Var är Svenskfinlands radikala rörelser i dag?

Mittenförbundet, som i fredags firade sitt 50-årsjubileum, är ett stycke finlandssvensk politisk historia. Förbundet lades officiellt ned redan för 38 år sedan, men dess anda lever kvar i aktivisterna som har fortsatt påverka samhället. Mycket har förändrats på 50 år, men en hel del av mittenförbundarnas visioner är fortfarande aktuella och det är få som har haft behov att vända kappan.

Det är intressant att blicka tillbaka på 70- och 80-talen via det kalejdoskop som Mittenförbundet utgör. Mitten stod SFP nära, verkade i skolor och universitet och kan kallas Finlands första politiska rörelse med gröna förtecken.

Då var samhällsengagemang, politik och ideologi viktiga för dem som var unga, eller åtminstone för den del av ungdomarna som syntes och hördes. Det talas ofta om att den tiden var överpolitiserad, och det ligger en viss sanning i det. Engagemanget förde väldigt mycket positivt med sig och gjorde avtryck som vi kan se ännu i dag.

Ungdomars – skolelevers och studerandes – samhällsengagemang förändrade Finland och den finländska politiken. Det var en brytningstid och den tiden behövdes för att modernisera Finland och vår politiska kultur.

När man talar om ungdomar och politik för 30 till 40 år sedan är det nästan alltid vänstern det handlar om. Minoritetskommunisterna, det finska Teiniliitto och den finska studentrörelsen får mycket uppmärksamhet. På svenskt håll fanns ett liknande, men ändå annorlunda, skeende.

Intresset för den politiska vänstern växte också på finlandssvenskt håll och det oroade många i Svenska folkpartiet. Svensk ungdom (SU), som var och är SFP:s ungdomsorganisation, framstod inte som särskilt intressant för de unga på den tiden. Det berodde säkert både på tidsandan och hur SU och SFP agerade och vilken slags politik de förde. Det behövdes något annat.

På ett fördomsfritt och – för att citera (HBL 20.8) den tidigare Mittenaktivisten Peter Stenlund – "intelligent" sätt – sporrade bland annat Jan-Magnus Jansson och Christoffer Taxell till att grunda Mittenförbundet. Det intelligenta och modiga var att ge aktivisterna fria händer. Att försöket att skapa en rörelse som ideologiskt, ekonoket miskt och praktiskt stod nära SFP faktiskt lyckades berodde säkert på att Mittens rörelsefrihet var så stor.

I stället för att gå i SFP:s ledband utmanade Mittenförbundet partiet. I HBL:s artikel säger Peter Backa, även han en tidigare ordförande, att det var Mitten som ställde krav på SFP, inte tvärtom. Samtidigt lyckades SFP med sin plan. Mittenförbundet blev ett alternativ till både den konservativa högern och den radikala vänstern.

Men finlandssvenska mått dominerade Mittenförbundet ungdomsoch studentpolitiken. Det ledde i vissa fall till en slags överlägsenhet och maktfullkomlighet som var mindre trevlig för för dem som inte var en del av gänget.

Som namnet säger låg förbundet i den politiska mitten. Det svenska var viktigt men Mittenförbundet betonade även liberalism och decentralisering. Men riktigt nydanande var Mitten när det gällde tillväxtoch miljöfrågor. Förbundet ifrågasatte tidigt om ständig tillväxt verkligen var något att eftersträva. Kärnkraftsmotståndet var en myccentral fråga och är ett exempel på hur Mittenförbundet påverkade SFP, som på partidagen 1975 beslöt att motsätta sig kärnkraft.

Kärnkraften är ett konkret men ganska tekniskt exempel på hur världen har förändrats. I och med uppvärmningen framstår kärnkraften i dag som ett alternativ, under en övergångsperiod, till fossila bränslen även för många tidigare motståndare.

Men mycket annat är förstås också annorlunda än på 1970- och 1980-talen. Då var den politiska mitten en stark kraft med betydlig politisk makt i Finland. Sedan drogs alla partier mot mittfältet och skillnaderna mellan dem blev otydliga.

I dag när vi upplever en åsiktspolarisering och en identitetspolitik som driver människor mot de politiska polerna har politiska krafter som finns i mittfältet svårt att hävda sig.

Decentraliseringen och att betona lokalsamhällets betydelse och roll var också ett viktigt tema. I dag finns en insikt om att man inte kan lösa alla problem på det lokala planer – även det globala och nationella behövs.

Politiken och samhällsutvecklingen utvecklas ofta likt vågrörelser. Därför är det inte bara tänkbart utan till och med troligt att de politiska krafterna i mitten kommer att uppleva sin renässans. Inte på samma sätt som för 50 år sedan, men på något annat sätt.

Vi ska även hoppas att Svenskfinland och hela Finland får se nya radikala ungdomsrörelser. För att citera Solveig Bergman, även hon tidigare Mittenordförande intervjuad i HBL, präglades Mitten av optimism och en vilja och tro på att samhället kan förändras. Det behövs sådana unga för att driva på samhällsutvecklingen. Det länder Mittenförbundet till heder att så många av de forna aktivisterna till stora delar fortfarande kan stå bakom de flesta av de värderingar de hade för flera decennier sedan.