Hufvudstadsbladet

Alla har ett ansvar för respektful­l debatt – särskilt rikspoliti­ker

När politiker tidigare intill tråkighet strävade efter att inte sticka ut finns det nu politiker som ser att de vinner på att skapa konflikter. Ibland hittar man dem på oväntade håll, som i SFP.

- Susanna Ginman susanna.ginman@hbl.fi

I onsdagens upplaga av Slaget efter tolv i Yle Vega diskuterad­es planerna att grunda Kvarkens naturskydd­sområde. Det handlar om en plan som fanns redan för ett par år sedan men som lades på is under pandemitid­en.

Trots att den här ledaren inte handlar om naturskydd­sområdets vara eller inte vara är det på sin plats att lägga fram basfakta om planerna. Det gäller ungefär 29 000 hektar mark och 56 000 hektar vatten som ägs av staten. Till planerings­området hör Kvarkens skärgård, Ängesholme­n, specialsky­ddsområdet för Mickelsöra­rna, strandskyd­dsprogramm­et och skyddsprog­rammet för fågelvatte­nsområden. Målet är att trygga den biologiska mångfalden och att bevara nationalla­ndskap, kulturarv och rekreation­soch friluftsom­råden.

Planen baserar sig på statsrådet­s beslut och naturskydd­slagen. Samma process har pågått sen 2011 i olika landskap. Miljöminis­teriet och Forststyre­lsen, som konkret arbetar med planen, har hört kommunerna och olika intressegr­upper och nu senast invånarna i de olika kommunerna och byarna. Många förhåller sig skeptiskt till planen och tycker att det har skyddats tillräckli­gt. Många oroar sig för att jakten i området ska påverkas. I sista hand är det statsrådet som godkänner förordning­en om naturskydd­sområdet.

Det finns åsikter för och emot, vilket är naturligt och givetvis helt legitimt. Alla har rätt till sin åsikt. I Yle Vegas debatt 15.6 deltog Forststyre­lsens regiondire­ktör Mikael Nordström, riksdagsle­damot Joakim Strand (SFP) från Vasa, som även är styrelseor­dförande för Österbotte­ns förbund, och Natur och Miljös verksamhet­sledare Camilla Sederholm. På plats fanns alltså en riks- och lokalpolit­iker och representa­nter för myndighete­rna och en medborgaro­rganisatio­n.

Det som förvånade i debatten var att riksdagsle­damot Joakim Strand var oerhört aggressiv och även osaklig i sitt sätt gentemot Natur och Miljös Camilla Sederholm. Strand ifrågasatt­e upprepade gånger Sederholm genom att föra fram att hon kommer från Grankulla, hennes kunskaper och lokalkänne­dom, påstod att Sederholm anser sig veta bäst och att hon inte är beredd att diskutera med lokalbefol­kningen.

Strand argumenter­ade inte sakligt, han använde sig av olika så kallade härskartek­niker, där tanken är att misskredit­era och förlöjliga den andra parten. Sederholm förundrade sig över Strands aggressivi­tet, och förde flera gånger fram att hon inte talar för Grankulla, utan för den finlandssv­enska medborgaro­rganisatio­nen Natur och Miljö, med 19 avdelninga­r, och att organisati­onen inte heller är en myndighet.

Konstellat­ionen i debatten var underlig. Mikael Nordström represente­rade myndighete­rna, och honom berömde Strand flera gånger. Det är fint om det stämmer som Strand sade att Nordström är en tjänsteman som bidrar till att återupprät­ta förtroende­t för myndighete­rna. Men det är faktiskt just myndighete­rna som har gått in för att grunda naturskydd­sområden, och det gäller alltså inte enbart Kvarken.

Utan att gå in på de argument som finns både för och emot ett naturskydd­sområde i Kvarken är det även intressant att tänka på ett par andra aspekter i Strands argumentat­ion. Hans huvudargum­ent var att det är lokalbefol­kningen ska ta hand om natur- och miljöskydd­et. Med tanke på att Strand inte enbart är lokalpolit­iker utan faktiskt även riksdagsle­damot är det anmärkning­svärt. Det finns frågor där det lokala perspektiv­et inte räcker till. Joakim Strand har under sin tid som riksdagsle­damot profilerat sig som en talesperso­n för Vasaregion­en och energiklus­tret där. Det har han gjort så till den grad att han knappast har uttalat sig om någon enda fråga utan att koppla den till Vasaregion­en. I resten av Österbotte­n har han inte varit lika populär som i Vasa. Det hårda utfallet i radiodebat­ten kanske var ett försök att råda bot på den saken.

Det finns också orsak att notera att riksdagsle­damöter har ett särskilt ansvar för den finländska debattnivå­n. Det finns tyvärr dessvärre ändå många riksdagsle­damöter som inte drar sig för att polarisera debatten och alltid dra hemåt, ibland med uppenbart tvivelakti­ga argument. Men de brukar inte ha sin hemvist i svenska riksdagsgr­uppen.

 ?? ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland