Könsfrågor splittrar Borgå stift
Över 30 år efter de avgörande besluten grälar konservativa och liberala studerande vid Åbo Akademi fortfarande om kvinnoprästfrågan. Men de konservativa blir färre, och det kan bli ett problem för den teologiska fakulteten.
Det finns de som skulle kalla Benjamin Häggblom, pastor vid Åbo svenska församling, för konservativ. Andra skulle kalla honom liberal.
Det säger han själv, även om han ogärna använder sådana etiketter. Han sträcker sig så långt som att kalla sig en "mitten-människa". – Jag trivs i båda lägren.
Det som gör Häggblom konservativ i vissas ögon är hans åsikt i frågan om vigsel av samkönade par.
– Jag säger inte att samkönade inte ska få gifta sig i kyrkan utan snarare att jag vill följa kyrkans linje, som jag lovade göra när jag prästvigdes. Just nu kan jag inte viga samkönade par utan att gå emot den linjen, säger Häggblom och hänvisar till att kyrkomötet – den evangelisk-lutherska kyrkans högsta beslutande organ – inte har ändrat sin åsikt i frågan.
Många församlingar trotsar kyrkomötet och tillåter att präster viger samkönade par i kyrkans lokaler. Häggblom säger att han förstår församlingarnas protest.
– Det är inte idealt, men civil olydnad kan behövas för att frågan ska avancera. Min syn är ändå att jag är satt att tjäna kyrkan och om jag som enskild präst sätter mig över kyrkan – som om jag visste bättre – så blir det inte rätt. Kyrkan som helhet måste fatta detta beslut.
I Mariehamn har församlingspastor Denise Blomqvist en annan syn. Officiellt sett så viger Mariehamns församling inte samkönade, men Blomqvist är beredd att göra det om hon blir tillfrågad.
– Om man kan viga samkönade par borgerligt så borde man kunna göra det i kyrkan. Och om flera församlingar viger samkönade så får vi till en snabbare förändring. Just nu är förändringen långsam, men frågan diskuteras åtminstone.
Österbottningar och nylänningar
Vigselfrågan hänger samman med en rad utmaningar som folkkyrkan står inför.
Fyrtio procent av kyrkans anställda går i pension inom tio år. Också inom Borgå stift är behovet av nya präster betydande.
Samtidigt kämpar teologiska fakulteten vid Åbo Akademi med att locka studerande, bland annat för att konservativa kristna upplever att utbildningen och folkkyrkan inte längre motsvarar deras värderingar. Fler kan alieneras när kyrkan tillåter vigsel av samkönade – vilket är en tidsfråga.
Häggblom, som har den egna studietiden i färskt minne – han prästvigdes i juni i fjol – och är dessutom studentkaplan, säger att det grovt taget finns två motpoler bland de studerande.
– Det finns de med bakgrund i väckelserörelser och de som har en mera sekulär bakgrund. Det finns en viss kulturell skillnad om man jämför dem som kommer från landsbygden i Österbotten med dem som kommer från huvudstadsregionen. Detta gäller inte alla,
Man märker att det finns skillnader i hur man läser sin bibel beroende på vilken bakgrund man har.
men man märker att det finns skillnader i hur man läser sin bibel beroende på vilken bakgrund man har, säger Häggblom som själv är från Karleby.
Frågan om vigsel av samkönade par är det största tvistefröet, men också ämbetsfrågan hänger kvar – trots att den första kvinnan prästvigdes 1988. För Häggblom är ämbetsfrågan en icke-fråga och hans fingertoppskänsla säger att så är det för en majoritet av de studerande, liksom en majoritet är för kyrklig vigsel av samkönade par.
– Men det finns de som tycker annorlunda, och som tycker att prästämbetet endast är för män. Samtidigt kan de känna ett starkt kall till att bli präst, men för att bli det i den evangelisk-lutherska kyrkan måste de kunna samarbeta med kvinnliga präster. Det är en svår fråga för dem, säger han.
