Dela inte nål med mig
Fröken Scherbakova bor i min spegel och viskar goida goida åt mig om nätterna. Tänder du ett ljus och säger vinterkriget tre gånger kliver hon ut och överbelastar Migri helt på egen hand.
Vad för ryss är jag? En sådan som föds på Kottby barnklinik? Är det där dom lagar ryssar? Inhemsk vara? Har jag ett fair trade-klistermärke på pannan? Nej.
Jag har rubel i min madrass och en domovoj under golvplankorna. Han heter något ni alla vet och jag spelar bort mina euro i Durak med honom varje dag. Jag knarkar nervgift och stjäl fisk från Prisma. Min egna mamochka kallar mig för invandrare. Håll koll på dina byxor så jag inte sätter Novitjok i kalsongerna. Just så, ja. In med hjärnan på kemtvätten bara. Och släpp mig sedan ut någonstans i Sibirien. Mitt naturliga habitat. Får väl jaga möss på stäppen och annat kul. Husryssen ute i det vilda.
Men din pappa är ju faktiskt ryss, kanske du säger misstänksamt. Nej, nej stig på här hos mig, stäng dörren och släck lamporna. Lyssna på mig.
Är mitt blåa blod nedsmutsat? Står det blodgrupp Z på min ärm? Dela inte nål med mig, då blir du ryss. Då börjar dina tamponger också sjunga Kalinka.
Men jag heter ändå Parland. Fast ja, det är väl bara min mamma – kvinnolinjen – som heter så. Så det räknas väl inte. Sonja Scherbakova – klingar det? Är det hon som får vara stjärnskott?
Fröken Scherbakova bor i min spegel och viskar goida goida åt mig om nätterna. Tänder du ett ljus och säger vinterkriget tre gånger kliver hon ut och överbelastar Migri helt på egen hand.
Vad är ryss över huvud taget för ord? Inte kallar du svenskar och danskar för svennar och dannar. De får hålla sina k:n. Inte står det ”svenne arresterad på flygplatsen” i Husis. Det står svensk man.
Först är det ryss sedan är det rysse och sedan är det ryssjävel. Eller ja, kanske det bara är dåliga ryssar som blir ryssjävlar. Elaka ryssar, utländska ryssar, såna som förtjänar det.
Men är de ryssjävlar är jag väl också det.
Jag skulle vara bästa vän med Majakovskij – med finnar är jag ryssjävel och med ryssar är jag finnjävel men med idioter är jag för första gången.
Det luktar svavel och tjära i mitt hus. Luktar det ryss? Ser du mina händer skaka? Ser du mina vässade tänder glänsa i strålkastarnas ljus, det som tränger sig upp mot taket
❞ Tror du att jag vill försvara ryssar? Tror du det på riktigt? Du misstar dig. Jag har inget intresse av ryssar. Jag har inte en enda rysk vän i Finland. Jag försvarar dem ur ren och blank egoism.
genom fönstret? Titta ut. Där står en svart bil och väntar på dig. Titta på mig nu och var en duktig finne och tacka mig för att du får gömma dig hos en ryss.
Jag viftar otåligt med min lilla pilformade svans.
Stick nu och stäng dörren efter dig.
En dag ska jag pensionera mig från rysshet. Byta namn, gömma svansen i byxorna, aldrig svara på frågor. Kanske jag får leva lugnt då. Och ägna mig åt viktigare saker.
Tror du att jag vill försvara ryssar? Tror du det på riktigt? Du misstar dig. Jag har inget intresse av ryssar. Jag har inte en enda rysk vän i Finland. Jag försvarar dem ur ren och blank egoism. Det börjar bli ointressant att försvara Rysslands ryssar för helt ärligt, mellan mig och dig, Putin har varit vid makten längre än jag levt. I något skede måste det väl räcka.
Så här säger systern: vet du hurdana ryssar är? Titta på mig. Jag är en ryss. Skit.
Tror du att du sett internaliserade fobier? Du har inte ens sett början. Jag är Helsingfors Raskolnikov och ni har alla skrivit mig.
Men vet du vad jag tycker är intressant? Hur det kommer sig att inga amerikanska vapen har nått den ryska civilbefolkningen än.
Vad tänker du om saken?
En vacker, vacker dag ska jag pensionera mig, och den dagen ska jag äntligen vara fri som en finne. Och då ska jag ska bo på ett moln.
Molnet ska segla fridfullt längs himlavalvet, fram och tillbaka över horisonten, oberört av vattnets vågor eller jordskorpans uppskurna skinn.
Jag är en nervig typ. Jag kommer inte att sitta stilla på mitt moln. Jag har saker att ta hand om. Viktiga ärenden. Jag kommer att rulla ut min repstege och klättra ner, pinne efter pinne, svajande upp i det blå. Jag ska gå och dränka fiskar i Östersjön.
Och en dag ska jag odla vingar. Jag kommer att vattna min rygg enligt alla anvisningar. Först kanske jag inte vill det, kanske jag vill vara slät och blank, men sedan kommer jag säkert att kasta min rakapparat rakt ner i havet. Det var inte ens som att jag behövde den. Den hade bara fått bort lite luddigt fjäderfjutt.
Jag hittar kanske den igen senare, någonstans vid Skatudden, där den ligger på ett torgbord, med en lax spetsad på bladen. Jag får stå och stirra en stund och när jag klättrat hem igen har mitt moln blivit gammalt.
Det har möglat.