Två månader men Paatelaineneffekten har uteblivit
Mixu Paatelainen har inte varit den väckarklocka och inspiratör HIFK hoppades på och notan för den forne landslagstränarens tjänster i Kamratlägret är för hög. Utan avancemanget till kvartsfinal i finska cupen kunde Paatelainens två månader vid rodret sammanfattas med ett ord. Katastrof. Straffsparkssegrarna mot Honka och IFK Mariehamn ger lite andrum men i ligan är HIFK klart sämst.
Vissa tränare kan göra underverk på kort tid. Paatelainen fick i tiderna väldigt mycket tid på sig med det finska landslaget men underverken uteblev då också. Då förfogade Paatelainen över ett dugligt material. I HIFK är kvaliteten i truppen ett bekymmer och Paatelainen har inte lyckats passa ihop pusslet där det är ont om både kant- och hörnbitar.
Paatelainen var långt vice vd och styrelsemedlemmens Jan Waldens kandidat som tränare. Billigare namn hade garanterat funnits på marknaden och i samband med att den forne landslagstränaren tog över blev sportchef Mika Lönnström sjukskriven och han har inte jobbat sedan dess. Lönnström agerade i flera år sportchef och lyckades med knappa resurser samla ihop trupper som klarade sig hyfsat i ligan.
I vintras fick Lönnström ännu mindre tid på sig än vanligt att sköta sitt jobb då den nya ägarbasen skulle sätta sig och en ny vd anställas. Och med ännu knappare resurser än tidigare kunde inte heller Lönnström fixa ihop ett ligadugligt gäng.
Målvakten Beto var det mest namnstarka nyförvärvet. Den forna portugisiska landslagsmålvakten kände Bernardo Tavares och målvaktscoachen i HIFK, också han portugis. Utan den kopplingen hade Beto aldrig dykt upp i Helsingfors. Tavares stack i början av april och hans stab strax efter det. Men Beto är något överraskande kvar.
HIFK släpper in mest mål i ligan men det kan ingen beskylla Beto för. HIFK:s försvar har inte fungerat i något skede och två månader med Paatelainen har inte gjort någon större skillnad.
Beto gör flera högklassiga räddningar per match men samtidigt känns det väldigt mycket som att han spelar för egen räkning. Och alla obscena gester efter många av baklängesmålen är knappast något som uppskattas av en bunt utespelare med självförtroendet kört i botten.
HIFK:s ekonomi har som vanligt varit på tapeten på sistone och det är i dagens läge ytterst oklart om laget kan fullfölja säsongen i ligan. Och även om laget skulle fixa den ekonomiska biten är det inte särskilt mycket som talar för att laget fixar nytt kontrakt.
Ekonomin var skral redan i april och i det skedet anställa en relativt dyr tränare kan ifrågasättas. Förhoppningarna i Kamratlägret var att en högprofilstränare skulle öka det massmediala intresset för laget och också öppna ögonen för de investerare HIFK sökt med ljus och lykta efter.
Några vattentäta uppgifter om Paatelainens lön finns inte men en kvalificerade gissning är att månadslönen ligger någonstans mellan 8000 och 10 000 euro. Rätt mycket för en klubb utan likvida medel. Poängsnittet i ligan med Paatelainen vid rodret ligger, före onsdagens match mot IFK Mariehamn, på 0,29 poäng per match. Det säger sig själv att dylika siffror aldrig kan räcka för nytt kontrakt.
Paatelainen sade, som tränare brukar göra då de tar över en klubb mitt under säsongen, i april att han först och främst ska organisera defensiven, skapa en grund att stå på och sedan börja fila på offensiven. Facit talar för sig. Defensiven läcker som ett såll och framåt är det alltför trubbigt.
Problemen på kontoret hopar sig. På planen har de funnits hela tiden. Det känns nästan som ett underverk för att HIFK ska klara säsongen 2022 med torra fötter. Och underverk verkar inte höra till Paatelainens specialkunnande.