mycket som möjligt av rötterna. Därefter måste man hålla området under uppsikt i flera år och riva bort alla nya skott flera gånger per sommar. Endast genom att trötta ut växten kan man bli kvitt den.
– Varje liten centimeter räknas här. Ju längre rötter man lyckas riva upp desto tröttare blir växten, säger Silander.
Det finns egentligen ingen annan växt som rår på vresrosen, med tiden vinner den över alla andra grönväxter.
— Om man har vresros i trädgården eller i en park är det enklast och effektivast att först röja bort så mycket man lyckas riva loss av busken, därefter sår man gräs över det området och klipper gräset regel
bundet med gräsklippare. Då kommer rosen inte åt att växa och tvinar så småningom, säger Päivi Islander, som är koordinator av invasiva arter vid Helsingfors stad.
Enligt Islander är det ingen idé att plantera andra buskar på samma ställe där vresrosen nyligen har vuxit, för skott av vresros nästlar sig alltid in bland den nya busken och i slutändan måste man ändå gräva upp hela den blandade busken för att bli av med vresrosen — igen en gång.