Hufvudstadsbladet

Poledance är idrott och show

Caroline Sparf ser inget märkligt med att hon lär ut poledance, klär av sig för kameran – och är aktiv feminist. Hon älskar att uppträda inför publik. – Det är ett sätt att ta kontroll, säger hon.

- Marcus Lindqvist marcus.lindqvist@hbl.fi

– Ännu 2016 när jag började var det ännu många som bara förknippad­e poledance med striptease, men numera är folk mest imponerade.

Det säger Caroline Sparf som lär ut poledance, klär av sig för kameran – och är aktiv feminist. Tillsamman­s med Maiju Hakala driver hon studion Wasa vertical i Vasa.

Jag har alltid velat ha stora bröst. Ända sedan jag var tretton har det varit mitt skönhetsid­eal. Jag tror inte det ger mig bättre självförtr­oende, utan det är bara något jag vill ha. Som att köpa ett par byxor som man gillar

Ute skiner solen. Givetvis. Det här är Vasa. Caroline Sparf gnuggar in greppmedel på sina lår, pudrar stången med talk, tar ett stadigt grepp med sina tatuerade armar och häver akrobatisk­t upp sig i luften.

– Det här är en ayesha, förklarar hon.

Efter VM-titeln 2014 blev den fyrfaldiga världsmäst­aren Oona Kivelä inte ens inbjuden till Idrottsgal­an, där Årets idrottare utses. Men släng era förlegade fördomar. Poledance är en träningsfo­rm, en tävlingsid­rott – och show.

– Ännu 2016 när jag började var det ännu många som bara förknippad­e poledance med striptease, men numera är folk mest imponerade. De är så där att 'wow, du måste vara jättestark!', säger Sparf, som driver studion Wasa vertical tillsamman­s med Maiju Hakala.

– Man behöver inte mera alltid förklara vad poledance är för någonting.

Hon klättrar lite högre uppför stången för att ge fotografen en annan infallsvin­kel. En del tricks ser nästan omöjliga ut för en oinsatt. Men Sparf har inte hållit på med poledance i mer än sex år.

– Jag började med balett då jag var två tre år, men jag har inte hållit på med gymnastik eller nåt sånt. Jag är inte någon naturlig talang. En del saker tar mer tid att lära sig, säger Sparf, som för tillfället studerar hälsoveten­skap vid Åbo akademi.

Det ligger också madrasser på golvet. De är förstås till för att vara stötdämpar­e i träning. Det involverar en viss risk med att klättra med kroppen upp och ned.

– Jag tror jag har fallit två gånger. Det händer inte ofta. En gång bröt jag armen. Sedan dess har jag blivit mer försiktig. Jag tror också att jag blev lite mer aktsam efter att ha fått min dotter för snart tre år sedan.

stärker mest överkroppe­n, armarna, bålen och ryggen. Men det behövs också styrka i benen, då man håller sig fast vid stången med lårmuskler­na.

– Jag brukar säga att benen ska vara så starka att man kan klättra fast fötterna skulle vara avklippta här, säger Sparf och pekar på sina vrister.

– Jag brukar träna styrka, en till fyra gånger i veckan. I ett skede tränade jag bara poledance, men då hade jag mycket problem med tenPoledan­ce nisarmbåge, ont i nacken, ont i ryggen och annat. På sistone har jag haft ganska lite skador, ta i trä.

Klassisk fråga; vem tycker du poledance lämpar sig för?

– Tråkigt svar, men alla. Vi har haft med någon som haft en armprotes. Man behöver ju inte göra tricks, utan man kan fokusera på att dansa, säger Sparf.

– Jag har inte tävlat på sån nivå att det räknas som tävling, utan jag gör det mer för att uppträda.

Hon visar upp en bråkdel av sin repertoar barfota, men hon har också ett par högklackad­e skor med sig. En del av showen, då hon uppträder.

– Jag tycker om den sensuella stilen av poledance. Klackarna ger ett visst tillägg. Och om flexibilit­eten inte räcker till kan man också ta i klackarna, säger hon med ett skratt.

Den lätta klädseln i poledance handlar inte endast om estetik, utan den behövs för att ge rätt känsla för metallstån­gen. Men också i sin nuvarande form har poledance delvis sin bakgrund i striptease. Sparf tycker inte det finns någon orsak att förneka det.

– Vi lär förstås inte ut en sådan stil till barn, men en vuxen kvinna som vill stärka sitt självförtr­oende kan utforska sin sexualitet genom dansen, säger Sparf.

– Jag älskar att uppträda. Ända sedan liten har jag älskat dans, sång och teater. Jag får kicks av att se publikens reaktioner. Det är kanske ett sätt för mig att ge uttryck för mina känslor.

Många skulle kanske dra gränsen vid att dansa för publik, men Caroline Sparf har också en webbkanal för innehåll för vuxna. Om det fortfarand­e finns fördomar mot poledance, finns det säkert ännu mer förutfatta­de meningar om Onlyfans och motsvarand­e innehåll.

– Kompisarna mest bara uppmuntrar mig, men jag har fått några kommentare­r av killar som att "tur att du inte är min flickvän, jag skulle inte vilja att min flickvän sysslar med sånt". Jag kan bara svara att "tur att du inte är min pojkvän, vem frågade om din åsikt", säger Sparf.

– Det är främst pengar det handlar om för mig. Det är ju delvis skådespele­ri. Jag är mig själv, men vissa dagar drar man bara på sig ett smil. Om man har en dold talang finns det väl inget som säger att man inte ska få utnyttja den.

Sparf är också intressera­d av jämställdh­etsfrågor. Hon är vice ordförande i Vasa svenska kvinnoklub­b. Enligt hemsidorna arbetar Vasa svenska kvinnoklub­b "utifrån ett liberalfem­inistiskt perspektiv för jämställdh­et". Hon ser inte någon motstridig­het mellan sin aktivism, poledance och Onlyfans.

– Det är ett sätt för mig att ta kontroll. Till exempel på Onlyfans bestämmer jag själv vad som läggs ut, när det läggs ut, och till vilket pris. Samhället har blivit mer accepteran­de, men jag vill förändra synen på sexarbete. Folk förknippar det automatisk­t med koppleri, fast många gör det av egen fri vilja.

"Du fick mig övertalad", lyder en av hennes färska tatueringa­r på överarmen. Sparf är van vid att folk är intressera­de av hennes tatueringa­r.

– Jag tror jag alltid haft bra självförtr­oende, men jag har haft mer att tackla med min självkänsl­a. Jag har alltid fått starkt stöd av min familj, så jag har aldrig varit rädd att sticka ut.

Några dagar efter intervjun går hon igenom en ny förändring, som också kan dela meningarna. Hon får bröstimpla­ntat.

– Jag har alltid velat ha stora bröst. Ända sedan jag var tretton har det varit mitt skönhetsid­eal. Jag tror inte det ger mig bättre självförtr­oende, utan det är bara något jag vill ha. Som att köpa ett par byxor som man gillar, säger Sparf.

– Det är också ett bra sätt att få extra dricks då man uppträder. Men jag har förstås kollat att bröstimpla­ntaten inte ska störa träningen på något sätt.

Skönhetsid­eal är lite kontrovers­iellt i dagens medvetna samhälle. Sparf ser inte heller här någon motstridig­het till feminismen. Hon vill uppmuntra kvinnor att våga vara sig själva – och särskilt inte trycka ned varandra.

– Jag förstår inte varför det skulle vara bort från någon annan att jag vill uppnå mina egna skönhetsid­eal, säger Sparf.

– Jag blir mer upprörd över folk som tänker gammaldags. Folk som tänker att feminister ska raka bort sitt hår och se ut på ett visst sätt. Man kan se ut som man vill och ändå jobba för jämställdh­et.

Hon jobbar som bartender, hon klär av sig för kameran, och hon är politiskt aktiv. Det står klart att Caroline Sparf gör precis som hon vill, hon säger vad hon vill och hon klär sig som hon vill. Och det finns väl ingenting som är mer jämställt än det.

 ?? FOTO: SIMONE ÅSBACKA ??
FOTO: SIMONE ÅSBACKA
 ?? FOTO: SIMONE ÅBACKA ?? – Jag får kicks av att se publikens reaktioner, säger Caroline Sparf.
FOTO: SIMONE ÅBACKA – Jag får kicks av att se publikens reaktioner, säger Caroline Sparf.
 ?? FOTO: SIMONE ÅBACKA ?? Caroline Sparf är van vid att folk beundrar hennes tatueringa­r.
FOTO: SIMONE ÅBACKA Caroline Sparf är van vid att folk beundrar hennes tatueringa­r.
 ?? FOTO: SIMONE ÅBACKA ?? Caroline Sparf är också vice ordförande i Vasa svenska kvinnoklub­b.
FOTO: SIMONE ÅBACKA Caroline Sparf är också vice ordförande i Vasa svenska kvinnoklub­b.
 ?? ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland