Goda intentioner faller platt
Bäste broder är en polisfilm med en somalisk ordningspolis i Helsingfors östra förorter som huvudperson. Hur gärna man än tagit till sig detta håller filmen inte måttet.
Bäste broder (Hyväveli)
Betyg 1/5
Regi och manus: Sami Laitinen. Foto: Kimmo Koskela. I rollerna: Abdirahman Bile, Kamaludin Ahmed Abdulla, Heli Sutela, Riku Kemppinen, Sampo Sarkola. 110 min. F12
Det finns inget överflöd av etnicitet och kulturella minoriteter inom finsk film och inte minst därför blev man glad över Khadar Ayderus Ahmeds Guled & Nasra, en finsksomalisk produktion inspelad i Djibouti.
Även i Bäste broder av Sami Laitinen är det somaliska inslaget markant, även om filmen utspelar sig i mer välbekanta landskap, rättare sagt i Helsingfors och dess orakade förortsmiljöer.
I huvudrollen ses Abdirahman Biles novispolis Loyan Geesi. Han drömmer om en plats vid kriminalpolisen men Sampo Sarkolas enhetschef anser att Loyan lämpar sig bättre som ordningspolis. Där får han sällskap av Johanna ( Heli Sutela) vars karriär länge stått och stampat, kanske för att hon är kvinna.
Under ett patrulluppdrag råkar radarparet på en man som till synes fallit från sin balkong. Men medan kollegorna med Tommi Korpela och Kari-Pekka Toivonen är redo att avskriva fallet som ett självmordsförsök är Loyan inte fullt lika övertygad.
Då och nu
Han är fast besluten att gå till botten med ärendet och lyssna på mannen ( Riku Kemppinen), en kriminellt belastad figur. Om det så betyder att Loyan hamnar på kollisionskurs med sina kolleger.
Bäste broder heter alltså filmen, en titel som pekar åt två håll. Dels handlar det om korruption och fulspel i myndighetsledet, dels om en vänskap som går tillbaka till barndomen.
Tillbakablickar visar hur Loyan junior och bästa kompisen Warsama gör sig skyldiga till diverse hyss, stölder och sånt. Men medan
Loyan tar sig i kragen fortsätter Warsama ( Kamaludin Ahmed Abdulla) påden inslagna vägen.
De facto muckar denna i början av filmen från fängelset, fast besluten att lägga av med det kriminella. Men det är förstås lättare sagt än gjort.
Svagt hantverk
Det finns många intressanta inslag i Bäste broder, som att huvudrollsinnehavaren är mörkhyad och agerar i kraft av sin personlighet, inte kulturella bakgrund. Och visst finns det vändningar som överraskar i filmen, som pekar på den strukturella rasismen och syftar till att skriva om polisfilmens vokabulär.
Men allt det här faller på en usel iscensättning och ett filmhantverk som inte håller måttet.
Skådspelararbetet går väl an, men det går inte säga om dialogen och ett manuset som skaver och ständigt sätter trovärdigheten på spel.
Det lämnar inte mycket utrymme för regissören Sami Laitinen som med en bakgrund inom mångkulturellt ungdomsarbete vet vad han talar om men ändå inte får till det. Synd på goda intentioner, det här en film man gärna tagit till sig.