Osakligt agerande mot regeringens ägarroll i Fortum
Fortum Abp:s internationella äventyr har sysselsatt politikerna och medierna under hela den tid Rysslands roll som olje- och gasleverantör minskat eller helt upphört. Förvånar det någon att oppositionspartierna, framför allt Sannfinländarna förfaller till verklighetsfrämmande och till en del av befolkningen ”lättsålda” förvrängda argument i former av politiskt lurendrejeri.
Den politiska oppositionen har riktat svidande kritik mot den sittande regeringens ägarroll och ägarstyrning i Fortum Abp. Ministern för statens ägarstyrning Tytti Tuppurainen och statsminister Sanna Marin har utsatts för osakliga påhopp för händelser som inträffat långt tidigare än deras nuvarande politiska ansvar inletts.
Med en rätt lång erfarenhet av bolagsstyrning är det tacknämligt att i minister Tuppurainens argumentering notera ett klart ställningstagande och respekt för rådande bolagsstyrningsprinciper och regelverk. Då den osakligt agerande politiska oppositionen krävt ett så kallat ägaransvar har ministern hänvisat till rådande aktiebolagslag gällande bolagsstyrningens rollfördelning mellan ägare, styrelse och bolagsledningen.
Ägaransvaret i aktiebolag, oberoende av om ägandet är över 50 procent eller om bolaget är börsnoterat eller inte utgår ifrån ägarnas jämställdhet, rätten att på bolagsstämman (ordinarie eller särskilt sammankallad) utse styrelseledamöter och besluta om dispositionen av vinstmedlen. Dialogen mellan ägarna och styrelsen bör ske jämlikt och konsekvent (Värdepappersmarknadslagen) och i enlighet med bolagsordningen. Ägandets storlek får inte leda till att de större ägarna eller majoritetsägarens representation i styrelsen fattar beslut utan hänsyn till de övriga ägarnas rättigheter.
Det politiska trycket på den ansvariga ministern är och har alltid varit hårt och föga skonsamt. Enligt riksdagsledamot Anders Adlercreutz (HBL 9.10) har kön till ansvarsområdet sällan varit lång. Må tilläggas att uppdraget inte heller innehafts längre tidsperioder. I bolagsstyrning obevandrade politiker och vissa medier med snedvridna motiv har inte gjort sitsen lättare.
Tuppurainen, som skött sitt ägarstyrningsuppdrag korrekt och konsekvent, har nu fått ge vika för politiska påtryckningar. I samtliga bolagsstyrelser där staten är delägare skall framöver ingå en statlig tjänsteman.
Enligt aktiebolagslagen skall styrelsen svara för bolagets förvaltning och för att bolagets verksamhet är ändamålsenligt organiserad. Styrelsen svarar för att tillsynen över bolagets bokföring och medelsförvaltningen är ordnad på behörigt sätt ( Abl. 6 kapitlet, paragraf 2). Knappast kommer någon tjänsteman som ny styrelseledamot att ha några svårigheter att anamma och utveckla dessa ansvarsområden.
Hur tolkas och hur borde uppdraget tolkas? Kritiska röster talar om ”vakthund”, ”tjallare” och ”hemlig agent för politiska strävanden”. Men, förutsatt att tjänstemännen kan bidra till själva affärsrörelsens utveckling genom att tillföra värdefulla insikter i och förståelse för bolagets marknadsmässiga framgångsfaktorer och olika riskscenarier är ministerns tilltag värt att testas.
Tuppurainen och sakkunniga betonar ägarnas viktigaste roll, att på bolagsstämman utse bolagets styrelse. Stor vikt vid valet av ledamöter är att förvissa sig om tillräckliga färdigheter att ur bolagets eget framtidsperspektiv aktivt och insiktsfullt bedöma centrala faktorer i dess verksamhetsomgivning – ekonomiska, politiska och juridiska – som kan ha avgörande inverkan på eftertraktad framgång.
Tom Palmberg
Ingå