Fotbollsgodis i kvartsfinalen – hur bra är egentligen England och Frankrike?
3–1, 3–0. Frankrikes, respektive Englands segersiffror i kvartsfinalerna lämnar inte mycket utrymme för spekulationer. Eller gör de det?
De två giganterna möts i kvartsfinalen på lördag. Dagen före har Argentina och Nederländerna drabbat samman.
England är obesegrat i VM och målskillnaden 12–2 imponerar. Mot Senegal lät man utmanarna springa av sig lite och invagga de afrikanska mästarna i någon sorts falsk tro. Englands inledande 40 minuter var mördande tråkiga med snigelfart och ingen som helst kreativitet framåt på den torftiga menyn.
Det här är något som varit kännetecknande för England under Gareth Southgates ledning. Southgate har gjort ett fint jobb med VMsemifinal och EM-final på meritförteckningen men någon sprudlande anfallsshow har Southgate rätt sällan bjudit på. 6–2 mot Iran i premiären var ett undantag.
Senegal gick bort sig ett par gånger, tappade positionerna och mer än så behövdes inte för afrikanernas VM skulle vara över. Ett par mönsteranfall med snabba omställningar innebar 2–0 till England strax före paus och matchen var paketerad. Bukayo Saka lättade ännu läckert in 3–0 i andra halvlek och efter det kunde Southgate och hans stab vända blickarna mot lördagen och Les Bleus.
Där Senegal egentligen inte alls förmådde hota England innebär Frankrikes anfallsgarde en helt annan utmaning för den engelska defensiven. I synnerhet för mittbackarna som kommer att sättas under en enorm press.
Det känns hela tiden som att England har en växel till att ta till vid behov. Hittills har den inte behövts och den engelska basnivån är så hög att 100 procent inte alltid behövs.
Frankrike då? Sprudlande offensivt och snabbt i sina bästa stunder men tämligen sårbart neråt då inte alla spelare gör jobbet man kommit överens om.
Polen var för dåligt för att kunna utnyttja de luckor och ytor Frankrike, i synnerhet före paus, blottade. Det finns ibland ett visst stänk av arrogans och övertro på det egna kunnandet i de regerande världsmästarnas led. Men faktumet att laget förfogar över det mångsidigaste anfallsgardet gör laget till en mästarkandidat också denna gång.
England hör också till favoriterna. Inte minst tack vare den underbare Jude Bellingham som har så mycket fotboll och rätt virke i sig att det nästan gör ont att skåda. 32årige Jordan Henderson är alltjämt lika nyttig på mittfältet som en stor fyrhjulsdriven SUV i snöstormen och Liverpoolspelaren hörde till planens bästa mot Senegal. Harry Kane gjorde mål och det var viktigt för England.
Southgate är stramare och lite mer försiktig i sitt taktiska ledarskap än kollegan Didier Deschamps i Frankrike. Deschamps var själv en riktig grovjobbare på mittfältet som hörde till tränarnas favoriter. Som tränare ger han sina spelare vissa friheter och förfogar du över lirare som Kylian Mbappé, Antoine Griezmann, Ousmane Dembele, Olivier Giroud och övriga giganter ska du naturligtvis inte försöka tvinga in dem i en liten tändstickslåda utan ge dem lite friheter att improvisera ute på planen. De friheterna gav gruppseger och enkelt avancemang till kvartsfinal. Återstår att se hur stort utrymme att improvisera Mbappé och övriga stjärnor får. Inte så att Mbappé behöver särskilt stora ytor. Det har han än en gång med eftertryck visat i Qatar.
Polen hade sina chanser i första halvlek men då Giroud gjorde 1–0 och Mbappé 2–0 var matchen över. Båda målen var mästerverk av Frankrike och det känns som att Frankrike också har ännu mer att ge.
Kvartsfinalen på lördag kan bli en urladdning och en höjdare. Eller så är den ömsesidiga respekten så stor att det blir ett taktiskt ställningskrig där en eller att par individuella sekvenser av briljans fäller avgörandet.
Dagen före ska Nederländerna och Argentina göra upp. Före turneringen var Argentina andra- eller tredjehandsfavorit till titeln medan Nederländerna sågs som en lurig svart häst.
De sistnämnda har gjort 19 matcher utan förlust och den där cyniska balansen som varje vinnande lag behöver sitter djupt rotat i lagets dna. 71-årige Louis van Gaal har visat att några år som pensionär inte avtrubbat hans taktiska sinne det minsta.
Finns vissa likheter med England rent taktiskt i det nederländska sättet att spela fotboll nådens år 2022. Lagets spel kan vara sövande tråkigt i långa sjok för att sedan explodera till liv med mål som följd. Nederländernas defensiv imponerar och framåt finns tillräckligt med Gakpo och Depay som primus motorer.
Balansmässigt är Nederländerna bättre än Argentina som är tämligen individdrivet. Och van Gaals hörnstenar är de samma som vanligt. En solid defensiv, snabba omställningar, farliga yttrar och man-mot man-markering också högt uppe på mittfältet. Samma fotboll förde Nederländerna till semifinal 2014 då van Gaal senaste basade för laget. Samma fotboll kan mer än väl räcka för semifinal också nu.
Argentina har gjort det svårt för sig i VM och var inte så otroligt långt ifrån att ställa till det för sig mot Australien i åttondelsfinalen. Lionel Messi har varit bra och Julian Alvarez har bidragit med välkommet flankstöd då Lautaro Martinez tycks ha tappat form, humör och målsinne.
Men hittills har Argentina inte sett ut som ett mästarlag. Komponenterna finns för framgång men då gäller det att höja sig rejält mot ett hypertaktiskt spelande Nederländerna.