Det börjar kännas pinsamt att inte fatta gangsterkulturen
Det finns en brutal verklighet utanför den finlandssvenska medelklassens kulturella centrum, och den tar sig uttryck i både musik och våld. Det börjar kännas pinsamt att inte ha en susning om vad som pågår.
Jag traskade nyligen genom vackra Katarina kyrkogård på Södermalm i Stockholm, och kände mig som en lillgammal kulturgubbe när jag stannade upp och fotograferade Cornelis Vreeswijks gravsten, som ligger i närheten av både Gösta Ekmans, Michael Nyqvists och Anna Lindhs.
Ännu töntigare kände jag mig när min kompis berättade att rapparen Nils ”Einár” Grönberg också ligger begraven här, bara ett stenkast bort. Den nittonåriga rapartisten sköts till döds i Hammarby sjöstad den 21 oktober i fjol, indragen i en av de brutala gängstrider som pågår i Sverige.
Jag gick inte och fotograferade graven, utan tänkte för mig själv att jag inte hade tid.
HBL rapporterade för en vecka sedan om rättegången som inletts i Östra Nylands tingsrätt i Vanda där nio unga män ställs inför rätta på sammanlagt tretton åtalspunkter. Bland annat handlar det om försök till mord, skjutvapenbrott och straffbart bruk av narkotika. Polis och åklagare beskriver det som rivaliserande gatugäng, själva nekar de detta.
När jag läser om rättegången rinner en diffus känsla över mig ... skam? För visst kändes det pinsamt när jag hörde om Einárs död för ett år sedan och jag inte hade en susning om vem han var – trots att flera av hans låtar gjort succé på topplistan.
Nu har jag inte heller den blekaste aning om vem Milan Jaff är – alltså en av rapparna som är inblandad i konflikterna i Vanda. Men jag läser att åklagaren säger att det handlar om två gäng: ”Kurdish Mafia” baserade i östra Helsingfors och ”LCity” i Alberga.
Under den juridiska processen har åklagaren lyft fram det faktum att företrädare ur båda gängen dissat varandra på sociala medier och i sin rapmusik, i USA och Storbritannien har det kallats ”rap on trial”.
Denna gängkultur på sociala medier blev också ett svenskt nyord i fjol: ”Gangfluencer”, en person i ett kriminellt nätverk som använder sociala medier för att visa upp sin livsstil.
När jag lyssnar på Milan Jaffs låt Kurdish Mafia begriper jag verkligen ingenting, utöver läten som ”praapp, praapp, praapp” och ”pow, pow, pow”.
Samtidigt hade det väl varit ett rejält underbetyg för den finska
❞ När jag läser om rättegången rinner en diffus känsla över mig ... skam? För visst kändes det pinsamt när jag hörde om Einárs död för ett år sedan och jag inte hade en susning om vem han var – trots att flera av hans låtar gjort succé på topplistan.
gangsterrapen om en kulturjournalist – på en dagstidning som stavar hufvudstad med F i namnet – hade plockat 100 procent av referenserna i låtarna.
De misstänkta gängkonflikterna i Helsingfors kan ändå inte jämföras med de svenska motsvarigheterna, som mig veterligen är både mer omfattande och komplexa. Och medan de finska gangsterrapparna verkar få kämpa för att hävda sig med sin musik på sociala medier, har svenska artister med kriminella erfarenheter som Yassin och Dree Low nått många lyssnare, hyllats på kultursidor och kammat hem fina priser.
Innan mordet på Einár fördes en ibland lite väl duktig, men högst relevant, kulturdebatt i Sverige där somliga menade att det ska gå att skilja på verk och person även när det kommer till gangsterrapen.
Tre dagar efter Einárs död gick Expressens sedermera kulturchef Victor Malm ut och sa att kulturjournalistiken misslyckats med sin bevakning av genren. Och det som den svenska kulturdebatten lyfte fram för ett år sedan känner jag delvis igen hos mig själv i dag.
För även om det går att argumentera för att de inblandade rapparna i Vanda endast är perifera figurer som man inte behöver känna till, känns det smärtsamt tydligt hur pinsamt dålig koll jag har. Inte bara på musiken, utan på den verklighet runt hörnet där låtar som Kurdish Mafia kanske betyder något på riktigt.
Är det ett stort problem? Kanske inte.
Vore det rimligt att kräva att HBL kultur ska bevaka detta på ett djupgående sätt? Knappast.
Borde man oavsett vilket åka utanför centrum oftare för att ta del av konst och kultur? Jag tror det!
Själv har jag fler frågor än svar i den här frågan, men en sak känns säker: killarna i Vanda kommer inte bli begravda bredvid en utrikesminister eller helgonförklarad trubadur på en vacker kyrkogård mitt i stan.
Kanske glöms de bara bort, blir en siffra i något straffregister någonstans. Medan vi andra inte har tid att stanna upp, utan bara rusar förbi.