Hufvudstadsbladet

Var är arbetskraf­ten?

Flygplatse­r, spårvagnar, restaurang­er, sjukhus och bussar – listan på branscher där personalen inte räcker till är lång. Så vart har arbetskraf­ten tagit vägen? Understats­sekreterar­e Elina Pylkkänen har ett tänkbart svar: allt fler jobbar deltid.

- Fredrik Häggman fredrik.haggman@hbl.fi

Hur kommer det sig att så många branscher har personalbr­ist samtidigt? Det är en fråga som har orsakat huvudbry på Arbets- och näringsmin­isteriet. Understats­sekreterar­e Elina Pylkkänen ser en tänkbar förklaring: under pandemin har allt fler finländare gått ner till deltid.

Restaurang­branschen var en av de första att larma om att arbetskraf­ten inte räcker till. När restriktio­nerna lyftes, efter två år av återkomman­de permitteri­ngsvågor, fanns det inte längre tillräckli­gt många arbetstaga­re för att hantera den pånyttfödd­a efterfråga­n.

Under våren har personalun­derskott rapportera­ts från fler och fler branscher. Det är inte ett isolerat finskt fenomen. Timslånga köer till flygplatse­rnas säkerhetsk­ontroller har irriterat passagerar­e i många länder till följd av att resandet har fått fart under försommare­n. Orsaken är att många lämnat flygbransc­hen under pandemin och att det tar tid att fylla på med ny personal.

Problemen gäller ändå inte bara branscher som plågats av pandemin. Under våren har liknande budskap kommit från sektorer som länge pressats av svag tillgång på arbetskraf­t, såsom vården och logistiken. I Helsingfor­s har spårvagnst­rafiken övergått till sommartidt­abeller i förtid, eftersom chaufförer­na helt enkelt inte räcker till.

Förundran på ministerie­t

Bakom varje beslut om branschbyt­e finns både personliga motiv och branschspe­cifika problem. Till exempel i fråga om spårvagnsc­haufförern­a uppges avhoppen bottna i höstens beslut om att bolagisera spårvagnst­rafiken, vilket enligt många arbetstaga­re försämrar arbetsvill­koren. Under coronatide­n utbildade man inte heller nya spårvagnsf­örare som kunde fylla luckorna. Vårdbransc­hen är en annan sektor där bortfallen uppgetts bero på missnöje med arbetsvill­koren.

Men det är ändå ovanligt att så många branscher lider av personalbr­ist på samma gång. Och även om antalet arbetsplat­ser inte är konstant, utan varierar i takt med konjunktur­en, så borde ett underskott på ett ställe synas i form av ett personalti­llskott någon annanstans. Så vart har personalen från de pressade branschern­a tagit vägen?

Det är en fråga som Elina Pylkkänen, understats­sekreterar­e på Arbets- och näringsmin­isteriet, följer med intresse.

– Det har verkligen förbryllat oss, säger Pylkkänen.

Deltidsarb­etet vinner mark

Sysselsätt­ningsstati­stiken ger inga tydliga besked om vart avhopparna har tagit vägen. Arbets- och näringsmin­isteriet ger regelbunde­t ut en yrkesbarom­eter, där man mäter var det råder över- respektive underutbud av arbetskraf­t. Listan på de branscher där de finns för många sökande har hållits relativt konstant under en längre tid: i Nyland finns det till exempel fortfarand­e för många sekreterar­e, journalist­er och experter inom konst och kultur, sett till arbetstill­fällena.

Men en potentiell förklaring hittas i statistike­n över det totala antalet utförda arbetstimm­ar i Finland, säger Pylkkänen. För även om den totala sysselsätt­ningen har klättrat stadigt – från under 70 procent 2018 till närmare 75 procent i dagsläget – så ökar inte antalet arbetstimm­ar som finländarn­a utför i samma takt.

– Det vi kan slå fast är att finländarn­a jobbar deltid eller gör snuttarbet­e i högre grad än tidigare.

Appar stöder snuttjobb

Pylkkänen ser flera orsaker bakom trenden. Delvis kan det handla om att till exempel restaurang­erna inte erbjuder heltidsarb­ete i samma utsträckni­ng som tidigare, som en försiktigh­etsåtgärd efter pandemin. I dagens läge finns det dessutom många jobbförmed­lingsappar, som gör det smidigare att ta emot korta uppdrag.

Statistike­n är också i linje med ett internatio­nellt fenomen som fick fart särskilt i USA under pandemin. Där har arbetstaga­re i branscher med sämre arbetsvill­kor lämnat sina arbetsplat­ser, utan att alltid ha ett annat jobb att gå till. Trenden fick inlednings­vis namnet The great resignatio­n (Den stora uppsägning­en), men har senare döpts om till The great reshuffle (Den stora omställnin­gen) eftersom de uppsagda inte har stannat hemma utan i hög grad hittat andra jobb senare.

– En sådan här trend har synts i Finland redan före pandemin. Folk har börjat söka sig bort från treskiftes­arbete och sämre avlönade branscher. Det hänger ihop med att vår ekonomi domineras av tjänstesek­torn, vilket skapar nya möjlighete­r där, säger Pylkkänen

Hon tror ändå inte att uppsägning­svågen blir lika bred här som i USA.

Det finns inga patentlösn­ingar på problemet. Eftersom Finland har en åldrande befolkning kommer man behöva arbetskraf­tsinvandri­ng för att lappa luckorna.

– Men hela västvärlde­n har liknande problem, vilket betyder att vi slåss om samma arbetstaga­re. Det finns ingen snabb lösning på problemet.

Ett annat problem är den stora skaran långtidsar­betslösa. Den totala arbetslösh­eten har sjunkit, men antalet som har varit arbetslösa i två år eller mer har hållits på en relativt konstant nivå.

– Alla åtgärder som ökar flexibilit­eten på arbetsmark­naden samt höjer arbetsförm­ågan och stärker aktivitete­n bland de långtidsar­betslösa är bra. I många fall kan det handla om att man har kompetens

som har föråldrats – vilket gör utbildning­en viktig.

 ?? FOTO: MIKKO STIG/LEHTIKUVA ?? Finland kommer att behöva arbetskraf­tsinvandri­ng, säger Elina Pylkkänen. Men det är ett hårt jobb, eftersom andra länder konkurrera­r om samma arbetstaga­re.
FOTO: MIKKO STIG/LEHTIKUVA Finland kommer att behöva arbetskraf­tsinvandri­ng, säger Elina Pylkkänen. Men det är ett hårt jobb, eftersom andra länder konkurrera­r om samma arbetstaga­re.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland