En utmaning bokföra ekologiska produkter inför en granskning

Huvudet snurrar av siffror, tabeller, namn, datum och av att försöka ge en helhetsbild av vår produktion. I dag har vi haft ekogranskning på hela verksamheten. Odling, djur och livsmedel.

Det gick bra men det är fortfarande en utmaning att ha sådan bokföring av produkter och förnödenheter och deras rörelse inom enheten att någon utomstående hänger med och kan spåra spannmålens väg från utsädessilo via åker och tork till kvarnen och därifrån tillbaka till gårdsbutiken och till kunden.

Dessutom ska det finnas anteckningar från när utsädet kommit till gården och bevis för att det är ekologiskt godkänt. Utöver det behövs anteckningar från varje åkerskifte för vilka åtgärder som gjorts och när så att man kan kolla att det stämmer överens med de ekologiska kraven. Det här var en planerad årlig granskning där vi hade kommit överens om tidpunkten på förhand. På cirka fem procent av gårdarna görs också granskningar utan förvarning. Jag har varit med om det en gång. I dag togs det för andra gången hos oss ett produktprov som ska analyseras för spår av medel som inte är tillåtna inom ekologisk odling. Detta görs också på cirka fem procent av gårdarna.

Nå, jag vill inte skrämma bort någon som funderar på att starta en certifierad ekologisk verksamhet. När man kommit in i det rullar det oftast på från år till år och många av sakerna är ju bra att hålla koll på oberoende och tabellerna är ofta användbara verktyg. Dessutom är det ju den här granskningen utöver de ekologiska principerna som gör att vi faktiskt till stor del kan lita på att något som är märkt med det officiella europeiska lövmärket för certifierad ekologisk produktion faktiskt är mera ekologiskt än den övriga produktionen. Alla producenter som blivit godkända finns sedan i ett register som via livsmedelsverket finns tillgängligt för allmänheten.

Men visst finns det risk för att byråkratin skrämmer bort producenter som annars skulle passa inom de ekologiska ramarna. Om inte byråkratin i sig så kanske det faktum att vi producenter betalar en hög timtaxa för den tid kontrollen tar. För oss jordbrukare som också har möjlighet att få stöd för odlingen är kanske taxorna ännu överkomliga, fast alla bäckar små också känns hos oss. Men för till exempel en ekologisk honungsproducent eller annan småskalig verksamhetsidkare kan den här kostnaden verkligen bli oskäligt stor.

Här finns alltså mycket att göra för byråkrater och politiker fortfarande, även om jag tycker att själva förfarandet och informationen blivit bättre år för år. I bästa fall har också jag själv blivit mera organiserad och rutinerad. Men speciellt nu när så gott som alla kostnader ökat så kraftigt och också stöden omfördelas och minskar är det ytterst välkommet att försöka rensa bort alla andra kostnader och obekväma trösklar som hindrar utvecklingen. Detta gäller visserligen inte bara den ekologiska sektorn, men det är ju här mitt hjärta bultar.

Mitt i granskningen knackade postiljonen på dörren med ett paket från Crowd Farming. Det är en sida på nätet där man kan beställa ekologiska produkter direkt från odlare runtom i Europa. Citrusfrukter fullsprängda med smak. Ris odlat i Europa. Mango och avokado från Spanien. Och ett ansikte och en berättelse bakom varje produkt, vilket tycks höja smaken ytterligare. Nu sätter jag tänderna i en solmogen apelsin. Mums!