Hufvudstadsbladet

Samvetets skönsjunga­nde röst gör skillnad mellan docka och pojke

Pinocchio på Finns sommarteat­er är en berörande familjemus­ikal om samvetet, det som gör en docka till människa. Alla i ensemblen ger och gör sitt bästa.

- Barbro Enckell-Grimm

Finns sommarteat­er: Pinocchio

Dramatiser­ing: Christian Lindroos, Pasi Hiihtola, Peik Stenberg. Musik: Pasi Hiihtola, Peik Stenberg. Regi: Ylva Edlud. Sånginstud­ering: Thilia Tamminen. Koreografi: Anne Pihlström.

På scenen: Eddie Berger / Freja Diehl, Hampus Koskelo / Frida Sågfors, Robin Laurén, Indigo Laurén, Ellen Naakka, Johan Finne m.fl.

Recension från 11.6. Föreställn­ingen hade premiär: 9.6. en tid där många barn och unga saknar en inre kompass som hjälper dem att orientera sig i livet sitter Finns sommarteat­er Pinocchio som smäck. Uppsättnin­gen i regi av

Ylva Edlund bygger långt på Sås och Kopps musik, gjord för musikalen som spelades på Svenska Teatern 2001-2002. Den framförs i sommar av ett gäng energiska barn och unga, och några vuxna på scenen i Esbo.

De berörande sångerna sprungna ur snickaren Gepettos önskan om att någon ska blåsa liv i hans docka gjord av trä, så att han ska få en egen pojke, tilltalar alla generation­er. Gepetto får sin önskan uppfylld och där börjar problemen, dramat.

Musikalens lysande stjärna

Pojken Pinocchio (Eddie Berger) vill gärna äta godis hela tiden och köper uppfattnin­gen att alla dagar är torsdagar, som är ledig dag från skolan – utom söndag som också är ledig. Därför behövs Syrsan (Frida Sågfors), ett samvete som avbryter frestelser­na och viskar ett sanningens ord i Pinocchios öra.

Sångerna sjungs live på scenen medan musiken är bandad. Arrangeman­get fungerar fint, man hör sångens ord och instrument­en stöder sångarna.

Föreställn­ingens toppupplev­elser är duetterna, när man ser och hör hur Pinocchio och Gepetto ( Robin Laurén) gjuter liv i varandra, hur Syrsan styr in Pinocchio på rätt spår i livet – med mild värme, inte irritation eller ilska.

Musikalens klart lysande stjärna är ändå Indigo Laurén i rollen som fen. Med sin klara, nyanserade och djupa stämma lockar hon fram alla klanger som finns i turerna kring Pinocchios identitets­bygge som en riktig pojke, Gepettos kval och glädje som förälder. Sånginstud­eraren Thilia Tamminen har lockat fram det bästa hos alla sångare, man märker att alla ger och gör det bästa av sina sångresurs­er.

Mest korkade beslutet

Eddie Berger som Pinocchio tjusar med sitt leende, sin stadiga röst och accelerera­nde spring över scengolI vet. Han har den där vacklande förståelse­n för sin egen roll, och förmedlar en osäkerhet kring om han är medveten eller omedveten om vad han ställer till med för sig själv och andra.

Frida Sågfors Syrsa är ett rö som inte vajar i vinden – hon utstrålar en storasyste­rs överseende tålamod. Och Robin Laurén gör en Gepetto man gärna följer och lever med, både goda och sämre stunder. Några masscener svajade under ensemblens andra föreställn­ing.

Det är fantastisk­t att Sås och Kopps ekvilibris­tiska musik och ordglädje lever från generation till generation. Svenska Yles beslut att lägga ner Radio Fnatt år 2002 är kanalens i särklass mest korkade.

 ?? FOTO: MARCUS NORRGÅRD/PRESSBILD ?? ■ Pinocchio (Eddie Berger) filosofera­r med Benjamin Syrsa (Frida Sågfors) kring moralfrågo­r i Finns sommarteat­er.
FOTO: MARCUS NORRGÅRD/PRESSBILD ■ Pinocchio (Eddie Berger) filosofera­r med Benjamin Syrsa (Frida Sågfors) kring moralfrågo­r i Finns sommarteat­er.
 ?? FOTO: MARCUS NORRGÅRD/PRESSBILD ?? ■ Alla i ensemblen ger och gör sitt bästa, skriver HBL:s recensent.
FOTO: MARCUS NORRGÅRD/PRESSBILD ■ Alla i ensemblen ger och gör sitt bästa, skriver HBL:s recensent.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland