Från Midsommar till Den sommaren
Få såg Erik Poppes fina Utvandrarna när den gick på bio. Nu finns den som hyrfilm på strömningstjänsterna. Krister Uggeldahl tipsar även om sommarrysare och ett par dokumentärer.
Utvandrarna Betyg 4/5
(Sverige 2021) Norrmannen Erik Poppes finfina Wilhelm Mobergfilmatisering gick inte hem på bio och förtjänar därför en ny chans. Inte bara är detta det mesta levande av historiska opus, till skillnad från Jan Troells sjuttiotalsupplaga väljer Poppe att lyfta fram det kvinnliga perspektivet. I 1840talets Småland är hunger och fattigdom vardag och så väljer KarlOskar (Gustaf Skarsgård) och Kristina (Lisa Carlehed) att emigrera till Amerikat. I Minnesotas svenskbygder väntar bördiga jordbruksmarker men också rotlöshet och hemlängtan. Samt en barnaskara som växer. Mot varandra står det världsliga och det andliga, inte för att Kristina från Duvemåla är den som tiger i församlingen. Slutresultatet är lika gripande som det är andlöst vackert, tacka Poppe som även bjuder in det visuella. Inte sällan går tankarna till självaste Terrence Malick, bara en sån sak. Hyr- och köpfilm på bl.a. Viaplay, SF Anytime
A quiet place part II Betyg 3/5
(USA 2020) Efter A quiet place av John Krasinski kommer en uppföljare som inte direkt behöver skämmas för sig. Emily Blunt fortsätter på topp, som trebarnsmamma i en postapokalyptisk värld där ljudkänsliga kräk gör livet outhärdligt. Efter den kortfattade prologen, om livet innan katastrofen är man tillbaka i det regelrätt horribla. Tonårsdottern Regan (Millicent Simmonds) har nu en större roll och medverkar gör också Cillian Murphy, en gammal granne som tagit sin tillflykt till ett övergivet industriområde. Tematiskt är filmen på inget sätt nyskapande och överraskningsmomentet sackar, men nog kan han sin sak, Krasinski. I stället för att slå på stortrumman lyfter han fram den öronbedövande tystnaden, terrorn. Det blir riktigt spännande och dramatiskt, i synnerhet som man känner för karaktärerna i filmens centrum. Netflix
Midsommar Betyg 3/5
(USA 2019) Midsommar heter den, Ari Asters svensk-amerikanska rysare med blågula sommarlandskap som fond. Det handlar om Dani (Florence Pugh) som efter en familjetragedi åker till Hälsingland. Med på resan följer pojkvännen Christian (Jack Reynor) som studerar antropologi och intresserar sig för svenska midsommartraditioner. Fast här vankas inte blott nubbe, blomster och dans kring midsommarstången. Precis som i Robin Hardys The wicker man är det fråga om mer hedniska riter med inslag av fruktbarhet och åldringar som faller offer för ättestupan. Det säger sig självt att Aster ( Hereditary) tar sig friheter med de svenska kulturtraditionerna plus att filmen berättarmässigt tenderar att suga på karamellen. Men visst är den fängslande, regissörens syn på allmogekulturen. Ingen Allsång på Skansen här inte. Sub lördag 18.6 kl. 21.00–23.55
Den sommaren (That summer) Betyg 3/5
(Sverige–USA 2018) Gamla pengar är betydligt mer fascinerande än nya och speciellt intressant är det när stålarna gått upp i rök. Det är fallet i Albert och David Maysles
dokumentärklassiker Grey gardens
(1975), filmen om Jacqueline Kennedys kusin Edie och hennes mor Edith. Dock var detta inte första gången som det udda radarparet fastnade på film. Först ut var fotografen Peter Beard som i sällskap av Jackie Kennedys lillasyster Lee Radziwill besöker mor och dotter i deras hus i Hampton, i ett kråkslott som man delar med katter och tvättbjörnar. Det kunde ha resulterat i värsta freakshowen men när svenska regissören Göran Hugo Olsson tar sig an bildmaterialet (från början av sjuttiotalet) är det snarare fråga om en excentrisk kärleksförklaring till en rikemanssläkt på dekis. I introduktionen påträffas herrar som Andy Warhol och Truman Capote. Yle Fem söndag 19.6 kl. 21.45–23.05
Glastonbury fayre Betyg 3/5
(Storbritannien 1971) Glastonbury i Pilton i Somerset är den mest legendariska av de brittiska rockfestivalerna och i Nicolas Roegs och Peter Neals dokumentär är det fråga om en tidig upplaga, från år 1971. På scenen står akter som Terry Reid, Fairport Convention, Traffic och Melanie men det är ingen renodlad konsertfilm. Minst lika central är publiken som verkligen inte drar sig för att ta ut svängarna. Tomtar och troll av alla de slag badar i lervällingen och klädkoden är utomordentligt naken, rentav sprittis. Roeg och Neal jobbar i den så kallade cinéma vérité-traditionen som går ut på att ge en så sann och okonstlad bild (av verkligheten) som möjligt. Följaktligen kan man glömma allt vad heter berättarröst och talande huvuden, det är rakt på sak. Yle Teema torsdag 23.6 kl. 21.30–23.00