Förstör inte användbar medicin!
Under en intensiv tre dagars konferens i Chicago i slutet av maj frångick jag mina principer och intog kvällstid en tablett Imovane 7,5 mg. Tack vare tabletten fick jag trots svår jetlag en god början på sömnen. Insomningstabletterna hade en gång i tiden skrivits ut åt min hustru, utgångsdatum var januari 2014. Ännu åtta år senare var effekten fullgod. Mycket riktigt lät en rådfrågad läkare i min bekantskapskrets mig förstå att medicinen nog säkert var lika bra som då den tillverkats.
För torra ögon använder jag Oculac 50 mg/ml, en droppe i vartdera ögat morgon och kväll. När 28 dagar gått efter öppnandet bör jag enligt uppmaning på förpackningen kassera resten. I tio år och mer har jag struntat i anvisningen, med min ögonläkares tillåtelse: ”Dropparna blir inte giftiga dag 29.” De facto har jag fortsatt droppa i minst en månad till, tills flaskan är tom. På apoteket fick jag en gång höra att det kan komma in orenlighet i flaskan, men farmaceuten kunde inte säga om detta skulle ske dag 29 eller 30. Emellertid har det ännu inte hänt. Själv tror jag eventuella bakterier snarare kan komma från mina fingrar, då jag efter droppandet trycker dem mot näsryggen i en minuts tid.
Min visserligen begränsade läkemedelserfarenhet har lärt mig ta dylika dateringsråd med ro. Likaväl som i fråga om livsmedel har jag länge misstänkt att det närmast handlar om industrins behov att maximera sin produktion. En minst sagt olycklig utveckling, som nyligen ifrågasattes i en debattartikel i Svenska Dagbladet (5.4). Under rubriken ”Stoppa huvudlös förstöring av läkemedel” betecknar Sven Ahnlund, läkare och specialist i allmänmedicin, nuvarande praxis i fråga om mediciner som ”en omfattande kapitalförstöring”.
Ahnlund hänvisar till uppgifter från 2008 enligt vilka över 1 000 ton läkemedel inklusive förpackningar till ett värde av cirka tre miljarder kronor kasseras varje år. Ändå är läkemedel ”konstruerade för att vara extremt hållbara”. I artikeln hänvisas till Bo Gunnarsson, miljöansvarig på Apoteket AB: ”Faktum är att över 90 procent av våra läkemedel är persistenta.”
Så i Sverige. Finns det någon anledning misstänka att medicinerna i Finland har sämre hållbarhet? Det tror väl ingen. Vad vi inte heller automatiskt bör tro på är förpackningarnas snävt angivna slutdatum. Sven Ahnlund efterlyser läkemedelsansvariga myndigheter i Sverige som kunde få till stånd en genomgripande inventering av de lager som i nuläget planeras för destruktion på grund av utgånget datum. För Finlands del föreslår jag samma åtgärder – ett slut på ett svindleri och slöseri av gigantiska mått. I en tid av skenande priser och tilltagande fattigdom vore det en välsignelse om sjuka människor inte behövde kassera fullt användbara mediciner och köpa nya för sina sista pengar.
Också för miljön vore en sanering livsviktig: lita på att betydande mängder kemikalier varje minut spolas ner i våra vattendrag, i stället för att föras till apoteket.
Vad väntar vi på?
❞ Finns det någon anledning misstänka att medicinerna i Finland har sämre hållbarhet? Det tror väl ingen. Vad vi inte heller automatiskt bör tro på är förpackningarnas snävt angivna slutdatum.