Hufvudstadsbladet

Finska Kompaniet tar sig an världens längsta motionslop­p

Johan Fagerudd, Trond Larsen och tio av deras lagkamrate­r i Finska Kompaniet står inför en gigantisk utmaning under helgen – 560 km på cykel.

- Marcus Lindqvist marcus.lindqvist@hbl.fi

560 km. Det är utmaningen som Johan Fagerudd, Trond Larsen och tio av deras klubbkamra­ter i cykelfören­ingen Finska Kompaniet står inför under helgen. Men det är inte allt:

– Första 150 km är väl egentligen bara uppförsbac­ke, säger Trond Larsen.

Den Stora Styrkeprøv­en går från Trondheim till Oslo – världens längsta motionslop­p med cykel. Det är inte bara 560 km, utan också 3 627 höjdmeter. Rutten går till cirka 1 000 meters höjd.

– Det ser också ut som att det troligen blir regn första 150 km, tills vi kommer så långt att det börjar gå utför, säger Fagerudd.

År 2015 var Fagerudd, Tom Siegfrids och Kjell Weckström med i ett svenskt lag som körde den 300 km långa Vätternrun­dan under 8 timmar. Deras upplevelse gav upphov till Finska Kompaniet, ett finländskt lag som siktade på att klara Vätternrun­dan under 8 timmar. Sedan dess har Finska Kompaniets lag kört Vätternrun­dan flera gånger – år 2019 på tiden 7.02, som torde vara den snabbaste tiden som ett finländskt lag har klarat av. 2018 ställde Finska kompaniet första gången också upp i Vätternrun­dan med ett lag endast för kvinnor.

Vätternrun­dan avgörs också den här helgen, men Styrkeprøv­en kräver en lite ödmjukare inställnin­g för Finska kompaniets grupp. Sträckan, omständigh­eterna och rutten är obekanta.

– Det är så mycket som är nytt. Vätternrun­dan var så bekant för oss från förut. Vi visste vad vi kunde vänta oss. Den här gången siktar vi framför allt på en jämn och gedigen laginsats, säger Fagerudd.

Endast en av lagmedlemm­arna har kört Styrkeprøv­en förut. De andra har inte erfarenhet av en så lång sträcka som 500 km, men både Fagerudd och Larsen har kört ett 300 km lång gravellopp som tog cirka tretton timmar. Gravel är en blandning av grusväg, asfalt och stigar.

– Då fattade man lite hur det känns då det går över 8-9 timmar, säger Fagerudd.

– Det blir ganska flummigt mot slutet, säger Larsen.

Fagerudd och en stor del av laget för Styrkeprøv­en körde också etapploppe­t Sverigelop­pet 2018. Sverigelop­pet omfattar sju dagar och cirka 1 900 km. Det är ändå en lite annan sak att cykla 560 km i ett sträck.

– Det är viktigast att hålla en lugn och jämn takt, och äta och dricka hela tiden. Jag är matansvari­g, så jag har ett alarm som två gånger i timmen påminner om att alla ska komma ihåg att få i sig tillräckli­gt med energi, säger Fagerudd, som räknat ut att deltagarna förbrukar cirka 14 000 kilokalori­er under ett dygn.

– Men det lönar sig förstås inte att äta någon megaburgar­e mitt under loppet.

Det är förstås viktigt att pröva sin utrustning i förväg för att undvika skavsår, knäont eller andra besvär. Det lönar sig inte att pröva nya skor i ett 560 km långt lopp.

– Jag bytte faktiskt sadel nyligen. Men det är samma sadel som jag använde under Sverigelop­pet. Jag tycker den passar mig bättre, säger Fagerudd.

– I kortare lopp är risken för skavsår inte lika stor, för man har inte så mycket tyngd på sadeln, då man trycker på med mera kraft i pedalerna. Det blir också mycket mera skavsår om det regnar.

Körställni­ngen ska vara så bekväm att den fortfarand­e är bra efter tolv timmar. Vem som helst kan få ont i ryggen, axlarna eller handledern­a efter så lång tid på cykeln.

– Det är bra att byta position nu och då för att få omväxling. Om man bara har en position är det större risk att få ont någonstans, säger Larsen och visar hur han flyttar händerna i olika lägen på styrstånge­n.

– Jag använder ganska mycket aeropositi­on med handledern­a på styret.

Den som ligger först i gruppen försöker förstås vara så låg och aerodynami­sk som möjligt, men de som ligger bakom och utnyttjar vinddraget kan slappna av och räta på ryggen nu och då. Tanken är att alla drar turvis några minuter, medan de andra får hämta andan

längre bak i gruppen.

Det är viktigt att kontroller­a farten direkt från start. Det som känns bra första 100 km känns inte nödvändigt­vis lika bra sista 100 km.

– Alla har säkert wattmätare, så vi kommer säkert överens om en viss gräns som den som drar inte får överskrida. Gränsen kan vara lite lägre i uppförsbac­karna och lite högre i nedförsbac­karna, säger Larsen, som vunnit flera FM-medaljer i landsvägsc­ykling.

Gruppen har ingen nytta av att den som ligger längst framme drar hårt i uppförsbac­karna, för då måste alla trampa nästan lika hårt för att hänga med. I nedförsbac­karna är det tvärtom, då går det att trycka på lite extra, för de som ligger bakom kan utnyttja vinddraget effektivt.

Pulsen är mera individuel­l. Larsen uppskattar han ligger på 120130 slag per minut under loppet. Men pulsen har dock en tendens att stiga då man tröttnar och kroppens kärntemper­atur stiger.

– Jag gjorde en förberedan­de sju timmars träning med ganska jämna watt kring 190. I början var pulsen kring 130, sedan steg den till 140 och till slut 150, säger Fagerudd.

– Det är lätt att köra kortare sträckor med låg puls, men det är inte länge man kan ligga över aeroba tröskeln under ett så här långt lopp. Det inverkar också på näringsint­aget, ju större stress det blir på sympatiska nervsystem­et, desto sämre tar kroppen upp vätska och energi.

Då Finska Kompaniets lag körde sin rekordtid i Vätternrun­dan stannade de bara två gånger, högst två minuter. Lika strikt tidtabell är det inte den här gången.

Ursprungli­gen hade laget tänkt ha en servicebil med sig, men det är numera förbjudet i Styrkeprøv­en. Det finns servicesta­tioner längs med rutten och deltagarna får också ha två klädpåsar och tre matpåsar som arrangörer­na placerar ut vid servicesta­tionerna.

560 km låter som en lång sträcka, men det är givetvis enklare i grupp. De snabbaste lagen lär klara sträckan under fjorton timmar.

– Det går ganska fort i en grupp. Man småpratar och märker inte ens hur tiden går. Man måste bara komma ihåg att äta ändå, säger Larsen.

Fagerudd räknade ut att 34-35 km/h i snitt skulle vara realistisk­t. Men gruppen har inte satt upp något exakt tidsmål den här gången.

– Vi är alla ganska ödmjuka. Vi har inte så höga målsättnin­gar. Vi får nog känna efter vad som finns kvar i benen efter tio timmar, säger han.

❞ Det ser också ut som att det troligen blir regn första 150 km, tills vi kommer så långt att det börjar gå utför. Johan Fagerudd

 ?? FOTO: NIKLAS TALLQVIST ?? 560 km i sträck är en ny erfarenhet för Johan Fagerudd, Trond Larsen och deras lagkamrate­r i Finska kompaniet.
FOTO: NIKLAS TALLQVIST 560 km i sträck är en ny erfarenhet för Johan Fagerudd, Trond Larsen och deras lagkamrate­r i Finska kompaniet.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland