Kriget i Ukraina har gett finska flygvapnet många lärdomar
F-35 är inte endast ett jaktplan, utan jaktplan, attackplan, spaningsplan och eldledningscentral i ett. Planen skulle kunna spela en värdefull roll i ett krig av den karaktär som pågår i Ukraina.
Kriget i Ukraina har gett många värdefulla lärdomar om modern krigföring. Inte minst om innebörden av luftherravälde i ett storskaligt krig.
Finland bestämde i december att köpa 64 F-35-stridsplan av amerikanska Lockheed Martin. Den totala prissumman uppgår till 10 miljarder euro, varav själva stridsplanens andel är 4,7 miljarder euro.
Många var kritiska. Finlands hotbild har åtminstone sedan andra världskriget varit Ryssland. En del ansåg att Ryssland med sitt materiella övertag snabbt kan slå ut Finlands flygvapen, förstöra landningsbanorna och etablera luftherravälde innan F-35-stridsplanen ens hinner lyfta. Enligt dessa kritiker är det meningslöst för Finland att investera 10 miljarder euro i stridsplan.
Grundlös oro
Kriget i Ukraina har visat att det är en grundlös oro. Efter snart fyra månader har Ryssland inte lyckats etablera luftherravälde i Ukraina. Det ukrainska flygvapnet kan fortfarande utföra flygräder mot de ryska styrkorna, de ryska stridsplanen vågar sig sällan ens in i ukrainskt luftrum och Ryssland har förorsakat mest förstörelse med traditionellt artilleri.
Enligt Newsweeks källor har
Ryssland utfört omkring 20 000 flygräder mot Ukraina, men av dem har bara 3 000 utförts inom ukrainskt luftrum. De ryska stridspiloterna har oftast avfyrat sina vapen från ryskt luftrum, ofta med dålig träffsäkerhet. Det ukrainska luftvärnet, bestående av rysktillverkade luftvärnsbatterier, samt västerländska portabla luftvärnsrobotar, har ändå tillfogat Ryssland betydande förluster.
– Ryssarna är 30 år efter USA. De har inte förberett sig för att upprätthålla den här operativa nivån, de har inte insett vikten av att välja sina mål i stället för att bara förorsaka förstörelse, de ser inte ut att kunna följa upp effekterna av sina flygräder och de har definitivt inte någon form av dynamisk målsökning, säger en tjänsteman i avsked vid det amerikanska flygvapnet, enligt Newsweek.
Flera nya egenskaper
Lockheed Martin vann en offerttävling för att utveckla ett nytt, multifunktionellt stridsplan i USA redan 2001. Den ursprungliga budgeten har överskridits med mer än det dubbla. Utvecklingsarbetet har stött på en rad motgångar. En del av svårigheterna beror på att Lockheed Martin utvecklade tre separata modeller för flygvapnets, marinkårens och flottans behov. Marinkåren behövde ett stridsplan som kan lyfta och landa vertikalt som en helikopter, flottan behövde ett stridsplan som ryms på ett hangarfartyg. Finland har beställt den traditionella modellen.
F-35 är ett av första stridsplanen av femte generationen i världen. Det har en rad egenskaper, som till exempel svenska Gripen, europeiska Eurofighter Typhoon, franska Dassault Rafale och amerikanska F/A-18 Superhornet saknar. En av de här egenskaperna är att F.35 har en profil som är svår att upptäcka med radar. Enligt israeliska medier har Israels F-35-stridsplan kunnat utföra flygräder mot Hizbollah i Syrien utan att de syriska, rysktillverkade S-300 och S-400-luftvärnsbatterierna kunnat upptäcka dem. Samtidigt har kinesiska och ryska medier rapporterat att Ryssland och Kina har radar som kan spåra F-35. En del är givetvis propaganda.
F-35 är inte helt osynlig för radar, men dess profil gör den svårare att upptäcka, särskilt för äldre luftvärnssystem. F-35:s radarprofil är ungefär av samma storlek som en golfboll.
Efter att Turkiet bestämt sig för att köpa Rysslands mest avancerade luftvärnssystem, S-400, inställde USA Turkiets beställning av F35-stridsplan. USA oroar sig över att Ryssland kommer över känslig information om F-35-teknologin.
Piloten får komplett helhetsbild
Kritiker har sagt att F-35 är långsamt, klumpigt och dåligt utrustat för luftstrid. De har missuppfattat vilken roll F-35 innehar i en modern konflikt. De har kanske sett Top Gun för många gånger. F35 är inte i första hand ett jaktplan, som engagerar fiendens stridsplan i rafflande luftstrider. F-35 är ett jaktplan, ett attackplan, ett spaningsplan och en eldledningscentral samtidigt.
F-35:s överlägset viktigaste egenskap är dess sensorsystem, med integrerad radar, infraröda sensorer och automatisk målsökning. Sensorerna ger piloten en komplett helhetsbild av omgivningen, som spelas upp på hjälmens visir. F-35 kan samtidigt fungera som ett spaningsplan, som delar med sig av informationen till markstridskrafter, marina enheter, artilleri och andra allierade styrkor. Det innebär givetvis också att Finlands luftvapen integreras närmare med USA och Nato, vilket sannolikt var en faktor bakom Finlands val av F35. Det är också en delorsak till att länder som Nederländerna, Danmark, Norge och Kanada – och Schweiz – valt F-35.
I första skedet beställer Finland endast luftstridsrobotar för F-35stridsplanen, men i ett senare skede vill Finland också köpa kryssningsrobotar och precisionsbomber. En del av vapnen kan förvaras inuti skrovet, men F-35 kan också bära mera ammunition externt, även om det gör stridsplanet mera exponerat för radar.
F-35 har ett systerplan, F-22, som har liknande egenskaper, men som är mer avsett för luftstrid. Det var aldrig ett alternativ för Finland, som uttryckligen ville ha ett stridsplan kapabelt att utföra olika slags uppdrag.
Motgångar för Kina och Ryssland
Kina och Ryssland utvecklar också sina egna stridsplan av femte generationen. De har dock stött på motgångar. Kinas J-20 grundar sig troligen delvis på teknologi som stulits av USA, men Kina har haft problem med bland annat motorerna. Enligt nyhetsbyrån Tass har Ryssland redan använt Su-57-stridsplan i Ukraina, men uppgifterna har bemötts med skepsis. Ryssland har haft stora problem med utvecklingsarbetet av Su-57, inte minst på grund av sanktionerna efter Krimkriget 2014.
Ryssland och Kina överdriver ofta kapaciteten hos sin militära teknologi, medan motgångar sällan rapporteras. Ingen bekymrar sig heller över att budgeten överskrids, eftersom det inte existerar en fun