”En lyhörd chef som sökte förändring”
Öppenhet och friska vindar, en chef som lyssnade. Under sin tid som chef för Svenska Teatern satsade Georg Dolivo på ungdomsmusikalen Hype, en risksatsning som gick vägen, och såg till att teaterns gatuplan öppnades för helsingforsarna.
– En riktig entertainer, full av energi. Man kände genast energin då han kom in i rummet.
Georg Dolivo (1945–2023) var Dan Henrikssons första teaterchef som nyutexaminerad skådespelare. Dolivo var chef för Åbo Svenska Teater 1984–1987, innan han blev teaterchef för Svenska Teatern.
– Vi var fyra som kom direkt från Teaterhögskolan till Åbo och han ville genast få med oss i ensemblekänslan. Personligen minns jag honom som en varm människa, också som ledare, säger Dan Henriksson, numera konstnärlig ledare för Klockriketeatern.
Före sin tid som teaterchef sjöng Dolivo i kvartetten Kivikasvot, som var väldigt känd på 1960- och 1970talet, men var också verksam som regissör.
– Han kom in i den finlandssvenska teatervärlden med friska vindar och ville skaka om lite. Han ville skapa teater för den stora publiken och det blev han säkert lite kritiserad för också. På scenen var han en fantastisk komediskådespelare, jag spelade flera föreställningar med honom.
Då Dolivo gick vidare till Svenska Teatern blev det förändringar även där. Han började minska på den fasta ensemblen och ge mer utrymme åt frilansare, berättar Dan Henriksson, som också var anställd där under ett par års tid.
– På den tiden satt folk på så kallade gravstenskontrakt, han satte i gång med att förändra strukturerna. Trettio år senare ser vi att de fasta ensemblerna är ganska små och största delen av skådespelarna är frilansare. På gott och ont var han en föregångare inom detta.
Via Twitter bjuder Dan Henriksson på ytterligare några minnen av Georg Dolivo: ”Hans två tips gäller än i dag – Innan du går in på scenen, kolla att micken är öppen och gylfen är stängd.”
Fönstren blev fönster
Skådespelaren Kent Sjöman var anställd vid Svenska Teatern 1983–2015 och minns med värme hur Georg Dolivo kom till huset.
– Jag råkade vara ordförande för Artistföreningen just då, och fick genast ett jättebra intryck av Georg. Han var en intelligent, lyhörd och respektfull människa. Men han kunde också framföra sin åsikt och var inte rädd för att göra det. Som regissör hade han en god blick för komedi.
Öppenhet var ett ledord under hela Georg Dolivos tid. Det var han som drev igenom att Svenska Teaterns fönster i gatuplan skulle öppnas igen – de hade varit igenmurade sedan 1930-talet och utrymmet hade använts närmast som biljetthall och för utställningar. Nu blev det Café Kafka, en mötesplats för helsingforsarna.
– Hans tid präglades av öppenhet. Fönstren blev fönster igen, och verksamheten öppnades upp, det blev samarbete med andra teatrar och med Teaterhögskolan.
Öppenheten tog sig också uttryck i att Georg Dolivo ständigt var tillgänglig, upplever Kent Sjöman.
– Man kunde alltid gå in till honom och han gav alltid tid för en. Jag upplevde att han hade förtroende för mig i mitt yrke, och jag kände ett stort förtroende för honom som chef. Då kändes det tryggt att jobba.
– Personligen uppskattade jag också att han gav mig möjlighet att för första gången översätta en helaftonspjäs, en komedi av Ray Cooney som på svenska fick heta Lögner, lik och lusta, berättar Kent Sjöman.
Återupprättade musikteatern
Att våga ge ansvar och lita på folk är också något Annina Enckell lyfter fram. Hon arbetade som dramaturg på Svenska Teatern under Georg Dolivos tid.
– Han lyssnade på folk och fick dem att komma med idéer. Det var aldrig något tråkigt maktspel utan han hade en naturlig auktoritet som chef. Jag minns honom som en behaglig människa med både integritet och moralisk resning.
Då det gällde repertoar var Georg Dolivo ganska realistisk, upplever Annina Enckell.
– Den stora publiken behövde sitt, men han var öppen för smalare saker också. Då han kom var Svenska Teatern inte inne i någon glansperiod, men han lyfte teaterns profil på många sätt och gav den ny elektricitet.
Enckell nämner också Dolivos starka intresse för musikteater.
– På den tiden såg man ner på musikteater på ett helt annat sätt än i dag, 70-talsandan då teatern skulle vara samhälleligt påverkande fanns kvar. Men Dolivo återupprättade musikteatern och gjorde musikteater så att det fanns glädje i den.
Bland produktionerna som gjordes på Svenska Teatern under Georg Dolivos tid kan nämnas världspremiären på Ronja Rövardotter, dramatiserad av Annina Enckell, och givetvis ungdomsmusikalen Hype, en risksatsning som slog väl ut.
– Hype var något helt nytt som han vågade satsa på, säger David Lindström, Svenska Teaterns informatör som jobbat i huset sedan 1987, samma år som Dolivo kom till teatern.
– Hype var den tidens Idol, då fanns inget liknande. Varje dag väntade 30–40 flickor vid teatern på Tino Singh och Ville Pusa och de andra, och bad om autografer.
Samtidigt som Dolivo öppnade för nya saker påminner David Lindström också om att han återupptog den gamla revytraditionen. Han såg också till att teatern fick en tredje scen: Nickenscenen fick sitt namn av en av företrädarna, Nicken Rönngren, som ledde Svenska Teatern 1919–1954.
– Georg Dolivo var en visionär. Väldigt entusiasmerande, alltid med lyster i ögonen.