Biden fick en saudisk spark i skrevet, som kan kännas i finländarnas plånbok
Joe Biden har all makt att reagera på Saudiarabiens beslut att spela Vladimir Putin i händerna. Men frågan är om han har modet.
Obekväma kompromisser är oundvikliga i den globala realpolitiken. Men tvingas man tumma på sin ideologi ska man helst få något värdefullt i gengäld.
När USA:s president Joe Biden i somras besökte den saudiske kronprinsen Mohammad Bin Salman var det precis ett sådant köpslående den amerikanske presidenten sysslade med.
En broderlig knytnävshälsning med mannen som Bidens eget underrättelseväsen prickat för styckmordet på Washington Postjournalisten Jamal Khashoggi var en PR-mardröm.
Att detta skedde på det saudiska kungahusets hemmaplan gjorde saken etter värre.
Som presidentkandidat hade Biden morskt svurit att göra Saudiarabien till en paria. Men nu var han i desperat behov av saudisk goodwill.
Bensinpriset i USA var skyhögt och Bidens popularitet rekordlåg. Med mellanårsval på kommande var alla medel tillåtna.
Efter mötet sa Biden att han förväntar sig att saudierna ökar sin oljeproduktion under de närmaste veckorna.
Till en början fungerade kalkylen.
Saudierna höjde sin produktion från drygt 10,6 miljoner fat per dag i juli till knappt över 11 miljoner i september.
Under samma tid sjönk bensinpriset i USA med omkring 20 procent.
Bidens egen popularitet började också krypa uppåt. Inte radikalt, men märkbart.
Högsta domstolens abortbeslut och Donald Trumps dokumenthärva gav demokraterna vind i seglen och valutgången såg inte längre lika nattsvart ut.
Biden hade all orsak att vara nöjd.
Men sedan kom den saudiska sparken i det amerikanska skrevet.
På ett möte förra veckan beslöt de största oljeproducerande länderna, Ryssland bland dem, att strypa kranarna och minska oljeproduktionen med två procent eller cirka två miljoner fat per dag.
I Vita huset såg man bundsförvanten Saudiarabien som den drivande kraften bakom beslutet och följaktligen brände man propparna.
– Det är ett kortsiktigt beslut som gynnar Ryssland i ett läge där ingen på något sätt borde hjälpa Vladimir Putin, sa John Kirby, som är det amerikanska nationella säkerhetsrådets talesperson.
Bland demokraterna i kongressen var ordvalen ännu starkare.
”Vi har fått nog”, skrev ordförande för senatens utrikesutskott, Bob Menendez, i ett uttalande.
Menendez beskyllde saudierna för att finansiera Putins krig och uppmanade USA att kapa allt samarbete med regimen i Riyad.
Andra demokrater i senaten ville stoppa all vapenhandel med ”de kungliga svikarna” och eventuellt godkänna en lag som skulle möjliggöra juridiska åtgärder mot prismanipulerande oljeproducenter.
Biden har varit försiktigare och nöjt sig med att säga att beslutet kommer att få konsekvenser och att man ser över sin relation med det mäktiga arablandet.
Demokraternas vrede är logisk. USA:s relation med den odemokratiska regimen har alltid varit obekväm och jobbig att motivera för ett land som tycker om att hävda sin ideologiska renlärighet.
Men relationen har ansetts nödvändig för att uppnå ett inflytande över världens näst största oljeproducent i en säkerhetspolitiskt känslig region. Nu står det klart att man inte har den typ av inflytande man trodde.
Saudiarabiens agerande går stick i stäv med Vita husets politiska intressen. Produktionsminskningen riskerar att höja oljepriset i ett läge då världen redan befinner sig i en energikris.
Med mindre än en månad kvar till mellanårsvalet har Biden och demokraterna inte råd med åter stigande priser.
Utrikespolitiskt är det också ett svårt bakslag. Stigande priser betyder ökade tillgångar för Vladimir Putin och hans krigsmaskineri i ett läge då Biden försöker åstadkomma det motsatta.
I Europa riskerar konsumenternas energikostnader att bli ännu högre än befarat när vinterkylan kommer.
Saudiarabien har besvarat den amerikanska kritiken mot oljebeslutet med att hänvisa till ekonomiska skäl. Ukraina hade inget med beslutet att göra, säger man.
Oavsett den verkliga orsaken visar beslutet att OPEC och saudierna sist och slutligen bryr sig mera om sin egen kassaström än solidaritet med Ukraina.
Europas perspektiv på kriget är givetvis ett annat än det saudiska, men som symboliskt exempel är oljeproducenternas agerande oroande för Biden, vars strävan är att hålla EU fronten mot Putin enig i ett läge där de europeiska länderna står inför potentiellt påfrestande tider.
Vad beslutet också visar är att kungahuset bryr sig föga om vad Joe Biden vill. Politiskt är det besvärande och på ett personligt plan ytterst förödmjukande.
Biden har all makt i världen att göra nånting åt saken. Frågan är om han har mod att göra det.