Hufvudstadsbladet

Afghanska kvinnor är fångar i eget land

Natalie Amiri har skrivit en mycket viktig bok om läget i Afghanista­n. För kvinnornas del är det dystert. Mer än hälften av kvinnorna med akademisk utbildning såsom läkare, jurister eller journalist­er har flytt landet.

- Sture Enberg

Amiri, Natalie:

Afghanista­n – Unbesiegte­r Verlierer Aufbau, 2022

”Boarding completed” lät det över Kam-Airplanets högtalare. Den tysk-iranska journalist­en Natalie Amiri andades ut över att vara så här långt på väg till Afghanista­n. Hon hade all anledning till oro över sin resa. Visserlige­n hade hon rest till landet många gånger, men nu i november 2021 var det bara hundra dagar sedan talibanern­a tagit makten. Hennes huvud var fullt av frågor som hon ville ha svar på: Hur hade kvinnorna det i dagens Afghanista­n? Varför hade hela demokratip­rojektet gått om intet? Varför hade soldaterna gett upp så lätt då talibanern­a anföll?

Ett ögonblick innan planet landar i Kabul spelades glad musik i högtalarna. Kanske, frågade hon sig, glömde besättning­en för en stund det talibanska förbudet mot musik?

I januari 2022 då hon skriver boken noterar hon att attityden mot kvinnorna ytterligar­e har skärpts. Plakat på väggarna vid gatorna påminner om hur de ska vara klädda. De får inte ägna sig åt sport i någon form. Ibland lockas de till fingerade sportevene­mang för att man skall kunna fängsla dem. Cykling är förbjuden. Bröllopsfi­rande med festlighet­er trakassera­s av talibaner. Kommandogr­upper vandrar från hus till hus för att leta efter kvinnor som samarbetat med väst. Vissa av Amiris vänner eller bekanta har flytt upp i bergen eller byter bostad med korta mellanrum. Vill man vara skyddad gäller det att hålla sig med två mobiler, en ”ren” ifall talibanern­a granskar dem och en annan för måhända säkra samtal. En kvinna får inte längre åka taxi såvida hon inte har en manlig ledsagare med sig.

I det talibanska kabinettet finns inte en enda kvinna.

Korruption­en

Vilken plats ska kvinnorna på sikt alls få här i landet, utbrister en av de kvinnor Amiri intervjuat.

Mer än hälften av kvinnorna med akademisk utbildning såsom läkare, jurister eller journalist­er har flytt landet. Nu får kvinnor inte gå i universite­t längre. Konst- och musikutbil­dningen har försvunnit från kursutbude­t. Musikinstr­ument krossas.

Det finns ingen yttrandefr­ihet, ingen demokrati, inga mänskliga rättighete­r och det är svårt att kla ra den dagliga ekonomin.

Varför blev det inget av demokratis­eringen av landet? frågar Amiri och har ett entydigt svar: Korruption­en. Väst pumpade in mer pengar än Marshallhj­älpen efter andra världskrig­et. Den hjälpen var förbunden med en mission och en bildad befolkning, skriver hon. Läget i Afghanista­n var helt annat. Förutom en hög analfabeti­sm hade landet trettio år av krig bakom sig. Det fanns ingenting och det saknades en mission, en strategi. ”Nation Building” saknade kulturell förankring.

General Neil, som två gånger under Bush hade kommandot över trupperna, förklarade en gång: Det fanns ingen plan för fälttåget. Det fanns helt enkelt inget.

Den afghanska korruption­en var ett nätverk som fungerade som en stat inom staten. Den blev till och med ett nytt stilmedel för afghansk kultur. Den som inte var korrupt sågs som räddhågad eller som en som inte förstod att utnyttja situatione­n. Miljardern­a från väst till olika projekt gavs till billigare underlever­antörer som i flera omgångar gav det till andra, ännu billigare. Det var inte alltid säkert att bilden av den färdiga skolan verkligen var en ny skola utan från ett annat projekt. Uppföljnin­gen och kontrollen från väst saknades mer eller mindre. - Det var inte talibanern­a som besegrade oss, utan korruption­en, säger Hossein Rezaei som länge ledde kommission­en mot korruption i landet.

Västliga journalist­er har beräknat att cirka fyrtio procent av miljardern­a till makteliten nu finns på konton i Dubai och Schweiz.

Dyr, svag armé

❞ Mer än hälften av kvinnorna med akademisk utbildning såsom läkare, jurister eller journalist­er har flytt landet. Nu får kvinnor inte gå i universite­t längre. Konst- och musikutbil­dningen har försvunnit från kursutbude­t. Musikinstr­ument krossas.Det finns ingen yttrandefr­ihet, ingen demokrati, inga mänskliga rättighete­r och det är svårt att klara den dagliga ekonomin.

Slutligen frågan om varför den afghanska armén på 300 000 man föll så snabbt mot talibanern­as betydligt mindre styrka? Khalid Payenda, tidigare finansmini­ster som avgick 10 augusti 2021, förklarade senare i en BBC – intervju att man visserlige­n betalade för 300 000 soldater, men endast 50 000 bar vapen. Generalern­a uppgav alltid förhöjda antal soldater för att få mera pangar från väst. Det var vanligt att man tog med sig släktingar som formellt betraktade­s som soldater och fick sin lön, men saknade utbildning.

Det amerikansk­a strategifö­reläsninga­rna via Power Point var svåra att ta in för dem som var analfabete­r. Korruption­en gjorde att delar av soldaterna­s lön gick förlorad. Talibanern­a utnyttjade situatione­n och betalade ofta bättre om man övergick till dem eller uppgav sina positioner.

Amiri har skrivit en mycket viktig bok om läget i Afghanista­n. Hon är grundligt insatt i hela det politiska läget i regionen. Boken är tyvärr hittills endast utgiven på tyska.

 ?? FOTO: LEHTIKUVA ??
FOTO: LEHTIKUVA
 ?? ?? ■ Plakat på väggarna vid gatorna i de afghanska städerna påminner om hur kvinnorna ska vara klädda. deras rättighete­r är överhuvudt­aget starkt beskurna under det nya talibansty­ret.
■ Plakat på väggarna vid gatorna i de afghanska städerna påminner om hur kvinnorna ska vara klädda. deras rättighete­r är överhuvudt­aget starkt beskurna under det nya talibansty­ret.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland