Poledance är idrott och show
Caroline Sparf ser inget märkligt med att hon lär ut poledance, klär av sig för kameran – och är aktiv feminist. Hon älskar att uppträda inför publik. – Det är ett sätt att ta kontroll, säger hon.
– Ännu 2016 när jag började var det ännu många som bara förknippade poledance med striptease, men numera är folk mest imponerade.
Det säger Caroline Sparf som lär ut poledance, klär av sig för kameran – och är aktiv feminist. Tillsammans med Maiju Hakala driver hon studion Wasa vertical i Vasa.
Jag har alltid velat ha stora bröst. Ända sedan jag var tretton har det varit mitt skönhetsideal. Jag tror inte det ger mig bättre självförtroende, utan det är bara något jag vill ha. Som att köpa ett par byxor som man gillar
Ute skiner solen. Givetvis. Det här är Vasa. Caroline Sparf gnuggar in greppmedel på sina lår, pudrar stången med talk, tar ett stadigt grepp med sina tatuerade armar och häver akrobatiskt upp sig i luften.
– Det här är en ayesha, förklarar hon.
Efter VM-titeln 2014 blev den fyrfaldiga världsmästaren Oona Kivelä inte ens inbjuden till Idrottsgalan, där Årets idrottare utses. Men släng era förlegade fördomar. Poledance är en träningsform, en tävlingsidrott – och show.
– Ännu 2016 när jag började var det ännu många som bara förknippade poledance med striptease, men numera är folk mest imponerade. De är så där att 'wow, du måste vara jättestark!', säger Sparf, som driver studion Wasa vertical tillsammans med Maiju Hakala.
– Man behöver inte mera alltid förklara vad poledance är för någonting.
Hon klättrar lite högre uppför stången för att ge fotografen en annan infallsvinkel. En del tricks ser nästan omöjliga ut för en oinsatt. Men Sparf har inte hållit på med poledance i mer än sex år.
– Jag började med balett då jag var två tre år, men jag har inte hållit på med gymnastik eller nåt sånt. Jag är inte någon naturlig talang. En del saker tar mer tid att lära sig, säger Sparf, som för tillfället studerar hälsovetenskap vid Åbo akademi.
Det ligger också madrasser på golvet. De är förstås till för att vara stötdämpare i träning. Det involverar en viss risk med att klättra med kroppen upp och ned.
– Jag tror jag har fallit två gånger. Det händer inte ofta. En gång bröt jag armen. Sedan dess har jag blivit mer försiktig. Jag tror också att jag blev lite mer aktsam efter att ha fått min dotter för snart tre år sedan.
stärker mest överkroppen, armarna, bålen och ryggen. Men det behövs också styrka i benen, då man håller sig fast vid stången med lårmusklerna.
– Jag brukar säga att benen ska vara så starka att man kan klättra fast fötterna skulle vara avklippta här, säger Sparf och pekar på sina vrister.
– Jag brukar träna styrka, en till fyra gånger i veckan. I ett skede tränade jag bara poledance, men då hade jag mycket problem med tenPoledance nisarmbåge, ont i nacken, ont i ryggen och annat. På sistone har jag haft ganska lite skador, ta i trä.
Klassisk fråga; vem tycker du poledance lämpar sig för?
– Tråkigt svar, men alla. Vi har haft med någon som haft en armprotes. Man behöver ju inte göra tricks, utan man kan fokusera på att dansa, säger Sparf.
– Jag har inte tävlat på sån nivå att det räknas som tävling, utan jag gör det mer för att uppträda.
Hon visar upp en bråkdel av sin repertoar barfota, men hon har också ett par högklackade skor med sig. En del av showen, då hon uppträder.
– Jag tycker om den sensuella stilen av poledance. Klackarna ger ett visst tillägg. Och om flexibiliteten inte räcker till kan man också ta i klackarna, säger hon med ett skratt.
