Putins partiella mobilisering ska upphöra om två veckor
På fredagen uppgav den ryska presidenten Vladimir Putin att Rysslands partiella mobilisering ska upphöra om två veckor. Mobiliseringens militära effekt har vi inte sett ännu, varnar krigsvetaren Ilmari Käihkö.
För snart en månad sedan, den 21 september, beordrade den ryska presidenten Vladimir Putin till partiell mobilisering och 300 000 ryska reservister kallades in till kriget i Ukraina. Bakgrunden till mobiliseringen var att Ryssland inte hade tillgång till tillräckligt med frivilligt manskap genom avlöning. Den nya mobiliseringslagen gjorde det möjligt att beordra reservister tillbaka i tjänst med hot om rättsliga påföljder för dem som vägrat.
I fredags meddelade Putin att den partiella mobiliseringen kommer att avslutas om två veckor. Runt 16 000 ryska reservister beräknas nu befinna sig i Ukraina och under de kommande veckorna ska antalet stiga till 300 000, hävdade Putin.
Beväringar kan skickas till de annekterade områdena
Den amerikanska tankesmedjan The Institute of the Study of War (ISW) bedömer att Putin är tvungen att avbryta mobiliseringen för att frigöra resurser och fokusera på de värnpliktiga.
Eftersom det enligt lag är förbjudet att skicka värnpliktiga för att kriga utomlands har Ryssland än så länge inte gjort det. Men efter att Ryssland annekterade Donetsk, Luhansk, Cherson och Zaporizjzja väntas Putin nu stationera beväringar i de fyra områdena.
– Putin använde värnpliktiga i början av kriget men upphörde på grund av motståndet, men nu kan han göra det utan att bryta mot ryska lagar. Och det handlar om många soldater, säger Ilmari Käihkö, som är docent i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan i Stockholm och gästforskare vid Alexandersinstitutet vid Helsingfors universitet.
Trots att den pågående mobiliseringen skulle upphöra om ett par veckor utesluter det inte liknande mobiliseringar inom de kommande månaderna.
– Nya årskullar av värnpliktiga som snart kommer till reserven kan i teorin mobiliseras samma dag de blir värnpliktiga och skickas till Ukraina. De har ju blivit utbildade och utrustade under mobiliseringslagen, säger Käihkö.
”Mobiliseringens militära effekt oklar”
Uppbådet har stött på motstånd i Ryssland och det har rapporterats om hur oerfarna ryska reservister tvingats in i kriget, dåligt utrustade och ovetande om vad som väntar.
Ilmari Käihkö är ändå försiktig med att i nuläget döma mobiliseringen som ett bakslag i Putins krigsstrategi.
– Jag är kanske lite förvånad över hur media har dömt Putins mobilisering som misslyckad. Det är viktigt att skilja på mobiliseringsprocessen som varit kaotisk och oplanerad och de militära konsekvenserna. Den militära effekten har vi inte sett än.
Då Ryssland invaderade Ukraina den 24 februari bestod styrkorna av 150 000 soldater och i dagsläget har de ungefär 200 000 soldater i Ukraina. Att öka de ryska styrkorna med 300 000 eller ens 100 000 soldater kan därför ha en betydande inverkan på krigets utgång, understryker Käihkö.
– Den ryska förhoppningen är sannolikt att man mot våren ska ha tillräckligt stora utbildade och utrustade styrkor för att destabilisera frontlinjerna, säger han.
Vilka de långsiktiga effekterna av mobiliseringen blir är svårt att bedöma i nuläget eftersom man helt enkelt inte har tillräckligt med information om läget, betonar Käihkö.
– De ryska styrkornas stridsduglighet försvagas av flera strukturella problem som dålig moral, utrustning, ledarskap och strategi. Men huruvida de problemen kommer att förvärras eller lösas och vad den militära effekten blir av mobiliseringen vet vi inte, säger han.
Belarusiska styrkor i Ukraina osannolikt
På lördagen meddelade Belarus diktator Aleksandr Lukasjenko att de första ryska soldaterna som ska delta i en ny gemensam styrka med Belarus har anlänt till landet.
Belarus stöder redan ryska styrkor i form av krigsmateriel och har styrkor längs med den ukrainska gränsen. Ilmari Käihkö bedömer ändå det som osannolikt att Belarus skulle skicka egna styrkor till Ukraina och deklarera krig.
– De experter jag pratat med anser att Lukasjenko inte vågar eftersom risken är alltför hög. Kriget är inte populärt i Belarus och motståndet mot Lukasjenko skulle öka om han blandade in sitt land i kriget ytterligare.
– Men man måste ju alltid komma ihåg att saker kan förändras. Det är inte omöjligt att Putin skulle tvinga Lukasjenko att gå med i kriget, men just nu är det osannolikt att det skulle ske i den närmaste framtiden.
Käihkö poängterar också att de belarusiska styrkorna saknar tillräcklig stridsduglighet för att det skulle påverka krigets utgång. Belarus har haft styrkor längs gränsen till Ukraina under kriget och det har tvingat ukrainarna att ha styrkor där om det skulle hända något.
– Men den här senaste utvecklingen kan man tolka som att Ryssland vill ha fler styrkor vid gränsen. På det sättet kan Ukraina tvingas flytta styrkor som kunde vara stationerade på frontlinjerna i Cherson, Charkiv och Donetsk–Luhansk-området till gränsen för att ha dem i beredskap där. På det sättet försöker Ryssland splittra de ukrainska styrkorna.
❞ Jag är kanske lite förvånad över hur media har dömt Putins mobilisering som misslyckad. Det är viktigt att skilja på mobiliseringsprocessen som varit kaotisk och oplanerad och de militära konsekvenserna. Den militära effekten har vi inte sett än. Ilmari Käihkö
docent i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan i Sverige, gästforskare vid Alexandersinstitutet vid Helsingfors universitet