Elisabeth Rehn delade en hemlighet med presidenten
– Det var himmelens högtidligt, säger Elisabeth Rehn som fick äran att inleda årets mottagning på slottet. – Det var humor, säger Tim Sparv som gratulerades till studenten av självaste presidenten.
– Eva Biaudet kallade mig en minröjare, så fort jag kom gående i trängseln med käppen så vek folk undan för att göra plats, säger en trött men lycklig Elisabeth Rehn,
drygt tre timmar in i slottsbalen.
Finskorna har hon nyss bytt ut mot vinterkängorna för att ta taxin hem till Kyrkslätt.
Det var en av de sista dagarna i oktober hon fick samtalet av president Sauli Niinistö.
– Vi känner ju varandra från tidigare så vi talade dittan och dattan, om att köra som äldre och så. Men så kom han till saken och sa att han faktiskt har ett ärende också.
Niinstö hade bestämt att Rehn skulle inleda hela festen med att vara först på röda mattan.
– Jag kände mig så tagen. Har jag verkligen förtjänat detta? Men han var hemskt noga med att det skulle vara vår stora överraskning. Och vi har lyckats hålla hemligheten. Det var en stor sak för mig, säger Rehn och lämnar festen med en hälsning:
– Vi får inte glömma hjälpbehovet i Ukraina trots att vi har det lite besvärligt med vintern här hemma och ekonomin inte är den bästa för många.
THL:s tidigare hälsosäkerhetsdirektör Mika Salminen är bjuden för första gången med avecen Taeun Yang som kvällen till ära bär en traditionell sydkoreansk festklänning.
Salminen som jobbat med infektionsfrågor i hela sitt liv ser inte slottet som en speciellt farlig plats en kväll som denna.
– Här är lika mycket trängsel som i metron i går, inget att oroa sig över, konstaterar han efter ett snabbt svep över salen.
Att presidenten tar små desinfektionspauser mitt i handskakningen är det enda som gör smittorisken påmind ibland.
Också Ylejournalisten Antti Kuronen är bjuden för första gången i sällskap av sambon Eva Österberg. SFP:s partiordförande AnnaMaja Henriksson går förbi och passar på att tacka Kuronen för hans rapportering från Ukraina.
– Glad självständighetsdag! Roligt att se dig här på hemmaplan.
Vad har du som van balbesökare för råd att ge Kuronen här på slottet?
– Jag har ju inga råd att ge honom som reporter ute i världen, där kan han allt. Men här på slottsbalen lönar det sig att vandra omkring. Sedan kan det vara bra att veta att när dansen drar igång blir det mera plats vid smörgåstårtan, då har man tid att välja och vraka.
– Och det är alltid proppfullt i biblioteket. Att pressa sig igenom där, det är en prestation.
Riksdagsledamoten Hjallis Harkimo (Rörelse Nu) är tyngd av privata bekymmer.
– Det har varit ett jobbigt år. Min bror har cancer och min mamma är 93 och behöver mycket hjälp. Men det är vår sak att sköta de äldre nu när de skötte oss som små.
Rent arbetsmässigt vädrar han morgonluft i riksdagsvalet med ”minst tio invalda ledamöter”.
– Nu går det bra, vi har massor med bra kandidater och har råd att välja och vraka.
En sprudlande glad Alma Pöysti kommer förbi i sin soligt gula byxdress, designad av Anne-Mari Pahkala.
– Den är helt underbar, som gjord för mig! Man blir bara på så gott humör att gå omkring i den, utbrister hon.
– Kläder ska ju förmedla kärlek och glädje och hållbarhet, inte slitoch-släng-mode.
❞ Här är lika mycket trängsel som i metron. Mika Salminen THL:s tidigare hälsosäkerhetsdirektör
Har du fått några goda råd för kvällen?
– Vissa säger att man ska dricka bålen, andra att man ska sky den. Men det gäller att ta vara på stunden nu då man inte kunnat festa och träffa människor på så länge.
– Sedan känns det också fint att få fira självständighet när det råder krigshot i Europa, det är mycket som man tagit för givet men som det är fint att känna tacksamhet för.
När det gäller bålen har fotbollslandslagets tidigare kapten Tim Sparv en klar åsikt.
– Den är fantastisk. Och så serveras här en laxkaka som jag bara älskar.
Sparv är på slottsbal för tredje gången, men första gången som student.
– Det är så humor, till och med presidenten gratulerade mig till studenten, säger Sparv och flinar.
Han och flickvännen drar mångas blickar åt sig under kvällen.
– Vi gjorde vårt bästa med att hitta en klänning, säger Jitka Novackova.
– Det är faktiskt en lite rolig historia, säger Sparv. Vi hade inte förväntat oss en inbjudan tills en reporter ringde upp oss och ville boka en intervju med oss på balen. Vilken bal? undrade jag och måste snabbt ringa min pappa för att kolla postlådan hemma i Vasa. Där låg inbjudan vi höll på att missa. Så vi var lite sena med allt.
Då kriget i Ukraina bröt ut upplät Sparv sin Vasa-lägenhet till en ukrainsk mamma med två barn.
– De bor fortfarande kvar där och pojkarna har börjat spela fotboll, det känns jättefint att alla hjälper och försöker få dem att trivas.
Sista frågan, vem vinner fotbolls-VM?
– Brasilien tippar jag på, säger Sparv och kastar en snabb blick på sin fru.
– Nej nej, jag ska inte svara, jag är inte ett fan av fotboll, säger hon snabbt.
– Du skulle antagligen ha sagt ett lag som inte är med i turneringen över huvud taget, säger Sparv och småler.
Inte långt därifrån står Alexander Stubb och tar en selfie. Han är upptagen med att berätta om sina idrottsmeriter – och speciellt dagens självständighetscooper.
Du verkar inte helt nöjd, eller?
– Jo, det gick helt bra, så nöjd en gubbe i lycra bara kan vara. 3 340 meter, lungorna slog ut! Men det finaste var att min son sprang tio meter längre.
Stubb är en van balbesökare och har noterat det mindre antalet gäster i år.
– Men det är lika trevligt som tidigare, kanske lite annorlunda med tanke på kriget i Ukraina. Men annars som förut, jag tror det här är min femtonde gång.
Kommer du själv att stå som president och skaka hand med gästerna en dag?
– Nä, det tror jag inte. Sådana planer har vi inte med familjen. Vi är nöjda med livet just nu.
På övre våningen står åländska lantrådet Veronica Thörnroos och är uppgiven.
– Jag känner mig nedstämd, säger hon och visar upp sitt nya förtjänsttecken vars hänge fallit av och tappats bort i folkvimlet.
Lite piggare blir hon av bilden på sig själv tillsammans med statsminister Sanna Marin som ligger sparad i telefonen.
– Det var egentligen Antti Kaikkonen jag hade hoppats på att träffa. Min plan är att bjuda in honom till Åland. Jag vet inte om vi haft en försvarsminister på besök tidigare.