Den lätta klädseln i poledance handlar inte endast om estetik, utan den behövs för att ge rätt känsla för metallstången. Men också i sin nuvarande form har poledance delvis sin bakgrund i striptease. Sparf tycker inte det finns någon orsak att förneka det.
– Vi lär förstås inte ut en sådan stil till barn, men en vuxen kvinna som vill stärka sitt självförtroende kan utforska sin sexualitet genom dansen, säger Sparf.
– Jag älskar att uppträda. Ända sedan liten har jag älskat dans, sång och teater. Jag får kicks av att se publikens reaktioner. Det är kanske ett sätt för mig att ge uttryck för mina känslor.
Många skulle kanske dra gränsen vid att dansa för publik, men Caroline Sparf har också en webbkanal för innehåll för vuxna. Om det fortfarande finns fördomar mot poledance, finns det säkert ännu mer förutfattade meningar om Onlyfans och motsvarande innehåll.
– Kompisarna mest bara uppmuntrar mig, men jag har fått några kommentarer av killar som att "tur att du inte är min flickvän, jag skulle inte vilja att min flickvän sysslar med sånt". Jag kan bara svara att "tur att du inte är min pojkvän, vem frågade om din åsikt", säger Sparf.
– Det är främst pengar det handlar om för mig. Det är ju delvis skådespeleri. Jag är mig själv, men vissa dagar drar man bara på sig ett smil. Om man har en dold talang finns det väl inget som säger att man inte ska få utnyttja den.
Sparf är också intresserad av jämställdhetsfrågor. Hon är vice ordförande i Vasa svenska kvinnoklubb. Enligt hemsidorna arbetar Vasa svenska kvinnoklubb "utifrån ett liberalfeministiskt perspektiv för jämställdhet". Hon ser inte någon motstridighet mellan sin aktivism, poledance och Onlyfans.
– Det är ett sätt för mig att ta kontroll. Till exempel på Onlyfans bestämmer jag själv vad som läggs ut, när det läggs ut, och till vilket pris. Samhället har blivit mer accepterande, men jag vill förändra synen på sexarbete. Folk förknippar det automatiskt med koppleri, fast många gör det av egen fri vilja.
"Du fick mig övertalad", lyder en av hennes färska tatueringar på överarmen. Sparf är van vid att folk är intresserade av hennes tatueringar.
– Jag tror jag alltid haft bra självförtroende, men jag har haft mer att tackla med min självkänsla. Jag har alltid fått starkt stöd av min familj, så jag har aldrig varit rädd att sticka ut.
Några dagar efter intervjun går hon igenom en ny förändring, som också kan dela meningarna. Hon får bröstimplantat.
– Jag har alltid velat ha stora bröst. Ända sedan jag var tretton har det varit mitt skönhetsideal. Jag tror inte det ger mig bättre självförtroende, utan det är bara något jag vill ha. Som att köpa ett par byxor som man gillar, säger Sparf.
– Det är också ett bra sätt att få extra dricks då man uppträder. Men jag har förstås kollat att bröstimplantaten inte ska störa träningen på något sätt.
Skönhetsideal är lite kontroversiellt i dagens medvetna samhälle. Sparf ser inte heller här någon motstridighet till feminismen. Hon vill uppmuntra kvinnor att våga vara sig själva – och särskilt inte trycka ned varandra.
– Jag förstår inte varför det skulle vara bort från någon annan att jag vill uppnå mina egna skönhetsideal, säger Sparf.
– Jag blir mer upprörd över folk som tänker gammaldags. Folk som tänker att feminister ska raka bort sitt hår och se ut på ett visst sätt. Man kan se ut som man vill och ändå jobba för jämställdhet.
Hon jobbar som bartender, hon klär av sig för kameran, och hon är politiskt aktiv. Det står klart att Caroline Sparf gör precis som hon vill, hon säger vad hon vill och hon klär sig som hon vill. Och det finns väl ingenting som är mer jämställt än det.