I 40 år har hon lugnat nödställda
Terrordådet i Åbo och Estoniaolyckan är bara några av alla situationer där Rosalabon Margareta Ådjers-Laakso lyssnat till de nödställda och larmat om hjälp. Den 4 augusti går hon i pension efter 40 år i yrket.
Nödcentralsoperatören Margareta Ådjers-Laakso har haft en relativt lugn förmiddag. Hon har svarat på nödsamtal från ett par personer som är självmordsbenägna, några som haft hjärtkomplikationer och ett par äldre personer vars allmäntillstånd snabbt blivit sämre. En av dem befann sig i skidspåret.
– Jag kan lugna dem relativt snabbt. Kanske det är min hesa röst som gör det.
Ådjers-Laaksos karriär som larmoperatör började i Kristinestad i augusti 1983. Då var det penna och papper som gällde och lokalkännedom var viktigt, eftersom det inte fanns några data- eller satellitsystem till hjälp.
Ringde 112 – ville inte ha hjälp
Då var antalet personer som ringde på grund av att de mådde psykiskt dåligt betydligt färre än i dag. Margareta Ådjers-Laakso minns att hon tog emot bara ett sådant samtal under hela året som hon arbetade i Kristinestad.
– Det var på morgonen som en person ringde från telefonkiosken. Han presenterade sig artigt och berättade att han tagit en överdos av mediciner i syfte att skada sig själv, men personen tyckte inte att han behövde någon hjälp och menade att han skulle cykla vidare till hälsostationen, berättar Margareta Ådjers-Laakso.
– Då ringde jag till hälsocentralen och kontrollerade att han kommit fram. Han fick magpumpas.
Nu har akutvårdsuppdragen vars orsak är psykisk ohälsa skjutit i höjden. År 2016 var de 32 600, i fjol hade antalet stigit till 53 100. Ökningen är drygt 60 procent.
I genomsnitt leder hälften av alla samtal till ett uppdrag, vilket betyder att det finns en hel del psykisk ohälsa och ensamhet som inte syns i statistiken.
Även den här morgonen har Margareta Ådjers-Laakso pratat med en person som mått psykiskt dåligt, men som inte tyckte att hon skulle ha någon hjälp.
– Då sade jag att det är viktigt för mig att få hjälpa dig.
En normal dag svarar operatören på ungefär hundra samtal.
De sex nödcentralerna i Finland har ett gemensamt datasystem, Erica, som gör att nödsamtalen i första hand kopplas till den central som ligger närmast den som ringer. Om den nödcentralen är överbelastad söker systemet en ledig jourhavande operatör vid någon annan nödcentral.
Det finns sex nödcentraler i Finland och dessa ligger i Åbo, Kervo, Kuopio, Uleåborg, Vasa och Björneborg.
Terrordådet i Åbo
År 2022 kom det in nästan tre miljoner nödmeddelanden. Det är fem procent mer än året innan. Av de cirka tre miljoner nödanropen var 732 200 falska, antingen avsiktligt eller av misstag.
Under sina fyrtio år som nödcentralsoperatör har Margareta Ådjers-Laakso arbetat både i Kristinestad, Kervo och Helsingfors. Ett av de samtal hon minns bäst skedde på eftermiddagen den 18 augusti 2017 på hennes nuvarande arbetsplats, Åbo Nödcentral.
– Min kollega och jag såg varandra i ögonen och tänkte: nu har terrorismen landat i Finland. Det tänkte jag aldrig att jag skulle behöva vara med om.
Den eftermiddagen och kvällen kom det in nästan sextio larmsamtal. Ett av de första svarade ÅdjersLaakso på. Eftersom det ingår i polisens förundersökning är samtalet offentligt och går att lyssna på till exempel på MTV Uutiset.
Abderrahman Bouanane mördade två personer och skadade åtta. Han dömdes för två mord och åtta mordförsök i terroristiskt syfte. Han sitter för tillfället av sin livstidsdom på ett fängelse i Finland.
Under larmsamtalet kunde Margareta Ådjers-Laakso höra den knivhuggna kvinnan skrika i bakgrunden.
– Det är mest offret som blir kvar i tankarna. Man kan också bli arg.
Operatören kan behöva hjälp
Det finns inga uppdrag som automatiskt leder till att operatören får debriefing.
– Det kan vara något som kommer för nära operatören, något som tangerar ens eget liv. Eller sen kan det vara något ovanligt uppdrag, till exempel att den som ringer dör under samtalet, ett våldsbrott eller barn som skadas allvarligt, säger Margareta Ådjers-Laakso.
Det kan också vara ett vanligt samtal som blir den sista droppen som får bägaren att rinna över.
– Kanske ett helt vanligt samtal från en ensam åldring som bara behöver få prata en stund.
Om arbetsförmågan rubbas eller bearbetningshjälpen inte är tillräcklig finns arbetshälsovården till hjälp. Trots flera svåra samtal har Ådjers-Laakso klarat av att fortsätta arbetet.
– Det är kanske mitt lugn som gör det. Jag gör mitt bästa.
När HBL frågar vem ÅdjersLaakso är mest orolig för svarar hon de äldre som bor ensamma hemma även om de är i dåligt skick och som inte kommer fram till hälsocentralen. Då känner de sig tvungna att ringa 112 i stället.
Så finns det personer som ringer eftersom de känner sig ensamma.
– De vill bara ringa. Det är vi som är trösten i deras värld. Man lär känna dem och sällan är det något som är akut fel.
Därtill kommer gruppen av personer som mår psykisk dåligt samt unga personer som till exempel rymmer hemifrån eller från anstalter.
– Det är inte många gånger det skett att någon skulle ha gjort det i mitt öra. Men det har kommit fram att man har hoppat ner från våningen mitt under samtalet.
Ådjers-Laakso menar att hon har blivit känsligare med åren. Särskilt svåra är samtalen som berör våld inom familjen och situationer där barn är inblandade.
– Jag är till och med känslig när jag tänker att någon kör på ett rådjur. Förstås förhåller man sig professionellt. Vi skickar uppdraget vidare till polisen, de tar hand om viltolyckorna. De flesta gånger dör rådjuret på platsen för de är så små.
Det är nödcentralernas skyldighet att svara även på svenska. Om nödcentraloperatören inte pratar svenska flyttar han eller hon samtalet till en annan operatör. ÅdjersLaakso har varit eftertraktad tack vare sina kunskaper i svenska.
Men den största utmaningen är de andra språkgrupperna, som varken pratar finska eller svenska, menar Ådjers-Laakso.
Då använder sig operatören av en tolktjänst med 84 olika språk, vilket innebär att den som ringer måste vänta en stund på linjen. År 2022 var tolkbehovet störst för ryska (134 fall), arabiska (26 fall) och ukrainska (12 fall).
En balansgång
En av dem som fortsätter arbetet när Ådjers-Laakso går i pension i augusti är hennes unga kollega, Patrick Tiainen. Han menar att
Margareta Ådjers-Laakso har lärt honom att balansera mellan att försöka få information av och samtidigt lugna personen som ringer.
– Man behöver inte säga mer än att ”vi gör det här tillsammans, jag hjälper dig”. Då får du mer info. Vi möts igen. Det betyder att jag har hört dig. Jag vet att det här är tufft, att det är jobbigt. Det funkar mycket bättre än att säga lugna ner dig, säger Patrick Tiainen.
Enligt Tiainen ska resurserna inte påverka riskbedömningen.
– Direktiven är ju ganska kalla. När vi har gjort vår riskbedömning och analysen är klar, då borde vi avsluta samtalet, säger Tiainen. Sedan kommer ju den mänskliga frågan: är det här ett sådant fall att vi borde finnas kvar?
– I de riktigt svåra fallen vill man ju inte lämna personen ensam. Det händer ibland att man vill stanna kvar. Då får de sparka ut mig, säger Margareta Ådjers-Laakso och plirar med ögonen. Jag har ju inte så mycket kvar.