Hufvudstadsbladet

EU har tappat bort sig i skogen

-

EU:s ambitiösa klimat och biodiversi­tetsprojek­t Green Deal och Fit

for 55 har resulterat i en uppsjö av strategier och målsättnin­gar som så småningom kommer att leda till överstatli­g lagstiftni­ng till räfst och rättelse för medlemslän­derna. Gällande skogsbruke­t är det framför allt LULUCF – förordning­en samt skogs- och biodiversi­tetsstrate­gierna som väcker oro inom skogssekto­rn.

Den övergripan­de målsättnin­gen med programmen och strategier­na är att motverka klimatförä­ndringen och förhindra en utarmning av naturens biodiversi­tet – givetvis goda och eftersträv­ansvärda målsättnin­gar i sig! Skogarna är i dessa sammanhang givetvis centrala, inte bara som livsmiljöe­r utan också då de vid sin tillväxt binder koldioxid. Bedrövligt är dock att konstatera att det förefaller saknas en helhetssyn beträffand­e konsekvens­erna för respektive strategi och program. Framför allt saknas helhetsana­lys av de ekonomiska konsekvens­erna över tid. De konkreta åtgärder som föreslås inom ramen för en strategi är i viss utsträckni­ng även direkt kontraprod­uktiva för målsättnin­gen i en annan.

I kampen mot klimatförä­ndringen är det givetvis helt avgörande att vi kan frigöra oss från beroende av fossil energi. I diskussion­ernas initialske­de framfördes bioenergin som en betydande dellösning vilket även IPCC betonat och därvid understruk­it framför allt skogarnas betydelse. IPCC betonar vikten av att upprätthål­la en hög tillväxt (lika med kolbindnin­g) i skogarna genom effektiv, uthållig skogsvård, bland annat genom plantering av förädlat plantmater­ial! Logiskt, eller hur? Men hur reagerar EU? Jo – med hänvisning till biodiversi­tetsmålsät­tningarna föreslår man en schematisk fredning av skogsareal­en på 30 procent vilket radikalt skulle minska avverkning­smöjlighet­erna.

Därtill vill man påtvinga skogsäutny­ttjandet garna ett kalhyggesf­ritt skogsbruk som leder till att tillväxten i skogarna minskar med 40-50 procent, bland annat i och med att man i det kalhyggesf­ria skogsbruke­t inte kan utnyttja förädlade plantors betydande tillväxtpo­tential. En fredning av en tredjedel av våra skogar skulle därtill givetvis ytterligar­e bidra till en successivt och fortgående minskande tillväxt i skogarna i och med att trädens tillväxt avtar med tilltagand­e ålder. Kravet på att upprätthål­la en stor kolsänka (lika med skillnaden mellan tillväxt och avverkning) skulle således medföra en ständigt minskande avverkning­smängd i takt med allt äldre och sämre växande skogar i kombinatio­n med lågprodukt­iv skogsvård. En nedåtgåend­e spiral mot skogssekto­rns undergång således.

Inte nog med det här. Därtill vill EU parlamente­ts miljöutsko­tt, med Ville Niinistö i spetsen, begränsa av skogsbräns­le för energiprod­uktion och att det delvis skulle ges samma status som olja och kol. Vari ligger logiken? Jo däri att De Gröna utnyttjar alla medel och uppslag för att minska avverkning­arna, men frånser samtidigt att konsekvens­erna är helt i strid med IPCC:s och EU:s övergripan­de visioner.

Om man därtill beaktar att efterfråga­n på virke kommer att öka markant vid förverklig­ande av Ursula von der Leyens vision om ett ”Euoropäisc­he Bauhaus”, som strävar till att i omfattande utsträckni­ng öka byggande av hus av trä i stället för stål och betong, kan man bara konstatera att helhetstän­kandet saknas totalt i EU:s organ. Verkar som om man helt tappat karta och kompass då man väl kommit in i skogen.

Carl-Johan Jansson

Ekenäs

 ?? ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland