Älgarna blir färre och mindre – jakten kan tvingas upphöra
Älgstammen i Finland har det inte lätt. På 2000-talet har antalet älgar halverats och nu har jägare uppdagat en oroväckande tendens: kalvar som slaktas är mellan 10 och 20 kilo lättare än de var förr. Experter förklarar det med att älgar är känsliga för de förändringar i klimatet som pågår.
På drygt tjugo år har de älgkalvar som fällts på sydvästkusten minskat med nästan en fjärdedel i storlek. Tjurkalvar vägde vid millennieskiftet i snitt 79 kilogram medan de nu väger omkring 60 kilogram.
Att kalvarnas vikt rasar beror på att torra och varma försomrar torkat ut de färska örter som älgar livnär sig på, vilket lett till ökad konkurrens där älgarna hamnat på efterkälken. Det säger Mikael Vikström, projektchef på Finlands viltcentral.
– I maj–juni är kalvarna helt beroende av den föda de får av sina mödrar, alltså mjölken de dricker som små. Om korna inte får tillräckligt mycket näring genom växter, syns bristen i första hand hos kalvarna. Att de blir mindre är en tydlig trend i hela södra Finland, men mest påtaglig är den vid sydvästkusten och i delar av Nyland, säger Vikström.
Samma fenomen förekommer även i Sverige, skrev Dagens Nyheter förra veckan.
Först mindre kalvar, sedan färre
Honkalvar som tidigt i livet är undernärda blir mindre till växten även i vuxen ålder – och mindre älgkor föder själv både mindre och färre kalvar. Om kor vanligtvis föder en till två kalvar kan det nya normala bli bara en liten kalv eller ingen alls.
– En stor och kraftig ko föder oftast två kalvar. Det vi då ser är att de först föder mindre kalvar och sedan året därpå färre kalvar. Det blir en nedåtgående spiral.
Men den mest betydande orsaken till att dagens älgstam är bara hälften av vad den var för 20 år sedan är jakten. Mikael Vikström säger att de så kallade täthetsmål som föreskriver älgstammens önskade storlek är en kompromiss mellan flera intressen: trafikskydd, skogsbruk och jägare, framför allt. På sistone har jägare valt att låta bli älgjakten helt och hållet, trots att de har tillstånd att fälla ett visst antal.
Till saken hör också att vargen, som gärna äter älgkalv, trivs på varma och torra områden – där älgarnas föda är knapp. Då äter vargarna kalv ur en redan krympande stam.
– Lokala jaktlag har ansett att älgarna är så få att stammen inte skulle förbli livskraftig om de sköt älg. En allmän regel är också att man bara skjuter kor som inte har kalvar, för kalvarna är helt beroende av sina mödrar under det första levnadsåret.
Hur allvarlig är den här utvecklingen?
– Skulle det bara hända då och då att våren och försommaren är varm och torr vore det inget märkvärdigt. Om det däremot upprepar sig år efter år är det förstås inte bra.
– En honkalv behöver uppnå en viss vikt för att bli könsmogen och betäckt under brunsten. I värsta fall blir viktutvecklingen så fördröjd att vi får en ond spiral: små kor föder små kalvar under en kortare period av sin livstid. Därför borde frågan om täthetsmålet borde skruvas upp en aning för att kompensera för älgarnas sänkta förökning och vargarnas predation.
Kan man gå så långt som att säga att heta somrar är början på slutet för älgar i Finland?
– Det är den stora frågan. Vi vet inte hur tåliga de är för förändringar i klimatet, men vi vet att de är mycket känsliga. Det får inte vara för varmt men inte heller för bistert. Ett tjockt snötäcke under vintern gör att kalvarna inte hittar någon föda.
– De behöver en gyllene medelväg – de har genom evolutionen anpassat sig till ett visst klimat. Just nu förändras klimatet kanske fortare än vad älgarna klarar av. I Nordamerika ser vi redan nu att de rör sig norrut.