Metroföraren ska vara punktlig och noggrann
På Östra centrums metrostation är det stilla. Det är strax före midnatt och metron har slutat gå för dagen. I metroförarnas pausrum kryllar det däremot av liv: i natt utbildas framtida metroförare.
En grupp om åtta blivande metroförare slutför sin tredje vecka av kvälls- och nattstudier. Måndagar och tisdagar är lediga, medan de resten av veckan har sju till åtta timmars utbildning per dag. Då HBL besöker dem avslutas utbildningen klockan fyra på natten.
– Vi övningskör på natten för att inga passagerare är i farten och vi kan öva obehindrat, säger Mika Taavitsainen, utbildningskoordinator på Stadstrafik.
Får lön under utbildningen
Utbildningen av metroförare pågår i drygt ett halvår, där de tio första veckorna består av närundervisning och de resterande fyra månaderna är praktik. Från och med den 1 augusti kör kursdeltagarna metron själv.
Under utbildningen får de studerande 1 893 euro lön i månaden, eftersom kursen är en del av en läroavtalsutbildning.
Varför utbildar ni er till metroförare?
– Jag ville få nya upplevelser, säger Mikko Moisander som berättar att han tidigare kört taxi i sex år.
– Det här är mitt drömyrke, säger Raido Suikkanen.
– Det verkade som ett intressant yrke. Jag sökte en gång tidigare till utbildningen, men kom inte in, säger Timo Kallionkieli.
Hur har utbildningen hittills varit?
– Jag har tyckt om utbildningen. Det är roligt att se hur man utvecklas, säger Mikael Sundholm.
– Det svåraste för mig har varit lokalkännedomen och vilken metrostation som är följande, säger Kallionkieli, som ursprungligen kommer från Satakunta.
Suikkanen och Moisander tycker att det svåraste varit att veta när man ska bromsa in för att metrotåget ska stanna på rätt ställe inne på perrongen.
– Man vet ännu inte om det blir en lagom bromsning eller om tåget endast är halvvägs inne på stationen, säger Moisander.
– Det har också varit en utmaning att minnas vid vilken sida man ska öppna dörrarna, säger Kallionkieli och de andra nickar instämmande.
Arbetsschemat är pressat
Arbetspasset kan exempelvis börja 06.36 och exakt åtta minuter senare ska metrotåget åka i väg. Efter två timmar och tjugo sekunders körning är det dags för paus. Bytet av förare sker på under en minut. Sedan fortsätter dagen på samma sätt.
Metron byter vanligtvis förare i Östra centrum, men byten i Hagalund och Mattby görs också.
– Punktlighet och precision är metroförarens viktigaste egenskaper, säger Kaitsu Mielty, som arbetat inom branschen i 25 år.
Reserver hoppar in vid behov
Den pågående utbildningen av metroförare är den första på två år och nästa kurs börjar i september. Stadstrafik har fortsatt utbildningen på grund av ett ökat antal sjukanmälningar och minskad lust för övertidsarbete.
Om någon sjukanmäler sig eller något oväntat händer kan Mielty, som i kväll delvis jobbar som reserv, hoppa in i stället.
– Vid behov tar han även över en tur och låter den egentliga metroföraren ta en tupplur eller en paus, förklarar Taavitsainen.
En körtur tar mellan en och en halv och två timmar om man kör västerut, och femton till tjugo minuter om man kör mot Nordsjö eller Mellungsbacka.
Taavitsainen förklarar att en metroförares arbetsturer är uppdelade i tre veckors perioder. Arbetstimmarna är i snitt åtta till nio timmar om man arbetar 14 arbetsturer under perioden. Färre arbetsturer gör dagarna längre.
– En del metroförare föredrar att ha en angiven arbetstid varje vecka, medan andra föredrar att dagarna ser annorlunda ut varje dag, säger Taavitsainen.
Metroförare har ett stort ansvar
Stämningen i pausutrymmet är ledig. Det skämtas och skrattas, men så fort studerandena sätter sig i förarutrymmet tar de övningskörningen på allvar.
– I natt övar vi på att bromsa in rätt på stationerna, säger Onni Pylkkänen, utbildare.
Han berättar att metron får köra maximalt åttio kilometer i timmen, men att medelhastigheten är betydligt lägre än så, eftersom man bland annat kör saktare nära stationerna.
Moisander sätter sig till rätta, släcker ljusen i förarhytten och testar att bromsarna fungerar innan han börjar köra västerut.
– Att köra metro är lättare än att köra spårvagn, men det är ett större ansvar, säger Miska Engström, som är en av kursens utbildare.
Han förklarar att om spårvagnen skulle gå sönder är det bara att släppa ut passagerarna, men samma sak kan inte göras om metron är mellan två stationer.
– Dessutom är man ansvarig för ett fordon som kostar flera miljoner, säger Engström.
Efter utbildningen får förarna genast arbete på Stadstrafik.