Skogen väcker känslor

Har vi mycket eller lite träd i Finlands skogar? Den som tittar sig omkring ser träd överallt och svarar kanske spontant: Tillräckligt. Men frågan och svaren är inte likgiltiga mot bakgrunden av de senaste årens dragkamp mellan forst- och industrifolkets åsikter att det går att avverka mera – och natur- och miljöfolkets krav på större skyddsområden och mera kolsänkor.

I Finlands skogar växer fjorton och en halv miljarder träd på tjugo miljoner hektar, detta enligt Wikipedia. Varje år avverkas mellan 200 och 300 miljoner träd medan 150 miljoner nya planteras. 75 miljoner kubik stamved avverkas. Siffrorna är ungefärliga men ger en bild av skogsplantagen Finland.

Skogens ekonomiska betydelse har alltid varit en stor samhällspolitisk fråga men i dag hör man nya tongångar i debatten. Avverkningen är nu större än tillväxten berättar en rubrik, en annan att nya fabriker kräver väldiga råvarumängder. Samtidigt ledde pandemin till ett växande intresse för nationalparker, skyddsområden och fredning av skog.

I våras publicerades Klimatpanelens expertrapport enligt vilken mera avverkning och mera byggande i trä hotar klimatmålen. Spänningen mellan ekonomiska intressen och miljöhänsyn har ökat markant i vår skogsdebatt. Kalhyggen ifrågasätts allt oftare. Forststyrelsens avverkningar på rekreationsområden kritiseras och tätorternas växande befolkningar vill ha strövområden inom räckhåll.

Skogen intar en speciell plats i den finländska identiteten. En gång i tiden fanns det orörd urskog i Finland. Till den flydde människorna när kosackerna härjade. I dag genomkorsas skogarna av tusentals kilometer skogsvägar som trasar sönder det gamla ödemarkerna. Svedjebruk, tjärbränning och propsexport till järnvägsbyggen i England gav skogen ekonomiskt värde. Trots dagens högeffektiva användning av råvaran dominerar känslomässiga värderingar mångas syn på skogen.

Även om jag själv är "trädkramare" enligt familj och vänner ser jag inte en polarisering av åsikterna som fruktbar. Det kommer att ta sin tid innan byråkrater och politiker anammar ett nytt tänkande: Varför hugga ner varje träd som upplevs stå i vägen för samhällsstrukturens expansion? Just detta sker i tätbebyggda områden där skog och träd tuktas för att ge plats åt asfalt och betong. I mina hemtrakter naggas skogsområden ständigt i kanten. Runt om ett nytt bostadsområde avverkas all skog trots att planen talar om bevarad natur. Naturskog förvandlas till sterila parkområden.

Jag tror att finländarna i gemen mår bra av att se träd omkring sig, kanske ligger det i generna och i historien. En ny varsamhet behövs, inte enbart av miljöhänsyn, utan även för att motverka vantrivsel och främlingskap i nybyggda miljöer. I huvudstadsregionen bidrar den osunda konkurrensen mellan städerna till en markanvändning som stadigt minskar på fria ytor för rekreation.

Det talas mycket om plantering för att ersätta avverkningsmängden. Dessvärre är det oftast fråga om ensidiga trädåkrar som inte stöder biologisk mångfald. I tropiken ersätts naturskogar av sådana trädåkrar; mellan 2000 och 2012 planterades 322 000 kvadratkilometer, i stort sett Finlands areal.

Jag är medveten om att det är vågsamt av en lekman att ha åsikter om skogspolitik kontra miljö. Äganderätt, nationalekonomi, kolsänkor och rekreationsbehov sätter lätt känslorna i svallning. Förnuftig skogsskötsel med respekt för miljön ligger i samhällets helhetsintresse.

Just nu rasar skogsbränderna i det genomtorra och rekordheta Europa, ett bevis på att klimatförändringen gäckar ansträngningarna att bevara jordens skogsresurser. Kommer skogsbränderna och barkborrarna att lämna våra skogar i fred? Vi kan dra vårt strå till stacken genom att vårda våra resurser på ett balanserat sätt. Pär Stenbäck är minister.