”Ryssland är bra på att påverka i skuggorna”
Rysk minoritet i Finland delar finländarnas oro
Dmitri Suomalainen kom till Finland tillsammans med sin familj som 5-åring. Anastasiia Diudina övervägde att ta sig ännu längre bort än till Finland när hon lämnade Ryssland 2014.
– Fascismens ansikte har varit synligt ända sedan 2014 när Ryssland attackerade Ukraina och ockuperade Krim, säger Diudina. Folk firade att nu är Krim vårt. Det var stunden då det blev tydligt; okej, vi är fascister. Vad gör jag med den informationen?
Anastasiia Diudina kallar sig själv för en fegis som inte stannade kvar och försökte ändra systemet inifrån.
Suomalainen umgås mest med finländare och rör sig inte särskilt mycket i enbart ryskspråkiga kretsar.
Men både han och Diudina har mött på fördomar och rasism i det finländska samhället.
När Dmitri Suomalainen var 15 år och kom hem från skolan ringde telefonen. Det var Päijänne-Tavastlands centralsjukhus som meddelade att hans storebror, 24-åriga
Aleksandr Suvorov, hade blivit skjuten och låg på intensivvårdsavdelningen. Brodern hade firat kvällen på en bar i Nastola, i närheten av Lahtis, tillsammans med några andra ryskspråkiga.
Enligt Suomalainen blev en grupp finnar arga på de rysktalande. Gruppen blev sedan utslängd. En av de finska männen gick hem, hämtade ett vapen och sköt Aleksandr Suvorov i ansiktet, enligt en artikel i Helsingin Sanomat. Suvorov dog tre veckor senare. Polisen i Lahtis bekräftar det skedda för HBL.
Trots att han förlorade sin bror har Dmitri Suomalainen inte känt hat mot Finland eller finländare. Han menar att folk här överlag har behandlat honom väl.
– Visst har det varit enskilda personer som behandlat en dåligt, kallat en för ryssä och menat att vinterkriget är mitt fel och att någons morfar dog i kriget har också varit mitt fel. Det har varit tungt. Men jag har ändå fått en bra utbildning och fått leva i trygghet, säger han.
Dmitri Suomalainen har hunnit bo i Finland i 27 år. Han kom tillsammans med sin familj, som är ingermanländsk, till Lahtis år 1995. Då var Suomalainen fem år. Föräldrarna flyttade i jakt på en bättre framtid och större chanser till jobb.
Åren 1990–2016 beräknas mellan 30 000 och 35 000 ingermanländare ha kommit till Finland. 1990-talet var en tuff tid att växa upp som utlänning i Finland, menar Dmitri Suomalainen. Han var ofta det enda barnet i dagisgruppen eller skolklassen som inte kom från Finland.
– Jag pratade inte så bra finska då och fick utstå en del mobbning. Det minskade i takt med att jag blev äldre.
Dmitri Suomalainen umgås mest med finländare och rör sig inte särskilt mycket i enbart ryskspråkiga kretsar.
– En del människor bär på bitterhet och dåliga erfarenheter. Det påverkar mig självklart, att jag inte hänger med dem. När de samlas så pratar de inte om hur bra dagen har varit, utan om ifall de har blivit hånade eller kallade för ryssä idag.
Anastasiia Diudina bär en grå tshirt där det står Slava Ukraini, samt ett gult och ett blått gummiarmband runt den smala, vänstra handleden.
– Jag funderade om jag som rysk kan bära den här tröjan. Eftersom det var min ukrainska kompis som köpte den åt mig så tänkte jag att det måste vara okej, säger Anastasiia Diudina som kom till Finland för fem år sedan.
Anastasiia Diudina hade förutom personliga även politiska skäl att lämna Moskva. Hon berättar om en utveckling där Ryssland går mot ett auktoritärt, konservativt och fascistiskt håll.
– Fascismens ansikte har varit synligt ända sedan 2014 när Ryssland attackerade Ukraina och ockuperade Krim. Folk firade att nu är Krim vårt. Det var stunden då det blev tydligt; okej, vi är fascister. Vad gör jag med den informationen?
Anastasiia Diudina kallar sig själv för en fegis som inte stannade kvar och försökte ändra systemet inifrån. Hon ville ändå inte stöda den ryska staten eller krigsmaskineriet på något sätt.
– Så jag tänkte att genom att jag jobbar och betalar skatt får staten pengar. Jag ville inte orsaka lidande till andra människor på det sättet. Så jag var tvungen att åka.
Anastasiia Diudina övervägde att ta sig ännu längre bort från Ryssland. Men Finland hade vunnit hennes hjärta och hon ville inte flytta någon annanstans.
– Här respekteras mina mänskliga rättigheter och mitt värde som människa och kvinna. Jag kan komma till ett möte med rufsigt hår och utan smink och ni pratar trots det med mig. Jag blir tagen på allvar och ses inte som inkompetent. Här är samhället till för människorna. I Moskva är människorna till för samhället.
Undviker att säga sitt namn
Allt är ändå inte guld och gröna skogar. Det visar sig att även Dmitri Suomalainen bär på erfarenheter av fördomar och rasism. Han ser det som ett så vardagligt inslag att han inte tänker på det längre. Som exempel nämner han att han undviker att säga sitt namn genast då han träffar en ny person, för att denna ska skapa sig en fördomsfri uppfattning om honom.
– Ett annat exempel är att vi letar efter bostad med min partners finska namn, för tyvärr har det visat sig vara svårt att hitta en lägenhet med mitt. I armén gillade jag väldigt mycket att alla blev kallade med sitt efternamn, då var jag likvärdig med de andra. Antagligen är rasism rätt ord att använda här.
Arbetar med unga ryskspråkiga
Dmitri Suomalainen jobbar med uppsökande ungdomsarbete i Esbo. Han stöder och handleder rysktalande unga i åldern 15–28 år, som
varken går i skolan, studerar eller arbetar och som är i riskgruppen för att bli marginaliserade.
Ryssland attackerade Ukraina den 24 februari i år och kriget har nu pågått i över hundra dagar. Dmitri Suomalainen berättar om erfarenheter som de unga han arbetar med har rapporterat om.
– Ett par unga som pratade ryska på gatan blev spottade på. Om man har en bil med ryska registreringsskyltar så kanske man får däcken punkterade. En del funderar att de inte kan arbeta i butiker med kundtjänst, eftersom de har en så stark rysk brytning.
Han betonar att han inte bara arbetar med ryska unga, utan även med personer från Kaukasien och de baltiska länderna, som pratar ryska som modersmål.
Vad säger du till de ungdomar som har upplevt diskriminering?
– Jag försöker lyssna. Vilka känslor väcker det hos dem och hur ska de handskas med känslorna? Om det råkar vara en familj där föräldrarna stöder kriget och Vladimir Putin och den unga inte riktigt vet vilken sida han ska välja, så börjar jag inte pressa. Det gynnar ingen. I stället försöker jag ge en annan syn på det hela, säga att hej, det finns väldigt mycket goda människor i Finland. Jag har fått hjälp och det kommer du också att få.
Enligt Suomalainen bildar de rysktalande ofta egna små bubblor och det kan vara svårt att påverka en sådan grupp utifrån, som myndighet eller organisation. Ett försök att sprida information som bestrider den ryska statens propaganda är de artiklar som Helsingin Sanomat och Yle publicerar på ryska. Det är bra, men artiklarna ligger i skymundan och är svåra att hitta, tycker han.
– Det är ändå det rätta sättet att bryta ner Putins popularitet, genom att utmana. Och trots att en del ryssar här stöder Putin och kriget så ska de behandlas likvärdigt, likt vem som helst som tänker annorlunda, så länge de inte gör sig skyldiga till brott. De måste bemötas som människor och inte utifrån fördomar.
Hur förhindra att rysktalande unga blir marginaliserade?
– För det första ska man hitta dem och erbjuda dem förståelse. Jag förstår hur det är att dina föräldrar är uppvuxna i Sovjetunionen och du går i gymnasiet i Esbo och när du kommer hem och berättar hur skoldagen har varit så fattar dina föräldrar ingenting. Hemma firas segerdagen och kanske är det ryska kanal ett som snurrar på tv:n. Det är viktigt att förstå hur motstridig den här världen är för de unga. De kan inte välja sina föräldrar eller sitt födelseland. Man måste försöka ge dem en person som förstår vad de går igenom och som inte bagatelliserar deras erfarenheter, genom att säga "kämpa på, i morgon är allt bättre".
År 2021 bodde det drygt 87 500 personer som hade ryska som modersmål i Finland, enligt Statistikcentralen. Antalet har stigit de senaste åren. För tio år sedan var det drygt 58 300 personer som pratade ryska som modersmål i Finland.
Suomalainen säger att mycket av fokuset nu ligger på ukrainarna och att den ryska minoritetens upplevelser blir i skymundan i offentligheten. Han efterlyser mer medialt fokus på den ryskspråkiga minoriteten i Finland.
– Man pratar mycket om ukrainare och det är rätt. Men Finland har en stor andel ryskspråkiga som blir i skuggan av allt annat nu. Och Ryssland är bra på att påverka just i skuggorna, säger Dmitri Suomalainen.
Förbjöds att leka med tjetjenska barn
Anastasiia Diudina har fortsatt att kämpa mot den ryska statens propaganda från Finland. Hon gör vid sidan om sitt jobb som programutvecklare på teknikföretaget Reaktor något hon kallar för "anti-imperialistisk aktivism". Det innebär främst att hon lägger ut texter, bilder och slagord på sociala medier, deltar i demonstrationer och säljer t-tröjor med slagord.
– Imperialismen märks kanske tydligast i den ryska konsten. Till exempel poeten Iosif Brodskij som blev belönad med Nobelpriset. När Ukraina blev självständigt 1991 skrev han, som tidigare var min favoritpoet, att den ukrainska kulturen aldrig kommer att vara lika fin som den ryska.
Anastasiia Diudina berättar att hon växte upp i början av 90-talet när kriget i Tjetjenien pågick och att hon förbjöds att leka med tjetjenska barn, eftersom de inte var ryssar.
– Jag trodde att traumat av att Sovjetunionen attackerade Finland skulle synas tydligare här. Att jag som kommer från Ryssland skulle få bevisa att hej, jag vet om alla vidrigheter som Sovjetunionen gjorde och jag ber om ursäkt för dem, för att jag skulle kunna prata och komma i kontakt med finländare. Med det har jag inte upplevt.
Anastasiia Diudina har ändå fått känna på en del främlingsfientlighet, då personer har ropat att hon ska prata finska då hon pratat engelska. En annan gång var det någon som kallade henne "hora" på ryska, när hon pratade engelska.
– Kanske var det någon som hörde på min brytning att jag kommer från Ryssland och blev frustrerad över att jag inte pratade ryska.
– Jag tycker inte man som rysk blir utsatt för mer främlingsfientlighet än andra minoriteter här.
Dmitri Suomalainen konstaterar att den ryskspråkiga minoriteten i Finland likväl känner oro och rädsla på grund av kriget i Ukraina, precis som finländare.
– Jag har pratat med ryskspråkiga som har bott i princip hela sitt liv i Finland. De är också rädda för att Ryssland ska attackera oss.