Boka in en servicedag – det är du värd

Servar du din bil? Bra. Servar du dig själv? Varför inte? Det lönar sig i längden.

Den 1 november fyller jag 20 000 dagar, åtminstone enligt en av de räknare som finns tillgängliga på nätet. Det betyder service.

För många år sedan inrättade vi en servicedag i familjen. Tanken var att om bilen ska föras till verkstad för kontroll, putsning och reparationer med regelbundna intervall så måste väl detsamma gälla för människorna.

Sådant som tandgranskning och allmänna hälsokontroller droppar ofta in automatiskt. Lappen från tandläkaren ligger i postlådan varje januari, den offentliga vården kallar till olika screeningar, men den där känslan av att bli uppfriskad och lyxigt omskött får du ta hand om själv.

Serviceintervallet sattes till 1 000 dagar. Man har själv ansvaret för att hålla reda på datum, själv ansvaret för att tänka ut vad som skulle göra en riktigt glad. Kalaset får kosta, men måste inte göra det. Nu handlar det inte om pengar, för ibland har man inte så mycket på kontot. Det handlar om att tänka ut vad som gör dig gott. Var och en får göra sin egen lista: massage, en hel dag i skogen, konsert, middag på krogen, simning i vak (nej tack, men någon kan gilla det), loppisrunda eller fjorton varv på cartingbana.

Orsaken är enkel. Det är precis som ett franskt kosmetikföretag har sagt till sin kunder sedan 70talet: för att du är värd det här. Sedan kan det ju hända att tanken smittar av sig på andra dagar också. Det är bra. Det är inte förbjudet att putsa bilen mellan servicebesöken. Det är ingen dålig idé att varva ner motorn då och då och stanna för lite tvätt och vaxning. Följande dag kan slasket stänka om stövlarna igen, men då är det lättare att ta.

Allvarligt talat: alla behöver service. I fjol satte Arbetshälsoinstitutet upp en tjänst som kallas Återhämtningsräknaren. Den är en del av institutets program för psykisk hälsa i arbetslivet. Den är gjord för att arbetsplatser av olika slag ska kunna se över sina rutiner för att få veta om dessa kanske rent av är skadliga för arbetstagarna.

Efter att mätaren startades för ett år sedan har den använts närmare 1 400 gånger. Under den tiden har den bland annat avslöjat att en av tre organisationer har personal som regelbundet arbetar över 50 veckotimmar. Här är det plats för riskvarning. Arbetslivsforskare vet att en regelbunden arbetstid på

❞ Alla har tråkigt på jobbet ibland, det är normalt, men bakom en präktig boreout ligger ofta inte lättja, utan brist på utmaningar. Den som inte får visa framfötterna förlorar lätt motivationen.

mer än 48 timmar per vecka inte är hälsosam. (I siffran ingår alla övertidstimmar.) Översatt till dagar: åtta timmar per dag måndag till lördag är en gräns. Om den sjunde dagen också blir regelbunden arbetsdag finns inte längre tillräckligt mycket återhämtningstid. I regel. En del tål mer, andra mindre.

I det här skedet av diskussionen brukar egenföretagarna höja rösten och påminna om hur ett eget företag är en livsstil som kräver sitt. Nu visar ändå samlad fakta från Återhämtningsräknaren att de långa arbetsdagarna är vanligare i storföretag än bland småföretagare eller i mikroföretag.

Räknaren ger ingen sekundsnabb analys av läget i ett företag, den är ett arbetsverktyg som tar en hel timme att använda. För att ha nytta av tjänsten behöver organisationen samla en grupp med representanter från chefer, HR, arbetarskyddet och personalen för att tillsammans besvara frågorna i den. En av dem lyder: ”Kan arbetstagarna normalt reglera både sin arbetsoch fritid?”

Har du hört om boreout? Nej, inte burnout, utan det besläktade begrepp som bygger på engelskans ”bored”, uttråkad. Att tala om den farliga burnoutens halvsyster boreout kan faktiskt upplevas som lite skämmigt, för att tillståndet lätt förväxlas med lättja. På ytan kan det se ut som att du bara är lat och därför inte får lika mycket gjort som de kolleger som med ögonen på sekundklockan i full fart springer mot sin burnout. (Den som har extratid hinner förstås också sitta och tänka på hur trist jobbet är – eller hur?)

Just så där enkelt är det förstås inte. Alla har tråkigt på jobbet ibland, det är normalt, men bakom en präktig boreout ligger ofta inte lättja, utan brist på utmaningar. Den som inte får visa framfötterna förlorar lätt motivationen. Symtomen kan sedan börja påminna om burnout: koncentrationssvårigheter, en initiativförmåga i samma tröghetsklass som en gammal sirapsburk. Handlingsförlamning är superlätt att förväxla med lättja.

Vad göra? Receptet är detsamma som för din personliga servicedag. Först: tänk. Vad skulle göra dig glad och inspirerad? Nya arbetsuppgifter i stället för de gamla som är så trista och enkla att du knappt gitter lyfta armarna? Åtgärda. Be om att få visa vad du kan.

Det betyder inte att du måste klättra på karriärstegen mot det högsta chefskapet, inte att du måste göra de där överlånga dagarna. Det kan också betyda att du specialiserar dig på något du verkligen är nyfiken på. För att du är värd både en hygglig vardag och att din spegelbild ler snällt mot dig ibland.