Konservativa de mest högljudda
Häggblom säger att under hans studietid kunde diskussionerna i kafferummet stundvis bli hetsiga. Samtidigt fanns det en respekt för samtalspartnern, och ett genuint intresse för att förstå hur den andra tänker.
Denise Blomqvist, som är från Pargas och prästvigdes 2020, har också erfarenhet av hetsiga diskussioner.
Det fanns en indelning i konservativa och liberala studerande, och de konservativa var ofta de mest högljudda, säger hon.
– Jag vågade inte säga så mycket eftersom jag tänkte annorlunda. Främst var det de med väckelsebakgrund som hade dogmatiska tolkningar av bibeln, av hur gudstjänster skulle förrättas, i vigselfrågan. De motsatte sig också kvinnliga präster.
Var det nedslående?
– Ibland, speciellt om någon som var yngre tyckte att kvinnor inte kan bli präster. Men om någon växt upp med budskapet att kvinnor inte kan bli präster – som bygger på ett bibelcitat taget ur sin kontext – så blir det en del av ens tro. Jag tog ändå inte speciellt illa upp, för då i början av studierna hade jag inga planer på att bli präst. Senare, när jag fattat det beslutet, hade en av de mest högljudda konservativa ändrat åsikt. Det kändes bra.
Stiftet behöver tjugo nya präster
Hur hanterar teologiska fakulteten dessa skillnader? Blomqvists intryck är att åsikter och synvinklar fick florera fritt.
– I frågan om samkönade vigslar fick jag intrycket att lärarna väntade sig en förändring i kyrkans hållning.
Björn Vikström, tidigare biskop i Borgå stift och numera professor i systematisk teologi vid fakulteten, säger att skillnaderna i övertygelser syns eftersom det handlar om så få studerande.
– Det är viktigt att vi som lärare inte genomdriver någon viss teologisk linje. Vi ska utbilda genom att peka på olika synsätt. Dessutom är det bra att liberala och konservativa studerande sitter vid samma kaffebord och nöts mot varandra.
Då förstår man också sin egen övertygelse bättre. Det är oroväckande att den här aspekten försvinner i och med distansstudier.
Ett annat orosmoln är det låga söktrycket till utbildningen. Fakulteten har plats för 25 nya studerande varje år, men får nöja sig 10–15.
Orosmolnet blir mörkare av att många präster närmar sig pensionsåldern. Sett till hela folkkyrkan är hälften av prästerna femtioplussare. I Borgå stift är 67 präster i åldern 51–60, medan 32 präster är 61 eller äldre. Stiftet uppskattar att det behövs upp till 20 nya präster inom de närmaste fem åren.
Viktigt att diskutera sexualitet
Ett skäl till att de studerande är få är att personer med en konservativ väckelsebakgrund inte söker till teologiska fakulteten i samma utsträckning som tidigare, säger Vikström.
– Det finns en tveksamhet i de här kretsarna kring huruvida man är beredd att gå in som präst i den lutherska kyrkan.
Har man inom väckelserörelserna missuppfattat det här med att fakulteten inte förespråkar en viss teologisk linje?
– Jag vet inte hur tankarna går där, men det är klart att medan vi inte propagerar för en viss linje så ska alla studerande, oberoende av bakgrund, utmanas av andra perspektiv då det handlar om etik, tro och värdegrund. Det är viktigt att vi inte ger avkall på detta.
Kan utbildningen vara utan en teologisk linje, givet att den inte existerar i ett vakuum och måste beakta utvecklingen inom kyrkan?
– Utbildningen ska förstås vara relevant och ge färdigheten att vara teolog i dagens värld. Det är vår skyldighet att ta upp frågor om till exempel äktenskap och sexualitet, och det här är också en populär kurs bland de studerande. Vi lärare har förstås åsikter och våra ståndpunkter skiner säkert igenom, men vår ambition är att presentera olika synsätt så att eleverna konfronteras med dessa.